Old/New Testament

Guds ark förs till Jerusalem

6 Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. ² David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som hade uppkallats efter Namnet, namnet Herren Sebaot, honom som tronar på keruberna. ³ De satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort från Abinadabs hus på höjden, och Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. ⁴ Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. ⁵ David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler.

⁶ Men när de kom till Nakons tröskplats, räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, ty oxarna snavade. ⁷ Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för hans försyndelse. Och han dog där vid Guds ark. ⁸ David blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa.^[a] Han kallade det stället Peres-Ussa, som det heter än i dag.

⁹ David greps av fruktan för Herren på den dagen och sade: "Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?" ¹⁰ Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan lät ställa den i gatiten Obed-Edoms hus. ¹¹ Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.

¹² Det blev berättat för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han ägde, för Guds arks skull. Då gick David och förde Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. ¹³ När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv. ¹⁴ Själv dansade David med all kraft inför Herrens ansikte, och David var iklädd en linne-efod. ¹⁵ Så hämtade David och hela Israel Herrens ark dit upp under jubel och basuners ljud.

¹⁶ När Herrens ark kom in i Davids stad, såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa inför Herrens ansikte, föraktade hon honom i sitt hjärta.

¹⁷ När de hade fört in Herrens ark och ställt den på dess plats mitt i det tält som David hade slagit upp åt den, offrade David brännoffer och gemenskapsoffer inför Herrens ansikte. ¹⁸ Och när David hade offrat brännoffret och gemenskapsoffret, välsignade han folket i Herren Sebaots namn. ¹⁹ Åt allt folket, hela skaran av israeliter, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.

²⁰ När David återvände hem för att välsigna sitt husfolk, gick Mikal, Sauls dotter, ut mot honom och sade. "Hur härlig har inte Israels konung visat sig i dag, då han blottat sig inför ögonen på sina tjänares slavkvinnor, så som lössläppt folk gör!" ²¹ Då sade David till Mikal: "Det var inför Herren, han som har utvalt mig framför din far och hela hans hus och som har insatt mig till furste över Herrens folk Israel, ja, inför Herren dansade och gladde jag mig. ²² Jag skall bli ännu ringare än detta och förnedrad i egna ögon. Men med slavkvinnorna som du talade om, tillsammans med dem skall jag bli ärad."

²³ Och Mikal, Sauls dotter, fick inte några barn så länge hon levde.

Guds löfte till David

7 När kungen satt i sitt hus, sedan Herren hade givit honom ro för alla hans fiender runt omkring, ² sade han till profeten Natan: "Se, jag bor i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält." ³ Natan sade till kungen: "Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, ty Herren är med dig."

⁴ Men den natten kom Herrens ord till Natan: ⁵ "Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? ⁶ Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israels barn upp ur Egypten, ända till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel. ⁷ Har jag någonsin, var jag än flyttade omkring med alla Israels barn, talat och sagt så till någon enda inom Israels stammar, någon som jag förordnat till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ? ⁸ Nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. ⁹ Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig och jag skall göra dig ett stort namn, likt de största namnen på jorden. ¹⁰ Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där utan att vidare oroas. Onda människor skall inte mer förtrycka det, som det skedde förr, ¹¹ alltifrån den dag då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag skall låta dig få ro för alla dina fiender.

Nu förkunnar Herren för dig att Herren skall bygga ett hus åt dig. ¹² När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den avkomling som skall utgå ur ditt liv, och jag skall befästa hans kungadöme. ¹³ Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för evigt. ¹⁴ Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Om han gör något orättfärdigt skall jag straffa honom med ris, så som människor brukar, och med plågor som drabbar människors barn. ¹⁵ Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag lät vika för dig. ¹⁶ Ditt hus och ditt kungadöme skall bestå inför mig till evig tid, ja, din tron skall vara befäst för evig tid."

