Revised Common Lectionary (Complementary)
12 Saligt är det folk vars Gud HERREN är, det folk som han har utvalt till arvedel åt sig.
13 Ja, från himmelen skådade HERREN ned, han såg alla människors barn.
14 Från sin boning blickade han ned till alla dem som bo på jorden,
15 han som har danat allas deras hjärtan, han som aktar på alla deras verk.
16 En konung segrar icke genom sin stora styrka, en hjälte räddas icke genom sin stora kraft.
17 Förgäves väntar man sig seger genom hästar, med all sin styrka rädda de icke.
18 Se, HERRENS öga är vänt till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd;
19 han vill rädda deras själ från döden och behålla dem vid liv i hungerns tid.
20 Vår själ väntar efter HERREN; han är vår hjälp och sköld.
21 Ty i honom gläder sig vårt hjärta, vi förtrösta på hans heliga namn.
22 Din nåd, HERRE, vare över oss, såsom vi hoppas på dig.
37 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
50 Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.
51 Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,
52 och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.
53 Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.
54 Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.»
55 Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?
56 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.
57 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!