Old/New Testament

Förberedelser för tempelbyggandet

22 David sade: "Här skall Herren Guds hus stå och här altaret för Israels brännoffer."

² Och David befallde att man skulle samla de främlingar som fanns i Israels land. Han anställde hantverkare, som skulle hugga ut stenar för att bygga Guds hus. ³ David skaffade järn i mängd till spikar på dörrarna i portarna och till märlor, samt koppar i sådan mängd att den inte kunde vägas ⁴ och cederbjälkar i oräkneligt antal. Ty sidonierna och tyrierna förde cederträ i mängd till David. ⁵ Han tänkte nämligen: "Min son Salomo är ung och vek, och huset som skall byggas åt Herren måste göras mycket stort, så att det blir berömt och prisat i alla länder. Jag skall därför göra förberedelser för det." Så gjorde David en stor mängd förberedelser före sin död.

⁶ Han kallade till sig sin son Salomo och befallde honom att bygga ett hus åt Herren, Israels Gud. ⁷ David sade till sin son Salomo: "Jag hade själv i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn. ⁸ Men Herrens ord kom till mig. Han sade: Mycket blod har du utgjutit och många krig har du fört. Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty du har utgjutit mycket blod på jorden inför mina ögon. ⁹ Men se, en son skall födas åt dig. Han skall bli en fridsam man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring. Ty Salomo^[a] skall han heta, och jag skall ge Israel frid^[b] i hans dagar. ¹⁰ Han skall bygga ett hus åt mitt namn. Han skall vara min son och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans kungatron över Israel för evig tid.

¹¹ Må nu Herren vara med dig, min son. Må du ha framgång och bygga Herrens, din Guds, hus, som han har lovat dig. ¹² Må Herren endast ge dig klokhet och förstånd, när han sätter dig till härskare över Israel, så att du håller fast vid Herrens, din Guds, undervisning. ¹³ Då skall du ha framgång, om du noggrant följer de stadgar och föreskrifter som Herren befallde Mose att lägga på Israel. Var stark och frimodig. Frukta inte och var inte modlös. ¹⁴ Se, trots mina svårigheter har jag skaffat etthundratusen talenter guld och en miljon talenter silver till Herrens hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också skaffat, och mer får du själv skaffa fram. ¹⁵ Du har också arbetare i mängd, hantverkare, stenhuggare och timmermän, och dessutom allt slags folk, som är kunnigt i alla slags arbeten. ¹⁶ Guldet, silvret, kopparn och järnet går inte att räkna. Stå upp och gå till verket, och må Herren vara med dig!"

¹⁷ Därefter befallde David alla Israels hövdingar att de skulle hjälpa hans son Salomo. Han sade: ¹⁸ " Herren, er Gud, är ju med er och har låtit er få ro på alla sidor. Han har gett landets invånare i min hand, och landet är lagt under Herren och hans folk. ¹⁹ Så vänd nu ert hjärta och er själ till att söka Herren, er Gud. Stå upp och bygg Herren Guds helgedom, så att man kan föra Herrens förbundsark och de föremål som helgats åt Gud in i det hus som skall byggas åt Herrens namn."

Leviterna

23 När David blev gammal och mätt på att leva, gjorde han sin son Salomo till kung över Israel.

² Han samlade alla Israels furstar, så också prästerna och leviterna. ³ De leviter som var trettio år eller äldre blev räknade. Deras antal var allt som allt 38 000 män. ⁴ "Av dessa", sade han, "skall 24 000 förestå sysslorna vid Herrens hus och 6 000 vara tillsyningsmän och domare, ⁵ 4 000 skall vara dörrvaktare, och 4 000 skall lovsjunga Herren till de instrument som jag låtit göra för lovsången."

⁶ David delade dem i avdelningar efter Levis söner, Gerson, Kehat och Merari.

⁷ Till gersoniterna hörde Ladan och Simei. ⁸ Ladans söner var Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel, tillsammans tre. ⁹ Simeis söner var Selomit, Hasiel och Haran, tillsammans tre. Dessa var huvudmän för Ladans familjer. ¹⁰ Simeis söner var Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa var Simeis söner, tillsammans fyra. ¹¹ Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och Beria hade inte många söner. Därför fick de utgöra endast en familj, en ordning.

¹² Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra. ¹³ Amrams söner var Aron och Mose. Aron blev tillsammans med sina söner för evigt avskild och helgad till det allra heligaste, till att för evigt tända rökelse inför Herren och tjäna och välsigna i hans namn för evigt. ¹⁴ Men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam. ¹⁵ Moses söner var Gersom och Elieser. ¹⁶ Gersoms son var Sebuel, huvudmannen. ¹⁷ Eliesers son var Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra söner men Rehabjas söner var mycket talrika.

¹⁸ Jishars son var Selomit, huvudmannen. ¹⁹ Hebrons söner var Jeria, huvudmannen, den andre Amarja, den tredje Jahasiel, och den fjärde Jekameam. ²⁰ Ussiels söner var Mika, huvudmannen, och den andre Jissia.

²¹ Meraris söner var Mahli och Musi. Mahlis söner var Eleasar och Kish. ²² När Eleasar dog lämnade han inga söner efter sig utan endast döttrar. Söner till Kish, deras kusiner, tog dem till hustrur. ²³ Musis söner var Mahli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.

²⁴ Dessa var Levi barn efter deras familjer, huvudmännen för familjerna, så många av dem som inmönstrades, varje namn räknat särskilt och varje person för sig, de som kunde förrätta sysslor vid tjänstgöringen i Herrens hus, nämligen de som var tjugo år eller äldre.

