Old/New Testament
Profetia över Tyros
23 Profetia om Tyros:
Klaga, ni skepp från Tarshish,
för det ligger öde,
utan hus, utan hamn.
Från kittéernas land[a]
har budskapet kommit till dem.
2 Tig, ni invånare i kustländerna
och köpmän från Sidon,
som gjort sig så rika på sjöfarten.
3 Över vattnen kom säd från Shichor
och från skördar vid Nilen
som gav god vinst,
och Tyros blev en marknadsplats för nationer.
4 Du får skämmas, Sidon,
du havets fästning,
för havet säger:
”Jag har inte haft någon födslovånda,
inte fött barn,
inte fött upp ynglingar
eller fostrat flickor.”
5 När Egypten får höra nyheten,
ängslas de, som över nyheten om Tyros.
6 Bege er till Tarshish,
och klaga, ni som bor vid kusten!
7 Är detta er glada stad från flydda tider,
vars invånare har gett sig av långt bort
och befolkat avlägsna länder?
8 Vem har planerat detta för Tyros,
drottningen som delade ut kronor,
vars köpmän var furstar,
vars affärsmän var stormän på jorden?
9 Härskarornas Herre har planlagt detta
för att krossa den stolta prakten
och för att ödmjuka alla jordens stormän.
10 Gå vidare i ditt land, likt Nilen, Tarshish dotter,
din boja är borta.[b]
11 Han har räckt ut sin hand över havet
och fått riken att skaka.
Herren har gett en befallning
att Kanaans fästningar ska krossas.
12 Han sa:
”Aldrig mer ska du glädjas,
Sidon, du kränkta oskuld.
Res dig och dra till kittéernas land[c],
men inte heller där ska du få någon ro.”
13 Se på kaldéerna,
detta folk som inte mer finns,
vars land Assyrierna har gett till ökendjur.
De reste belägringstorn,
rev ner dess palats
och lade det i ruiner.[d]
14 Klaga, ni Tarshish-skepp,
för er fästning är förstörd!
15 På den tiden ska Tyros falla i glömska under sjuttio år, lika länge som en kungs tid. Efter de sjuttio åren ska det ske med Tyros som i visan om den prostituerade:
16 ”Ta din harpa och vandra genom staden,
du bortglömda sköka.
Spela vackert och sjung så
att man kommer ihåg dig!”
17 Efter de sjuttio åren ska Herren ta sig an Tyros. Men än en gång ska hon sälja sig som en prostituerad och bedriva otukt med alla jordens riken över hela världen. 18 Men det som hon nu tjänar ska helgas åt Herren, inte läggas undan eller lagras, utan hela förtjänsten ska gå till dem som bor inför Herren, för att de ska ha nog med mat och praktfulla kläder.
Guds dom över jorden
24 Se! Herren ödelägger jorden
och förstör den.
Han härjar dess yta
och skingrar dess inbyggare.
2 Då går det prästen som folket,
herren som tjänaren,
husmodern som slavflickan,
köparen som säljaren,
långivaren som låntagaren,
borgenären som den skuldsatte.
3 Jorden blir fullkomligt ödelagd och utplundrad. Herren har talat.
4 Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta tynar bort.
5 Jorden har blivit oren
under sina invånare.
De har överträtt lagarna,
våldfört sig på buden
och brutit det eviga förbundet.
6 Därför förtär en förbannelse jorden,
och dess invånare måste ta sitt straff.
Därför tynar jordens invånare bort,
och endast några blir kvar.
7 Vinet sörjer,
vinrankan tynar bort,
alla som tidigare gladde sig så suckar.
8 Det hörs inte längre några sorgfria melodier från harpor,
det är slut med de glädjandes sorl,
och den glada lyran har tystnat.
9 Man dricker inte vin och sjunger längre,
och de starka dryckerna ger sina drickare en bitter eftersmak.
10 Den ödelagda staden är övergiven.
Varje husport är låst,
ingen kan komma in.
11 Klagorop hörs på gatorna,
man ropar efter vin.
All glädje har förvandlats till mörker,
och all lycka har försvunnit från jorden.
12 Staden har lämnats i ruiner,
och stadsportarna är sönderslagna.
13 Så ska det vara på jorden, bland folken,
som när man slår ner oliverna från ett träd
och som en efterskörd av vinbärgningen.
14 De ropar av glädje
och jublar i väster
över Herrens majestät.
15 Ära därför Herren i öster,
ära i kustländerna Herrens, Israels Guds namn.
16 Från jordens ände hör vi sånger:
”Ära till den Rättfärdige!”
Men jag sa:
”Jag, arma människa, förgås! Ve mig!
Förrädare förräder!
Med förräderi förräder de!”
17 Skräck, fallgrop och snara
är er lott, ni jordens människor!
18 Den som flyr för skräckens rop
ramlar i fallgropen,
och den som klättrar upp ur gropen
fastnar i snaran.
Himlens dammluckor öppnas,
och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister och rämnar.
Den slits itu,
den skakar och skälver.
20 Jorden raglar som en drucken
och svajar som en hydda i storm.
Den faller under bördan av sin skuld,
och den reser sig aldrig mer igen.
21 På den dagen ska Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden. 22 De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och låsas in i ett fängelse. Efter en lång tid ska de straffas. 23 Då ska månen blygas och solen skämmas, för härskarornas Herre är kung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.
Lov och pris till Herren
25 Herre, du är min Herre,
jag vill upphöja dig och prisa ditt namn.
