Old/New Testament
Sången om Herrens vingård
5 Nu vill jag sjunga en sång om min älskade,
en sång om min älskade och hans vingård.
Min älskade hade en vingård
på en bördig kulle.
2 Han plöjde upp den,
tog bort all sten
och planterade vin av allra bästa slag.
Han byggde ett vakttorn
och högg ut ett presskar.
Sedan förväntade han sig goda druvor,
men vingården gav dåliga.
3 ”Ni Jerusalems invånare och Juda män,
döm nu mellan mig och min vingård!
4 Vad hade man kunnat göra mer för den
än vad jag redan har gjort?
Jag förväntade mig goda druvor,
men den gav dåliga.
5 Jag ska nu låta er veta
vad jag tänker göra med min vingård:
Jag ska ta bort dess stängsel,
så att den blir ödelagd.
Jag ska riva ner dess mur,
så att den blir nertrampad.
6 Jag ska låta den bli fördärvad,
och den ska inte beskäras eller hackas,
utan tistlar och törnen ska få växa fritt.
Jag ska befalla molnen att inte sända regn över den.”
7 Härskarornas Herres vingård är Israel
och Judas folk den plantering han älskade.
Han väntade sig rätt,
men fann i stället orättvisa,
han väntade sig rättfärdighet men hörde bara nödrop.
8 Ve er som skaffar hus efter hus
och lägger fält till fält,
så att det inte längre finns någon plats kvar,
och ni blir de enda som bor i landet.
9 Men detta har jag hört från härskarornas Herre:
”Många hus ska sannerligen ligga öde,
stora och fina, men utan invånare.
10 En vingård på tio plogland
ska inte ge mer än en knapp tunna vin,
och av det utsäde som sås
ska man bara få en tiondel tillbaka.”
11 Ve dem som går upp tidigt på morgonen
för att jaga efter starka drycker
och sitter till långt fram på nätterna,
berusade av vin!
12 I deras dryckesfester hörs cittra, harpa, puka och flöjt,
och där finns vin.
Men Herrens verk ser de inte,
vad han gör bryr de sig inte om.
13 Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap,
för de är utan förstånd.
Dess stormän ska dö av hunger,
och dess larmande hop ska tyna bort av törst.
14 Därför vidgar dödsriket sitt gap
och spärrar upp sin mun utan gräns,
och dit ner störtar stadens förnämsta,
liksom den larmande hopen som nu jublar där.
15 Då böjs människan ner,
mänskligheten förödmjukas,
de högmodigas blick förödmjukas.
16 Men härskarornas Herre är upphöjd i sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig i sin rättfärdighet.
17 Då ska lammen beta som på sin egen betesmark,
fåren finna sin föda bland ruiner efter de rika.[a]
18 Ve dem som drar med sig överträdelser med lögnens band
och synd som med vagnsremmar,
19 dem som säger:
”Låt honom skynda sig
och snabbt utföra sitt verk,
så att vi får se det.
Låt det närma sig och komma,
som Israels Helige har beslutat,
så att vi får veta det!”
20 Ve dem som kallar ont för gott
och gott för ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
surt till sött och sött till surt!
21 Ve dem som är visa i sina egna ögon
och betraktar sig själva som kloka!
22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
och skickliga att blanda drycker!
23 De tar mutor för att frikänna den skyldige
och vägrar den rättfärdige hans rätt.
24 Som eldslågan förtär hö
och som halm sjunker ihop i elden,
så ska deras rot ruttna
och deras blommor flyga iväg som stoft,
för de har förkastat härskarornas Herres lag
och föraktat ordet från Israels Helige.
25 Det är därför Herrens vrede
har flammat upp mot hans folk,
och han har sträckt ut sin hand för att slå det.
Bergen darrar,
och döda kroppar ligger som avfall på gatorna.
Men trots detta upphör inte hans vrede,
utan hans hand är fortfarande utsträckt.
26 Han reser ett banér för folken långt borta
och lockar dem från jordens ände.
Och se, de kommer fort, med hast.
27 Ingen blir trött eller stapplar,
ingen slumrar eller sover.
Inget bälte kring någons höfter lossnar,
ingen skorem går av.
28 Deras pilar är vassa
och deras bågar spända.
Hästarnas hovar är som av flinta,
och vagnshjulen viner som vinden.
