Old/New Testament
Lovprisning för Guds lag
119 Lyckliga är de som lever klanderfritt
och följer Herrens lag[a].
2 Lyckliga är de som följer hans befallningar
och helhjärtat söker honom,
3 de som inte gör något ont
utan följer hans vägar.
4 Du har gett dina befallningar
för att de ska följas noggrant.
5 Ack om jag kunde leva i beslutsam lydnad
för dina bud!
6 Då skulle jag inte behöva skämmas
när jag betraktar alla dina bud.
7 Jag prisar dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig dina rättfärdiga lagar.
8 Jag tänker hålla dina bud.
Överge mig aldrig!
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?
Jo, genom att hålla sig till ditt ord.
10 Jag har sökt dig helhjärtat.
Låt mig inte irra bort från dina bud!
11 Jag har lagt dina ord på minnet,
för att hålla mig borta från synd mot dig.
12 Välsignad är du, Herre,
lär mig dina bud!
13 Jag förkunnar alla de beslut
som du har uttalat.
14 Jag gläder mig över att följa dina förordningar,
såsom man gläder sig över rikedom.
15 Jag begrundar dina stadgar
och beaktar dina vägar.
16 Jag är glad för dina stadgar
och ska aldrig glömma ditt ord.
17 Var god mot mig, din tjänare, och låt mig få leva,
så vill jag lyda ditt ord.
18 Öppna mina ögon,
så att jag kan se allt det underbara i din lag.
19 Jag är en främling på jorden.
Dölj inte dina bud för mig.
20 Mitt inre slits ständigt sönder
av längtan efter dina beslut.
21 Du tillrättavisar de stolta,
de förbannade, som irrar bort från dina bud.
22 Ta ifrån mig hån och förakt,
för jag lyder dina befallningar.
23 Om än furstar sitter och talar illa om mig,
tänker din tjänare på dina bud.
24 Dina befallningar är min glädje
och mina rådgivare.
25 Jag är nertryckt i stoftet.
Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina vägar, och du svarade mig.
Lär mig dina bud.
27 Låt mig förstå den väg du befallt,
så kan jag begrunda dina under.
28 Jag gråter i min bedrövelse.
Res mig upp, så som du lovat.
29 Håll mig borta från lögnens väg,
och ge mig i nåd din lag.
30 Jag har valt sanningens väg,
rättat mig efter dina beslut.
31 Jag håller fast vid dina bud och lagar.
Herre, svik mig inte!
32 Jag vill löpa den väg som dina bud visar,
för du har ökat min insikt.
33 Lär mig, Herre, dina budords väg,
och jag ska följa den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
så att jag lyder och helhjärtat håller din lag.
35 Led mina steg efter dina bud,
för den vägen går jag med glädje.
36 Bevara mitt sinne i dina bud
så att jag inte strävar efter egen vinning.
37 Vänd bort min blick från det som är värdelöst,
och bevara mitt liv på dina vägar.
38 Håll dina löften till din tjänare,
så att jag ständigt fruktar dig.
39 Ta bort vanäran som skrämmer mig,
för alla dina beslut är goda.
40 Jag längtar efter dina stadgar.
Bevara mitt liv i din rättfärdighet.
41 Herre, låt din nåd komma till mig,
den räddning du har talat om,
42 så att jag kan svara dem som hånar mig,
för jag litar på det som du sagt.
43 Ryck inte bort sanningens ord från mig,
för jag sätter mitt hopp till dina beslut.
44 Jag vill alltid lyda din lag,
från evighet till evighet.
45 Då kan jag leva i frihet,
för jag begrundar dina stadgar.
46 Jag ska tala om dina befallningar för kungar
utan att behöva skämmas.
47 Jag gläder mig över dina bud,
som jag älskar.
48 Jag sträcker mina händer mot dina bud, som jag älskar.
Jag tänker på dina budord.
49 Tänk på vad du talat till mig, din tjänare,
du har gett mig hopp.
50 Det du sagt ger mig tröst i lidandet
och håller mig vid liv.
51 Oförskämda människor visar ständigt förakt mot mig,
men jag viker inte från din lag.
52 Jag minns dina beslut från forna tider, Herre,
jag finner tröst i dem.
53 Jag grips av vrede
när de gudlösa förkastar din lag.
54 Dina bud är min lovsång
överallt där jag går fram.
55 Ditt namn, Herre, begrundar jag på natten,
och jag vill hålla din lag.
56 Det har blivit mig förunnat
att lyda dina stadgar.
57 Du, Herre, är min del!
Jag har sagt att jag vill hålla ditt ord.
58 Av hela mitt hjärta vädjar jag till dig:
var mig nådig, som du har sagt.
59 Jag tänker på hur jag levt mitt liv
och håller mig till dina befallningar.
60 Jag vill skynda mig och inte dröja
att hålla dina bud.
61 De gudlösa vill snärja mig,
men jag glömmer inte din lag.
62 Mitt i natten går jag upp
för att prisa dig för dina rättfärdiga bud och lagar.
63 Mina vänner är alla de som fruktar dig
och lyder dina stadgar.