Du har fullföljt dina planer,
gjort underbara ting sedan urtiden,
i stor trofasthet.
2 Du har förvandlat staden till en grushög,
lagt befästningen i ruiner.
Främlingarnas fästning är inte längre någon stad
och kommer aldrig mer att byggas upp igen.
3 Därför ärar ett starkt folk dig,
och grymma nationer fruktar dig.
4 Du är en fästning för den svage,
en fästning för den fattige i hans nöd,
en tillflykt undan storm,
en skugga i hettan.
De grymmas andedräkt är
som en störtskur mot en vägg,
5 som hettan i ett ökenland.
Du tystar främlingarnas larm,
och som skuggan av ett moln
tar de grymmas sång slut.
6 Här på detta berg ska härskarornas Herre
ordna ett gästabud för alla folk,
en fest med mycket mat och viner av högsta kvalitet,
rätter av bästa slag och utsökt, klarat vin.
7 På detta berg ska han förstöra den svepning
som täcker alla folk,
den slöja som skyler alla nationer.
8 Han ska för alltid göra slut på döden.
Herren, Herren ska torka bort alla tårar från alla ansikten
och göra slut på sitt folks vanära på hela jorden. Herren har talat.
9 På den dagen ska man säga:
”Det här är vår Gud,
den som vi väntade på,
vår räddare.
Det här är Herren som vi väntade på.
Låt oss jubla och vara glada
över hans räddning.”
10 För Herrens hand vilar över detta berg,
men Moab ska trampas ner
som halm i dyn under hans fötter.
11 Han breder ut sina händer mitt i halmen
som simmaren som ska simma.
Gud ska göra slut på hans stolthet
över vad han med sina händer kan åstadkomma.[e]
12 Dina höga fästningsmurar förstör han
och bryter ner dem till marken,
gör dem till grus.
Hälsning
1 Från Paulus och Timotheos, Kristus[a] Jesus tjänare.
Till alla de heliga i Kristus Jesus i Filippi, och till ledarna och tjänarna.
2 Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Paulus ber för församlingen
3 Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er, 4 alltid, när jag ber för er alla. Jag ber för er med glädje, 5 eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första början ända tills nu. 6 Och jag är övertygad om att han ska slutföra det goda verk han har börjat i er, fram till Kristus Jesus dag.
7 Det är med rätta jag tänker så om er alla, för ni finns i mitt hjärta. Både nu när jag sitter i fängelse, och när jag försvarar och befäster evangeliet, delar ni alla nåden med mig. 8 Gud kan intyga att jag längtar efter er med en sådan ömhet som bara Kristus Jesus kan ge.
9 Och jag ber att er kärlek ska växa och ge er alltmer insikt och förstånd, 10 så att ni kan avgöra vad som är bäst och vara rena och klanderfria fram till Kristus dag, 11 fyllda av den rättfärdighet som är resultatet av det verk som Jesus Kristus utfört i er, så att Gud blir ärad och hyllad.
Beredd att dö för Kristus
12 Syskon, jag vill att ni ska veta att det som hänt mig faktiskt har bidragit till evangeliets framgång. 13 Alla här – inklusive soldaterna från det kejserliga gardet – vet nu att jag sitter fängslad för Kristus skull.[b] 14 De flesta av de troende har också genom min fångenskap fått en ännu starkare tro på Herren och sprider nu budskapet från Gud utan minsta rädsla.
15 En del förkunnar visserligen Kristus av avundsjuka och rivalitet. Men andra har rena motiv, 16 och de gör det av kärlek, eftersom de vet att jag har fått i uppdrag att försvara evangeliet. 17 De förstnämnda förkunnar Kristus av själviska, orena motiv, och tror att de kan göra det svårare för mig här i fängelset. 18 Men vad spelar det för roll? Vilka motiv de nu än har – falska eller sanna – så sprids i alla fall budskapet om Kristus, och det gör mig glad.
Ja, jag tänker fortsätta att glädja mig, 19 för jag vet att detta kommer att resultera i min räddning, tack vare era böner och hjälpen från Jesus Kristus Ande. 20 Men jag förväntar mig och hoppas att jag aldrig ska behöva komma på skam, utan att jag frimodigt, nu som alltid, ska ära Kristus med min kropp, vare sig jag får leva eller måste dö. 21 Livet är ju för mig Kristus och döden en vinst. 22 Men om ett fortsatt liv i den här kroppen ger mig fler möjligheter till ett fruktbart arbete, då vet jag inte vad jag föredrar. 23 Jag dras åt båda hållen: jag längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, vilket vore bättre. 24 Men för er är det viktigare att jag lever kvar här. 25 Det är jag övertygad om, och därför vet jag också att jag ska stanna kvar hos er alla, så att ni kan växa och få ännu mer glädje i tron. 26 När jag sedan kommer tillbaka till er, har ni ännu större skäl att vara stolta över Kristus Jesus för min skull.
Lev så som Kristus gjorde
27 Lev nu bara på ett sätt som är värdigt evangeliet om Kristus. Antingen jag är på besök hos er eller är någon annanstans, vill jag höra att ni står fasta och är eniga i en och samma ande, så att ni sida vid sida kämpar för tron på evangeliet. 28 Var aldrig någonsin rädda för era motståndare. Det blir ett tecken för dem att de är på väg att gå förlorade, medan ni ska bli räddade av Gud. 29 Ni har ju fått nåden inte bara att tro på Kristus, utan också att lida för honom. 30 Ni och jag har samma kamp att utkämpa, som ni såg att jag hade och som jag fortfarande har.[c]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.