Old/New Testament

David ger anvisningar om tempelbygget

28 David samlade till Jerusalem alla Israels hövdingar, stamhövdingar och häravdelningarnas befälhavare, dem som var i kungens tjänst, överbefäl och underbefäl och tillsyningsmännen över alla kungens och hans söners ägodelar och boskap, samt hovmännen, hjältarna och alla tappra stridsmän.

² Kung David steg upp från sin plats och sade: "Hör mig, mina bröder och mitt folk. Jag hade själv i sinnet att bygga ett hus till viloplats för Herrens förbundsark och för vår Guds fotapall, och jag skaffade förråd till byggnadsverket. ³ Men Gud sade till mig: Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty du är en stridsman och har utgjutit blod. ⁴ Ändå utvalde Herren, Israels Gud, mig ur hela min fars hus till att vara kung över Israel för alltid. Ty Juda utvalde han till furste och i Juda hus min fars hus, och bland min fars söner hade han behag till mig, så att han gjorde mig till kung över hela Israel. ⁵ Bland alla mina söner - för Herren har gett mig många söner - utvalde han min son Salomo till att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel. ⁶ Han sade till mig: Din son Salomo är den som skall bygga mitt hus och mina förgårdar. Ty honom har jag utvalt till min son, och jag skall vara hans fader. ⁷ Jag skall befästa hans kungamakt för evigt, om han står fast vid att följa mina bud och föreskrifter, som han nu gör.

⁸ Nu säger jag inför hela Israel, Herrens församling, och inför vår Gud som hör det: Håll fast vid alla Herrens, er Guds, bud, och iaktta dem noga så att ni får besitta det goda landet och lämna det som arv till era barn efter er till evig tid.

⁹ Du, min son Salomo, må lära känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, ty Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt. ¹⁰ Var nu uppmärksam, ty Herren har utvalt dig att bygga ett hus till helgedom. Var stark och gå till verket."

¹¹ David gav sin son Salomo en mönsterbild av förhuset och tempelbyggnaderna och av förrådskamrarna, de övre salarna och de inre rummen och rummet för nådastolen. ¹² Han gav honom en mönsterbild av allt som han hade fått genom Anden beträffande förgårdarna till Herrens hus och beträffande alla kamrarna runt omkring för skatterna i Guds hus och för förråden av det som helgats åt Herren. ¹³ Han gav också föreskrifter beträffande prästernas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle förekomma vid tjänstgöringen i Herrens hus och beträffande alla kärl som skulle användas vid tjänstgöringen i Herrens hus, ¹⁴ rörande guldet, med uppgift på den vikt i guld som kom på varje särskilt kärl till tjänstgöringen, och beträffande alla kärl av silver, med uppgift på den vikt som kom på varje särskilt kärl till tjänstgöringen. ¹⁵ Han angav vikten på de gyllene ljusstakarna med tillhörande lampor av guld, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, så även beträffande silverljusstakarna, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, beroende på hur varje ljusstake skulle användas. ¹⁶ Likaså angav han vikten på guldet till skådebrödsborden, varje bord för sig, och på silvret till silverborden. ¹⁷ Han gav föreskrifter om gafflarna, skålarna och kannorna av rent guld och rörande guldbägarna, med uppgift på vikten av varje särskild bägare, och om silverbägarna, med uppgift på varje bägares vikt; ¹⁸ likaså om rökelsealtaret av renat guld, med uppgift på vikten; vidare en mönsterbild av vagnen, de gyllene keruberna, som skulle breda ut sina vingar och täcka över Herrens förbundsark. ¹⁹ Han sade: "Genom en skrift av sin hand har Herren undervisat mig om alltsammans, ja, om allt som skall utföras enligt mönsterbilden."