64 Din nåd, Herre, fyller jorden.
Lär mig dina bud.
65 Herre, du gör gott mot mig, din tjänare,
som du har sagt.
66 Ge mig god insikt och kunskap,
för jag litar på dina bud.
67 Innan jag fick lida gick jag vilse,
men nu lyder jag vad du säger.
68 Du är god och gör det som är gott.
Lär mig dina bud!
69 De oförskämda smutskastar mig med lögner,
men jag håller mig helhjärtat till dina stadgar.
70 Deras sinnen är okänsliga som fett,
men jag gläder mig över din lag.
71 För mig var det bra att jag fick lida,
så att jag lärde mig dina bud.
72 Din lag som du uttalat är mer värdefull för mig
än stora mängder av silver och guld.
73 Dina händer har gjort mig och format mig.
Ge mig nu insikt så att jag lär mig dina bud.
74 De som fruktar dig ser mig och gläds,
eftersom jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet att dina beslut är rättfärdiga,
och det är i trofasthet du låtit mig lida.
76 Trösta mig nu med din nåd,
precis som du har lovat din tjänare.
77 Förbarma dig över mig,
så att jag får leva.
Din lag är ju min glädje.
78 Låt de oförskämda få skämmas,
för de har smutskastat mig med lögn.
Jag däremot vill tänka på dina stadgar.
79 Låt dem som fruktar dig och känner dina befallningar
vända sig till mig.
80 Låt mig helhjärtat hålla dina bud,
så att jag aldrig behöver skämmas.
81 Jag förtärs av längtan efter din räddning,
och jag hoppas på ditt ord.
82 Mina ögon mattas av längtan efter ditt löfte.
Och jag frågar: ”När ska du trösta mig?”
83 Jag är som en vinsäck i rök,
men jag glömmer inte dina bud.
84 Hur få är inte din tjänares dagar!
När ska du döma dem som förföljer mig?
85 De oförskämda gräver gropar för mig,
de lyder inte din lag.
86 Alla dina bud är tillförlitliga.
Hjälp mig, för de förföljer mig med lögner!
87 De har nära nog utplånat mig från jorden,
och ändå har jag inte brutit mot dina stadgar.
88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva,
så ska jag följa de bud som du gett.
20 Var och en ska alltså förbli i den situation han befann sig i när han blev kallad. 21 Var du slav när du blev kallad, så oroa dig inte över det, men om du kan bli fri, så gör det.[a] 22 Den som var slav när Herren kallade honom är Herrens frigivne. Och den som var fri när han blev kallad är Kristus slav. 23 Ni är köpta, och priset är betalt. Bli inte slavar under människor. 24 Syskon, förbli var och en inför Gud i den situation som ni befann er i när ni blev kallade.
Råd till den som är ogift
25 När det gäller dem som aldrig varit gifta[b], har jag ingen särskild befallning från Herren. Men som trovärdig på grund av Herrens barmhärtighet kan jag ge er ett råd. 26 Jag anser alltså att det är bäst att förbli vad man är, med tanke på den svåra tid vi lever i. 27 Är du gift ska du inte skilja dig. Är du inte gift, ska du inte försöka hitta någon att gifta dig med. 28 Om du ändå gifter dig så är det ingen synd, och om en ogift kvinna gifter sig är det inte heller någon synd. Men de som gifter sig kommer att drabbas av många svårigheter här i livet, som jag önskar att ni slapp gå igenom.
29 Vad jag vill säga, syskon, är att det inte är lång tid kvar. Därför måste de som har en hustru leva som om de ingen hade, 30 de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gjorde det, de som köper något som om de inte fick äga det, 31 och de som håller på med världsliga saker som om de inte kunde utnyttja dem. Den nuvarande världen går ju mot sitt slut.
32 Jag vill bespara er extra bekymmer. En ogift ägnar sig åt det som tillhör Herren, hur han ska kunna behaga Herren. 33 Men en gift ägnar sig åt det som hör till den här världen, hur han ska behaga sin hustru. 34 Han blir splittrad. På samma sätt ägnar sig en ogift kvinna eller flicka åt det som tillhör Herren, för att vara helig till både kropp och själ. Men en gift kvinna ägnar sig åt det som hör till den här världen, hur hon ska behaga sin man.
35 Jag säger detta för ert eget bästa, inte för att begränsa er frihet, utan för att hjälpa er att leva anständigt och troget hålla er till Herren.
36 Om någon tror att han handlar orätt mot den vuxna flicka han är trolovad[c] med och vill gifta sig, då bör han gifta sig. Han syndar inte, utan de kan gifta sig. 37 Men den som i sitt hjärta är övertygad och inte känner något tvång, utan har sin vilja under kontroll och i sitt hjärta har bestämt sig för att inte gifta sig, han handlar rätt. 38 Den som gifter sig handlar alltså rätt, men den som inte gifter sig handlar ännu bättre.
39 En gift kvinna är bunden till sin man så länge han lever. Men om hennes man dör, kan hon gifta om sig med vem hon vill, bara det är med en troende. 40 Fast enligt min åsikt är det lyckligare för henne att förbli som hon är. Och jag tror att också jag har Guds Ande.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.