Revised Common Lectionary (Complementary)

54 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David,

² när sifiterna kommo och sade till Saul: »David håller sig nu gömd hos oss.»

³ Gud, fräls mig genom ditt namn, och skaffa mig rätt genom din makt.

⁴ Gud, hör min bön, lyssna till min muns tal.

⁵ Ty främlingar resa sig upp mot mig, och våldsverkare stå efter mitt liv; de hava icke Gud för ögonen. Sela.

⁶ Se, Gud är min hjälpare, Herren uppehåller min själ.

⁷ Må det onda falla tillbaka på mina förföljare, förgör dem, du som är trofast.

⁸ Då skall jag offra åt dig med villigt hjärta; jag skall prisa ditt namn, o HERRE, ty det är gott.

⁹ Ja, ur all nöd räddar det mig, och mitt öga får se med lust på mina fiender.

6 Men när Israels barn gjorde vad ont var i HERRENS ögon, gav HERREN dem i Midjans hand, i sju år.

² Och Midjans hand blev Israel så övermäktig, att Israels barn till skydd mot Midjan gjorde sig de hålor som nu äro att se i bergen, så ock grottorna och bergfästena.

³ Så ofta israeliterna hade sått, drogo midjaniterna, amalekiterna och österlänningarna upp emot dem

⁴ och lägrade sig där och överföllo dem och fördärvade landets gröda ända fram emot Gasa; de lämnade inga livsmedel kvar i Israel, inga får, oxar eller åsnor.

⁵ Ty de drogo ditupp med sin boskap och sina tält och kommo så talrika som gräshoppor; de själva och deras kameler voro oräkneliga. Och de föllo in i landet för att fördärva det.

⁶ Så kom Israel i stort elände genom Midjan; då ropade Israels barn till HERREN.

⁷ Och när Israels barn ropade till HERREN för Midjans skull,

⁸ sände HERREN en profet till Israels barn. Denne sade till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Jag själv har fört eder upp ur Egypten och hämtat eder ut ur träldomshuset.

⁹ Jag har räddat eder från egyptiernas hand och från alla edra förtryckares hand; jag har förjagat dem för eder och givit eder deras land.

¹⁰ Och jag sade till eder: Jag är HERREN, eder Gud; I skolen icke frukta de gudar som dyrkas av amoréerna, i vilkas land I bon. Men I villen icke höra min röst.

2 När jag kom till eder, mina bröder, var det också icke med höga ord eller hög visdom som jag kom och frambar för eder Guds vittnesbörd.

² Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland eder icke veta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst.

³ Och jag uppträdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken bävan.

⁴ Och mitt tal och min predikan framställdes icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;

⁵ ty eder tro skulle icke vara grundad på människors visdom, utan på Guds kraft.