Davids bön

¹⁷ Helt enligt dessa ord och denna uppenbarelse talade Natan till David. ¹⁸ Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre, Herre, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit? ¹⁹ Och ändå var detta för litet i dina ögon, Herre, Herre. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden, och detta till undervisning för människorna, Herre, Herre. ²⁰ Vad skall nu David säga mera till dig? Du känner din tjänare, Herre, Herre. ²¹ För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och gjort det känt för din tjänare. ²² Därför är du stor, Herre Herre, ty ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig efter allt vad vi har hört med våra öron. ²³ Finns det ett enda folk på jorden likt ditt folk Israel, som Gud själv kom för att friköpa åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk, som du har friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. ²⁴ Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud. ²⁵ Så uppfyll nu, min Herre och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat. ²⁶ Då skall ditt namn vara stort till evig tid så att man skall säga: Herren Sebaot är Gud över Israel. Så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. ²⁷ Ty du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: Jag skall bygga dig ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be till dig denna bön. ²⁸ Och nu, Herre, Herre, du är Gud, och dina ord är sanning, och du har lovat din tjänare detta goda. ²⁹ Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar för evigt inför dig. Ty du Herre, Herre, har talat, och genom din välsignelse skall din tjänares hus bli välsignat för evigt."

Davids segrar

8 En tid härefter slog David fili- steerna och kuvade dem och han tog Meteg-Haamma från filisteerna. ² Han slog också moabiterna. Han tvingade ner dem på marken och mätte dem med snöre. Med två snörlängder mätte han ut dem som skulle dödas, och med en full snörlängd dem som han lät leva. Så blev moabiterna underordnade David och skattskyldiga.

³ David slog också Hadadezer, Rehobs son, kungen i Soba, när han dragit ut för att utsträcka sitt välde till floden. ⁴ Av hans folk tog David till fånga 1 700 ryttare och 20 000 man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla vagnshästarna, men skonade 100 hästar.

⁵ När arameerna från Damaskus kom för att hjälpa Hadadezer, kungen i Soba, slog David 22 000 man av dem. ⁶ David placerade trupper bland arameerna i Damaskus. Så blev arameerna underordnade David och skattskyldiga. Och Herren gav seger åt David var han än drog fram. ⁷ David tog de guldsköldar som tillhörde Hadadezers tjänare och förde dem till Jerusalem. ⁸ Från Hadadezers städer Beta och Berotaj tog kung David koppar i mycket stor mängd.

⁹ När Toi, kungen i Hamat, hörde att David hade slagit Hadadezers här, ¹⁰ sände han sin son Joram till kung David för att hälsa honom och lyckönska honom därför att han hade givit sig i strid med Hadadezer och besegrat honom. Ty Hadadezer hade legat i krig med Toi. Joram hade med sig kärl av silver, guld och koppar. ¹¹ Även dessa helgade kung David åt Herren, liksom han hade helgat det silver och guld han hade tagit från alla de folk som han hade lagt under sig: ¹² från arameerna,^[b] moabiterna, ammoniterna, filisteerna och amalekiterna, så också med bytet han hade tagit från Hadadezer, Rehobs son, kungen i Soba. ¹³ När David kom tillbaka från sin seger över arameerna,^[c] gjorde han sig ett namn när han i Saltdalen dödade 18 000 man. ¹⁴ Och han placerade trupper i Edom. I hela Edom placerade han trupper och alla edomiter blev underordnade David. Så gav Herren seger åt David var han än drog fram.

¹⁵ David regerade nu över hela Israel och skipade lag och rätt åt hela sitt folk. ¹⁶ Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. ¹⁷ Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, var präster, och Seraja var sekreterare. ¹⁸ Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna. Och Davids söner var präster.

Liknelsen om det återfunna fåret

15 Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. ² Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem." ³ Då berättade han denna liknelse för dem: ⁴ "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? ⁵ Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. ⁶ När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. ⁷ Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Liknelsen om det återfunna myntet

⁸ Eller om en kvinna har tio silvermynt^[a] och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? ⁹ Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. ¹⁰ Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."