Old/New Testament
Guds dom över Edom och andra folk
34 Träd fram, ni folk, och hör, lyssna, ni folkslag.
Jorden och allt som är på den må höra,
världen och allt som växer där.
2 Ty Herrens vrede är riktad mot alla hednafolk,
hans förbittring mot alla deras härskaror.
Han överlämnar dem till undergång,
han utlämnar dem till slakt.
3 Deras slagna skall kastas bort,
stank stiger upp från deras döda kroppar,
bergen flyter av deras blod.
4 Himlens hela härskara förgås,
himlarna rullas ihop som en bokrulle.
Hela dess härskara faller förvissnad ner
som vissnade löv från vinrankan,
som vissnade blad från fikonträdet.
5 Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himlen.
Se, det far ner över Edom,
över folket för min förbannelse
för att bli det till dom.
6 Herrens svärd dryper av blod,
det är dränkt i fett,
i lamms och bockars blod,
i talg från baggars njurar.
Ty Herren har ett offer i Bosra,
en stor slakt i Edoms land.
7 Också vildoxar slaktas,
liksom oxar och starka tjurar.
Deras land dricker sig rusigt av blod,
deras jord blir dränkt av fett.
8 Ty dagen för Herrens hämnd kommer,
ett vedergällningens år då han utför Sions sak.
9 Då blir Edoms bäckar förvandlade till tjära
och dess jord till svavel,
dess land blir till brinnande tjära.
10 Varken natt eller dag skall den branden slockna,
ständigt skall röken av den stiga upp.
Från släkte till släkte skall landet ligga öde,
aldrig i evighet skall någon vandra där.
11 Pelikaner och hägrar skall ta det i besittning,
uvar och korpar bo där.
Han skall spänna linor och lod över det
till förödelse och ödeläggelse.
12 Av dess ädlingar skall ingen finnas kvar
som kan utropa någon till kung.
Alla dess furstar blir till intet.
13 Dess palats fylls av törne,
nässlor och tistlar växer i dess borgar.
Det blir en boning för ökenhundar,
ett tillhåll för strutsar.
14 Öknens vilddjur möter de tjutande ökendjuren,
raggiga bockar bräker till varandra.
Tornugglan kan där slå sig till ro och finna en viloplats åt sig.
15 Där ordnar pilormen sitt bo och lägger sina ägg,
kläcker ut ynglet och samlar det i sitt beskydd.
Där kommer gamarna tillsammans,
den ena efter den andra.
16 Efterforska i Herrens bok och läs!
Inte ett enda av dessa djur skall utebli,
det ena skall inte sakna det andra.
Ty det är hans mun som befaller det
och hans Ande som samlar dem.
17 Det är han som kastar lott för dem,
hans hand tilldelar dem deras mark efter mätsnöre.
För alltid skall de ha den till besittning,
från släkte till släkte skall de bo där.
Frälsningen - den heliga vägen
35 Öknen och ödemarken skall glädja sig,
hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja.
2 Den skall blomstra skönt och fröjda sig,
ja, fröjda sig och jubla.
Libanons härlighet skall ges åt den,
Karmels och Sarons prakt.
De skall få se Herrens härlighet,
vår Guds majestät.
3 Stärk kraftlösa händer,
styrk vacklande knän.
4 Säg till de försagda:
"Var starka, frukta inte!"
Se, er Gud kommer med hämnd,
vedergällning kommer från Gud.
Han kommer själv och frälsar er.
5 Då skall de blindas ögon öppnas
och de dövas öron upplåtas.
6 Den lame skall hoppa som en hjort,
den stummes tunga skall jubla.
Ty vatten skall bryta fram i öknen,
strömmar på hedmarken.
7 Den glödande sanden skall bli en sjö,
den torra marken vattenrika källor.
Där schakalerna har sina lyor
skall det växa säv, vass och bambu.
8 En banad väg, en vandringsled, skall gå där,
och den skall kallas "den heliga vägen".
Ingen oren skall färdas på den,
men den är till för dem.[a]
De som vandrar den vägen skall inte gå vilse,
även om de är dårar.
9 Lejon skall inte finnas där,
rovdjur skall inte komma dit.
De skall inte finnas där,
men de återlösta skall färdas på den.
10 Herrens friköpta skall vända tillbaka
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje skall kröna deras huvuden.
Fröjd och glädje skall de få,
sorg och suckan skall fly bort.
Assyriernas hot mot Jerusalem
36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår[b] drog Sanherib, kungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem. 2 Från Lakish skickade han Rab-Sake med en stor här till Jerusalem mot kung Hiskia. Han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
3 Då gick överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom. 4 Rab-Sake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, kungen i Assyrien: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? 5 Jag säger: Det är bara prat att du skulle veta råd och ha makt att föra krig. Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig? 6 Du förtröstar väl på den brutna rörstaven Egypten, men när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Sådan är farao, kungen i Egypten, för alla som förtröstar på honom. 7 Eller säger du till mig: Vi förtröstar på Herren, vår Gud. Var det då inte hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare skall ni tillbe? 8 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen i Assyrien: Jag skall ge dig tvåtusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem. 9 Hur skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare! 10 Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp till detta land för att fördärva det? Herren sade till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det!"
11 Då sade Eljakim och Shebna och Joa till Rab-Sake: "Tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren." 12 Men Rab-Sake svarade: "Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte i stället till de män som sitter på muren och som tillsammans med er skall tvingas äta sin egen avföring och dricka sin egen urin?" 13 Därefter steg Rab-Sake närmare och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens, den assyriske kungens, ord. 14 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er. 15 Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren, när han säger: Herren skall förvisso rädda oss, och denna stad skall inte ges i den assyriske kungens hand.
16 Lyssna inte på Hiskia, för kungen i Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig, så skall ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, 17 tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 18 Låt inte Hiskia förleda er, när han säger: Herren skall rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 19 Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? 20 Vilken bland dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?" 21 Men de teg och svarade honom inte ett ord, ty kungen hade givit denna befallning: "Svara honom inte."
22 Överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.
2 1 Jag vill att ni skall veta vilken kamp jag har att utstå för er och för dem som bor i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen, 2 för att de skall bli undervisade i kärlek och styrkta i sina hjärtan och nå fram till hela rikedomen i en fast övertygelse, som ger rätt insikt i Guds hemlighet, Kristus. 3 I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda. 4 Detta säger jag för att ingen skall bedra er genom bestickande ord. 5 Ty även om jag är kroppsligt frånvarande, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning och fasthet i tron på Kristus. 6 Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom 7 och låt er rotas och uppbyggas i honom och befästas i tron i enlighet med den undervisning ni fått, och överflöda i tacksägelse.
Kristus är trons grund
8 Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus. 9 Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter. 11 I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur 12 och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft,[a] han som har uppväckt honom från de döda. 13 Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. 15 Han har klätt av[b] väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.
I Kristus är friheten
16 Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. 17 Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv[c] är Kristus. 18 Låt er inte fråndömas segerkransen av någon som ger sig hän åt 'ödmjukhet'[d] och går upp i syner av änglarnas tillbedjan[e] och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne 19 och inte håller sig till honom som är huvudet. Från honom får hela kroppen den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av sina leder och senor.
20 Om ni med Kristus har dött bort från världens stadgar, varför uppför ni er då som om ni levde i världen och böjer er under dessa bud: 21 "Det skall du inte röra, det skall du inte smaka, det skall du inte ta på". 22 Och detta gäller sådant som är bestämt att användas och förbrukas, efter människors bud och läror. 23 Detta uppfattas visserligen som 'vishet', med sin självvalda gudstjänst, sin 'ödmjukhet' och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln