Old/New Testament

Domen över Edom och andra folk

¹⁶ Studera Herrens bok, läs och se efter!

Den heliga vägen

Assyrien hotar Juda

(2 Kung 18:13-37; 2 Krön 32:1-19)

36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen av Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem. ² Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakish mot kung Hiskia i Jerusalem. Där stannade befälhavaren vid Övre dammens utlopp, på vägen till Valkarfältet.

³ Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son.

⁴ Då sa den assyriske befälhavaren till dem: ”Säg nu till Hiskia:

Så säger den store kungen, kungen av Assyrien: ’Vad är det som gör dig så säker?’ ⁵ Jag säger: ’Det är bara tomma ord att du har styrka och makt att föra krig! Vem stöder du dig på när du sätter dig upp mot mig? ⁶ Du stöder dig på Egypten, denna avbrutna vasstav, som genomborrar den hand som lutar sig mot den. Sådan är farao, kungen av Egypten, mot alla som stöder sig på honom.’ ⁷ Men du kanske säger till mig: ’Vi förlitar oss på Herren, vår Gud.’ Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia förstörde och befallde Juda och Jerusalem att bara tillbe vid detta altare?

⁸ Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem. ⁹ Hur skulle du kunna slå tillbaka den minsta av min herres ståthållare? Och så stöder du dig på vagnar och hästar från Egypten! ¹⁰ Skulle jag utan Herrens vilja ha dragit upp till det här landet för att ödelägga det? Det var Herren som sa till mig: ’Dra upp mot detta land och ödelägg det!’ ”

¹¹ Då svarade Eljakim, Shevna och Joach den assyriske befälhavaren: ”Tala arameiska till oss, dina tjänare, för det kan vi förstå. Tala inte hebreiska, för då kommer folket på muren att höra det.”

¹² Men befälhavaren svarade: ”Skulle det vara till dig och din herre som min herre har skickat mig för att säga detta? Är det inte till dem som sitter på muren, dem som kommer att få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”

¹³ Sedan stod befälhavaren upp och ropade högt på hebreiska: ”Hör här vad den store kungen, kungen av Assyrien, säger! ¹⁴ Så säger kungen: ’Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte rädda er.’ ¹⁵ Låt inte Hiskia övertala er att lita på Herren, när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad kommer inte att överlämnas åt kungen av Assyrien.

¹⁶ Hör inte på Hiskia, för så säger kungen av Assyrien: Gör upp fredligt med mig och kom ut till mig, så får var och en av er äta av sin egen vingård och sitt fikonträd och dricka vatten ur sin egen brunn, ¹⁷ tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land som ger säd och vin, ett land där det finns mat och vingårdar.

¹⁸ Låt inte Hiskia lura er när han säger att Herren ska befria er! Har någonsin något annat lands gudar befriat sitt land ur den assyriske kungens makt? ¹⁹ Var är Hamats och Arpads gudar? Och var är Sefarvajims gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur min hand? ²⁰ Vilken av dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land från min makt? Skulle Herren då kunna rädda Jerusalem ur min makt?”

²¹ Men de stod tyst och svarade inte med ett ord, för kungen hade gett dem order om att inte svara honom.

²² Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, kungens sekreterare Shevna, och kanslern Joach, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och talade om för honom vad befälhavaren hade sagt.

2 Jag vill att ni ska veta hur mycket jag kämpar för er och för dem i Laodikeia^[a], och för alla andra som jag inte har träffat personligen. ² Mitt mål är att de ska styrkas i sina hjärtan, bindas samman i kärlek och nå fram till hela den djupa och rika insikt som är kunskapen om Guds hemlighet^[b], nämligen Kristus själv. ³ I honom finns vishetens och kunskapens^[c] alla skatter gömda. ⁴ Detta säger jag för att ingen ska kunna lura er med lockande argument. ⁵ Även om jag fysiskt är långt borta från er, så är jag hos er i anden. Och jag gläder mig över att få se er stå disciplinerade och fasta i er tro på Kristus.

Nytt liv i gemenskapen med Kristus

⁶ Ni har tagit emot Kristus Jesus som Herren. Lev^[d] då i honom, ⁷ fast rotade och uppbyggda i honom, styrkta i den tro ni har fått undervisning i, och tacka honom ständigt.

⁸ Låt ingen fängsla er med tomma och bedrägliga vishetsläror^[e], som bygger på mänskliga traditioner och världens läror^[f] och inte på Kristus. ⁹ Den gudomliga fullheten^[g] bor nämligen i Kristus i kroppslig gestalt. ¹⁰ I honom, som är huvudet för alla härskare och makter,^[h] har ni nått er fullhet. ¹¹ I honom har ni också blivit omskurna^[i], men inte så som människor gör det, utan genom Kristus omskärelse, det vill säga: ert gamla jag, som styrdes av synden, skars bort ¹² när ni begravdes med honom i dopet. I dopet har ni också uppstått med honom genom tron på Guds kraft som uppväckte Kristus från de döda.

¹³ Ni var döda på grund av era överträdelser och ert oomskurna tillstånd. Men Gud lät er bli levande tillsammans med Kristus. Han förlät oss alla våra överträdelser ¹⁴ och drog ett streck över det skuldebrev med dess föreskrifter som anklagade oss. Det tog han bort och spikade fast på korset. ¹⁵ Han avväpnade härskarna och makterna och skämde ut dem inför hela världen, då han segrade över dem på korset.^[j]

¹⁶ Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker, eller när det gäller olika högtider, nymånadsdagar eller sabbater. ¹⁷ Sådana är bara en skugga av det som skulle komma, men själva kroppen är Kristus.^{[k] 18} Låt inte segern tas ifrån er av några som ägnar sig åt falsk ödmjukhet och ängladyrkan och aldrig slutar att analysera sina syner. De tänker på ett högfärdigt, mänskligt sätt ¹⁹ och har tappat kontakten med huvudet, som hela kroppen får sitt stöd av och hålls samman av, med leder och senor, så att den växer så som Gud vill.

²⁰ Med Kristus har ni dött bort från världens stadgar.^[l] Varför beter ni er då som om ni fortfarande hörde till den här världen? Varför lyder ni påbud som: ²¹ ”Ha inte med det där att göra! Smaka inte på det där! Rör inte det där!”? ²² Sådant ska ju förbrukas och försvinna och hör bara ihop med mänskliga regler och läror. ²³ Det kanske ser ut som vishet och som självvalda religiösa övningar, falsk ödmjukhet och förnekelse av och förakt för kroppens behov, men saknar värde.