29 De ryter som lejon, som unga lejon,
och griper morrande tag i sitt byte
och släpar bort det,
utan att någon kan rädda det.
30 Den dagen ska det rytas mot dem
som när havet ryter.
Ser man ut över landet
är där mörker och nöd,
och ljuset förmörkas av moln.
Herren kallar Jesaja
6 Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög, upphöjd tron, och templet fylldes av hans mantelsläp. 2 Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3 De ropade till varandra:
”Helig, helig, helig är härskarornas Herre,
hela jorden är full av hans härlighet.”
4 Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och templet fylldes av rök.
5 Jag sa: ”Ve mig! Jag går under, för jag är en man med orena läppar och bor bland ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Herre.”
6 Då flög en av seraferna fram till mig, med ett glödande kol i handen som han hämtat från altaret med en tång. 7 Han rörde med det vid mina läppar och sa:
”När detta nu har vidrört dina läppar har din skuld tagits bort och din synd försonats.”
8 Sedan hörde jag Herren fråga: ”Vem ska jag sända? Vem vill gå som vår budbärare?” Jag svarade: ”Jag vill! Sänd mig!” 9 Då sa han:
”Gå och säg till det här folket:
’Lyssna, lyssna, men fatta inget!
Titta, titta, men se inget!’
10 Gör det här folkets hjärta hårt.
Stäng deras öron
och tillslut deras ögon,
så att de inget kan se
och inget höra,
så att de inget förstår
och inte vänder om och blir botade.”
11 Jag frågade: ”Herre, hur länge?” Han svarade:
”Tills städerna ligger i ruiner
utan invånare,
husen står tomma,
och fälten är skövlade.
12 Herren ska föra var och en långt bort,
och det ska bli en stor ödeläggelse i landet.
13 När en tiondel är kvar där,
ska också den ödeläggas,
som en terebint eller en ek,
vars stubbe finns kvar efter att den fällts.
Den stubben är en helig säd.”
Hälsning
1 Från Paulus, som genom Guds vilja är apostel[a] åt Kristus[b] Jesus.
Till de heliga i Efesos som är trogna i Kristus Jesus.
2 Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Inledande hyllning till Gud
3 Välsignad är vår Herre Jesus Kristus Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse från den himmelska världen i Kristus, 4 liksom han, innan världen skapades, utvalde oss att vara heliga och fläckfria inför sig i kärlek. 5 Han har genom Jesus Kristus förutbestämt oss till att bli hans barn. Detta var hans vilja och beslut 6 till pris och ära för den nåd han har skänkt oss i den Älskade. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod, och vi har fått förlåtelse för våra överträdelser på grund av den rika nåd 8 som han lät flöda över oss, med vishet och insikt. 9 Han avslöjade nämligen sin hemliga[c] plan för oss – det beslut om Kristus som han från början hade fattat. 10 Det skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, både i himlen och på jorden.
11 I honom har vi också fått vårt arv, eftersom vi är förutbestämda till det av honom som genomför allting efter sin vilja och sitt beslut. 12 Detta var för att vi som var de första att börja hoppas på Kristus, skulle hylla och ära Gud. 13 Men i honom har också ni fått höra det sanna budskapet, evangeliet som kan rädda er. Och i honom har också ni, efter att ha kommit till tro, fått den heliga Anden som ett sigill. 14 Anden är garantin för vårt arv, att Guds eget folk ska friköpas och Gud hyllas och äras.
Paulus tackar för församlingen och ber om andlig vishet
15 Ända sedan jag fick höra om er tro på Herren Jesus och om er kärlek till alla de heliga 16 har jag ständigt tackat Gud när jag har bett för er. 17 Jag ber att vår Herre Jesus Kristus Gud, härlighetens Fader, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni lär känna honom mer. 18 Jag ber att era hjärtan ska upplysas, så att ni inser vad det är för hopp han har kallat er till och vilka härliga rikedomar som han låter de heliga få ärva, 19 och hur otroligt stark hans kraft är för oss som tror. Det är samma mäktiga kraft 20 som han lät verka i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen,[d] 21 högt över alla härskare, makter, krafter och auktoriteter,[e] över alla namn som kan nämnas, såväl i den här tidsåldern som i den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter[f], och honom som är huvud över allting gjorde han också till huvud för församlingen. 23 Församlingen är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i allting.[g]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.