²⁰ David sade till sin son Salomo: "Var stark och frimodig och gå till verket. Frukta inte och var inte förfärad! Ty Herren Gud, min Gud, skall vara med dig. Han skall inte lämna dig och inte överge dig, till dess att allt arbete för tjänstgöringen i Herrens hus är avslutat. ²¹ Och se, här är prästernas och leviternas avdelningar, som skall förrätta allt slags tjänst i Guds hus. Till allt som skall utföras har du folk hos dig som alla är villiga och kunniga till allt slags arbete. Dessutom är hövdingarna och hela folket redo att göra allt vad du befaller."

Gåvor till tempelbygget

29 Kung David sade till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, ty detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud. ² Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som skall vara av guld i min Guds hus, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, järn till det som skall vara av järn och trä till det som skall vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxstenar och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar, ja, alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd. ³ Eftersom jag har min Guds hus kärt, ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt vad jag förut har skaffat till det heliga huset: ⁴ 3 000 talenter guld, guld från Ofir, och 7 000 talenter renat silver till att överdra byggnadernas väggar med, ⁵ för att göra av guld det som skall vara av guld och för att göra av silver det som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utförs av konstnärer. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?"

⁶ Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom tillsyningsmännen över kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor. ⁷ De gav till arbetet på Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dariker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn. ⁸ Var och en som hade ädla stenar gav dem till skatten i Herrens hus under gersoniten Jehiels vård. ⁹ Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta bar de fram sina frivilliga gåvor åt Herren. Också kung David gladde sig mycket.

Davids bön och tacksägelse

¹⁰ David lovade Herren inför hela församlingen. David sade:

¹⁴ Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig. ¹⁵ Ty vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp. ¹⁶ Herre, vår Gud, alla dessa gåvor som vi har skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn - från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans. ¹⁷ Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram åt dig sina frivilliga gåvor. ¹⁸ Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas håg och tankar för evigt vara redo till sådant och vänd deras hjärtan till dig. ¹⁹ Ge min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger detta tempel, som jag har skaffat förråd till."

²⁰ Därefter sade David till hela församlingen: "Lova Herren, er Gud." Då lovade hela församlingen Herren, sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen. ²¹ Dagen därefter slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande drickoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel. ²² De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung. De smorde honom till en Herrens furste och Sadok till präst. ²³ Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin fader David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom. ²⁴ Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. ²⁵ Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som före honom hade varit kung över Israel.

David dör

²⁶ David, Isais son, hade regerat över hela Israel. ²⁷ Den tid han regerade över Israel var fyrtio år. I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år. ²⁸ Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom. ²⁹ Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid såväl som om hans sista, det finns skrivet i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. ³⁰ Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som kom över honom och Israel och alla andra länder och riken.

²⁴ De kallade för andra gången till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: "Ge Gud äran! Vi vet att den mannen är en syndare." ²⁵ Han svarade: "Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu ser." ²⁶ De frågade honom: "Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?" ²⁷ Han svarade: "Jag har redan sagt er det, men ni har inte hört på. Varför vill ni höra det en gång till? Kanske ni också vill bli hans lärjungar?" ²⁸ De hånade honom och sade: "Det är du som är hans lärjunge, vi är Moses lärjungar. ²⁹ Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte." ³⁰ Han svarade: "Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon! ³¹ Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. ³² Aldrig någonsin har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. ³³ Om den mannen inte vore från Gud, kunde han ingenting göra." ³⁴ De svarade: "Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!" Och de drev bort honom.

³⁵ Jesus fick höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom sade han: "Tror du på Människosonen?" ³⁶ Han svarade: "Vem är han, herre? Tala om det så att jag kan tro på honom." ³⁷ Jesus sade: "Du har sett honom. Den som talar med dig, han är det." ³⁸ Då sade mannen: "Jag tror, Herre." Och han tillbad honom. ³⁹ Jesus sade: "Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda." ⁴⁰ Några fariseer som var med honom hörde detta och sade: "Inte är väl också vi blinda?" ⁴¹ Jesus sade: "Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar.