Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 31
Bön om räddning undan förföljare
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Till dig, Herre, flyr jag,
låt mig aldrig komma på skam,
befria mig genom din rättfärdighet.
3 Vänd ditt öra till mig,
skynda till min räddning!
Var en fast klippa för mig,
en borg till min frälsning.
4 Ty du är min klippa och min borg,
du skall leda och föra mig för ditt namns skull.
5 Drag mig ur det nät som de lagt ut för mig,
ty du är mitt värn.
19 Låt deras lögnaktiga läppar förstummas,
de som talar övermodigt mot den rättfärdige,
med högmod och förakt.
20 Hur stor är inte din godhet,
som du förvarar åt dem som fruktar dig
och som du i människors åsyn
visar dem som flyr till dig.
21 Du tar dem i ditt ansiktes beskydd
mot människors sammansvärjning.
Du gömmer dem i din hydda
undan elaka tungor.
22 Välsignad vare Herren,
ty han har visat mig sin underbara nåd
i en belägrad stad.
23 Jag sade i min ångest:
"Jag är bortdriven från dina ögon."
Men du hörde mina böners ljud,
när jag ropade till dig.
24 Älska Herren, alla ni hans fromma.
Herren bevarar de trogna,
men den som handlar högmodigt
vedergäller han i fullt mått.
Profetia om Israel
6 Så säger Herren:
För tre överträdelser av Israel, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
De säljer ju den rättfärdige för pengar
och den fattige för ett par skor.
7 Ty de längtar efter att se stoft på de hjälplösas huvuden
och kränker rätten för de ödmjuka.
Far och son går till samma flicka
för att vanhelga mitt heliga namn.
8 På kläder som tagits i pant
sträcker de ut sig vid varje altare,
och bötfälldas vin dricker de
i sin Guds hus.
9 Det var jag som förgjorde amoreerna för dem,
ett folk så högrest som cedrar
och så väldigt som ekar.
Jag förgjorde deras frukt upptill
och deras rötter nertill.
10 Det var jag som förde er upp från Egyptens land
och som ledde er i öknen i fyrtio år
för att ni skulle ta amoreernas land i besittning.
11 Bland era söner väckte jag upp profeter,
bland era unga män nasirer.
Är det inte så, ni Israels barn?
säger Herren.
Flisan och bjälken
7 Döm inte, så blir ni inte dömda. 2 Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er. 3 Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? 4 Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? 5 Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.
Det heliga och hundarna
6 Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln