Revised Common Lectionary (Complementary)

³ Varför skryter du över det onda, du mäktige?
    Guds nåd består för alltid.^[a]
4 Din tunga tänker ut fördärv,
    den är vass som en rakkniv,
    och liksom dina handlingar full av svek.
⁵ Du älskar det onda mer än det goda,
    lögn mer än sanning. Séla
⁶ Du älskar ord som ger skada
    och tal som är svekfullt.

⁷ Men Gud kommer att slå ner dig för alltid,
    gripa dig, dra iväg dig från ditt tält
    och utrota dig från de levandes land. Séla
⁸ De rättfärdiga ska se det och bli rädda.
    De kommer att skratta åt honom:
⁹ ”Se, här är en man som inte gjorde Gud till sin fästning,
    utan litade på sin rikedom
    och sökte styrka i sitt fördärv.”

¹⁰ Men jag är som ett olivträd,
    som grönskar i Guds hus.
För alltid och i evighet
    förtröstar jag på Guds nåd.
¹¹ Jag vill för evigt prisa dig för vad du gjort,
inför dina fromma hoppas på ditt namn,
    ty det är gott.

¹² Men var kan man finna visheten?
    Var finns insiktens boning?
¹³ Hon vet inte dess boplats^[a],
    och man finner den inte i de levandes land.
¹⁴ ”Här finns den inte”, säger djupet,
    och havet svarar: ”Inte heller här finns den.”
¹⁵ Visheten kan inte köpas för guld,
    och silver kan inte vägas för betalning för den,
¹⁶ inte heller kan den köpas för guld från Ofir
    eller för dyrbar onyx eller safir.
¹⁷ Den är värdefullare än guld och kristall,
    den kan inte bytas ut mot juveler infattade i guld.
¹⁸ Korall och kristall kan inte nämnas,
    och visheten är mer värd än rubiner.
¹⁹ Topas från Kush kan inte mäta sig med den,
    och inte heller kan den köpas med renaste guld.

²⁰ Varifrån kommer då visheten?
    Var bor förmågan att förstå?
²¹ Den är gömd för allt levande,
    inte ens fåglarna i skyn kan se den.
²² Avgrunden och döden säger:
    ”Vi har bara hört ryktas om den.”
²³ Bara Gud känner vägen till den,
    han vet var dess boning är.
²⁴ Hans blick når jordens ändar,
    han ser allt under himlen.
²⁵ Han vägde upp vinden,
    han bestämde måtten för vattnen.
²⁶ Han gav regnet dess lagar
    och visade blixten dess väg.
²⁷ Han såg då på visheten,
    granskade den,
    ställde fram den och utforskade den.^[b]
28 Och han sa till människan:
    ”Att frukta Herren är vishet,
    och att fly det onda är förstånd.”