²⁵ David sade: " Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid. ²⁶ Därför behöver inte heller leviterna längre bära tabernaklet och alla redskap till tjänstgöringen i Herrens hus." ²⁷ - Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av Levi barn de som var tjugo år eller äldre. - ²⁸ Deras uppgift var att stå till förfogande för Arons söner vid tjänstgöringen i Herrens hus. De skulle ta hand om förgårdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjänstgöringen i Guds hus, ²⁹ vare sig det gällde skådebröden, det fina mjölet till matoffret, de osyrade tunnkakorna, plåtarna, det hopknådade mjölet eller alla rymdmått och längdmått. ³⁰ Varje morgon skulle de tacka och lova Herren och likaså varje kväll. ³¹ De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt Herren på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem - alltid inför Herrens ansikte. ³² De skulle ta ansvar för uppenbarelsetältet och det heliga och sina bröder, Arons söner, i tjänsten vid Herrens hus.

Prästernas och leviternas avdelningar

24 Arons söner hade följande avdelningar: Arons söner var Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. ² Men Nadab och Abihu dog före sin far, och de hade inga söner. Så blev endast Eleasar och Itamar präster. ³ David tillsammans med Sadok, av Eleasars söner, och Ahimelek, av Itamars söner, indelade dem i grupper enligt den ordning de skulle tjänstgöra i. ⁴ Då Eleasars söner visade sig ha fler huvudmän än Itamars söner, indelade man dem så att Eleasars söner fick sexton huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för sina familjer. ⁵ Man indelade dem genom lottkastning, de förra liksom de senare, ty helgedomens ledare och Guds ledare var både av Eleasars söner och Itamars söner. ⁶ Semaja, Netanels son, skrivaren, av Levi stam, antecknade dem i närvaro av kungen, ledarna, prästen Sadok och Ahimelek, Ebjatars son, och i närvaro av huvudmännen för prästerna och leviternas familjer. Lotterna drogs växelvis för Eleasars och för Itamars familjer.

⁷ Den första lotten föll på Jojarib, den andra på Jedaja, ⁸ den tredje på Harim, den fjärde på Seorim, ⁹ den femte på Malkia, den sjätte på Mijamin, ¹⁰ den sjunde på Hackos, den åttonde på Abia, ¹¹ den nionde på Jesua, den tionde på Sekanja, ¹² den elfte på Eljasib, den tolfte på Jakim, ¹³ den trettonde på Huppa, den fjortonde på Jesebab, ¹⁴ den femtonde på Bilga, den sextonde på Immer, ¹⁵ den sjuttonde på Hesir, den artonde på Happisses, ¹⁶ den nittonde på Petaja, den tjugonde på Hesekiel, ¹⁷ den tjugoförsta på Jakin, den tjugoandra på Gamul, ¹⁸ den tjugotredje på Delaja, den tjugofjärde på Maasja.

¹⁹ Detta blev den ordning, i vilken de skulle tjänstgöra, när de gick in i Herrens hus, som det var föreskrivet för dem genom deras fader Aron efter den befallning Herren, Israels Gud, hade gett honom.

²⁰ Beträffande de övriga Levi barn, så hörde till Amrams barn Subael, till Subaels barn Jedeja, ²¹ till Rehabja, det är till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia, ²² till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat.

²³ Benajiterna var Jeria, Amarja den andre, Jahasiel den tredje, och Jekameam den fjärde.

²⁴ Ussiels barn var Mika, till Mikas barn hörde Samir.

²⁵ Mikas bror var Jissia. Sakarja var Jissias son.

²⁶ Meraris barn var Mahli och Musi. Jaasjas son var Beno. ²⁷ Meraris barn var dessa: Av Jaasia Beno, vidare Soham, Sackur och Ibri. ²⁸ Mahlis son var Eleasar, men denne hade inga söner. ²⁹ Till Kish, det är Kish barn, hörde Jerameel. ³⁰ Men Musis barn var Mahli, Eder och Jerimot.

Dessa var leviternas barn, efter deras familjer.

³¹ Dessa kastade också lott, liksom deras bröder, Arons söner, i närvaro av kung David, Sadok, Ahimelek och huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för familjerna liksom deras yngsta bröder.

²⁸ Då sade Jesus till dem: "När ni har upphöjt^[a] Människosonen, skall ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. ²⁹ Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom." ³⁰ När han sade detta, kom många till tro på honom.

Abrahams sanna barn

³¹ Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, ³² och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria." ³³ De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?" ³⁴ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. ³⁵ Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. ³⁶ Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. ³⁷ Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. ³⁸ Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader."

³⁹ De svarade honom: "Vår fader är Abraham." Jesus sade: "Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar. ⁴⁰ Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham. ⁴¹ Ni gör er faders gärningar." De svarade: "Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en fader, Gud." ⁴² Jesus svarade: "Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. ⁴³ Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. ⁴⁴ Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. ⁴⁵ Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen. ⁴⁶ Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? ⁴⁷ Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."

⁴⁸ Judarna svarade: "Har vi inte rätt när vi säger att du är en samarit och har en ond ande?" ⁴⁹ Jesus svarade: "Jag har ingen ond ande. Jag ärar min Fader, och ni vanärar mig. ⁵⁰ Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. ⁵¹ Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden." ⁵² Judarna sade: "Nu förstår vi att du har en ond ande. Abraham dog, och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin smaka döden. ⁵³ Är du större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem ger du dig ut för att vara?" ⁵⁴ Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, han som ni kallar er Gud. ⁵⁵ Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. ⁵⁶ Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad." ⁵⁷ Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!" ⁵⁸ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till." ⁵⁹ Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.