Old/New Testament
Varning för olika slags dårskap
6 Min son, om du har gått i borgen för din nästa
och givit ditt handslag åt en främling,
2 om du har blivit snärjd genom dina ord
och fångad genom din muns tal,
3 gör då detta, min son, för att rädda dig,
eftersom du har kommit i din nästas våld:
Gå och ödmjuka dig och lämna honom ingen ro,
4 unna inte dina ögon sömn
eller dina ögonlock slummer.
5 Sök räddning som en gasell undan jägaren,
som en fågel ur fågelfängarens våld.
6 Gå bort till myran, du late,
se hur hon gör och bli vis.
7 Hon har ingen furste över sig,
ingen tillsyningsman eller herre.
8 Hon bereder om sommaren sin föda
och samlar under skördetiden in sin mat.
9 Hur länge skall du ligga, du late?
När skall du stiga upp från din sömn?
10 Sov ännu något, slumra lite till,
lägg ännu en stund armarna i kors för att vila,
11 så skall fattigdomen komma över dig som en rövare
och armodet som en väpnad man.
12 En fördärvlig människa, en ogärningsman,
är den som går omkring med falskhet i sin mun,
13 som blinkar med ögonen, skrapar med foten,
gör tecken med fingrarna.
14 En sådan bär svek i sitt hjärta,
han smider alltid ränker
och ger upphov till trätor.
15 Därför kommer hans ofärd med hast,
plötsligt blir han krossad utan räddning.
16 Sex ting är det som Herren hatar,
ja, sju som han avskyr:
17 stolta ögon, en lögnaktig tunga,
händer som utgjuter oskyldigt blod,
18 ett hjärta som smider onda planer,
fötter som skyndar till det som är ont,
19 den som främjar lögn genom att vittna falskt
och den som vållar trätor mellan bröder.
Varning för äktenskapsbrott
20 Min son, bevara din fars bud
och förkasta inte din mors undervisning.
21 Ha dem alltid bundna vid ditt hjärta,
fäst dem omkring din hals.
22 Låt dem leda dig när du går,
vaka över dig när du ligger
och tala till dig när du vaknar.
23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus,
förmanande tillrättavisning är en livets väg.
24 De skall bevara dig för onda kvinnor,
för den främmande kvinnans smicker.
25 Ha inte begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet
och låt dig inte fångas av hennes blickar.
26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödbit,
och den gifta kvinnan vill fånga din dyrbara själ.
27 Kan någon hämta eld i sitt mantelveck
utan att kläderna brinner upp?
28 Eller kan någon gå på glödande kol
utan att fötterna blir svedda?
29 Så går det den som går in till sin nästas hustru,
ostraffad blir ingen som kommer henne nära.
30 Föraktar man inte tjuven som stjäl
för att äta sig mätt när han är hungrig?
31 Om han ertappas måste han betala sjufalt igen
och ge ifrån sig allt han äger i sitt hus.
32 Likaså är den utan förstånd,
som förför en annans hustru.
Den som gör så fördärvar sitt eget liv.
33 Plåga och skam är vad han vinner,
hans vanära utplånas aldrig.
34 Ty svartsjuk är mannens vrede,
han skonar ej på hämndens dag.
35 Betalning tar han inte emot,
han bryr sig inte om dina stora gåvor.
Ytterligare varning för lösaktighet
7 Min son, tag vara på mina ord och göm mina bud inom dig.
2 Håll mina bud, så får du leva,
bevara min undervisning som din ögonsten.
3 Bind dem om dina fingrar,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Säg till visheten: "Du är min syster"
och kalla insikten din förtrogna.
5 De skall bevara dig för den främmande kvinnan,
för din nästas hustru som talar hala ord.
6 Ty genom fönstret i mitt hus
tittade jag ut genom gallret.
7 Då såg jag bland de oförståndiga,
bland de unga lade jag märke till en yngling utan vett.
8 Han gick över gatan vid hörnet där hon bodde
och styrde sina steg mot hennes hus
9 i skymningen vid dagens slut,
när nattmörkret föll på.
10 Då kom en kvinna honom till mötes,
klädd som en sköka och med dolda avsikter.
11 Rastlös och lättsinnig var hon,
hennes fötter hade ingen ro när hon var hemma.
12 Än var hon på gatan, än på torgen,
vid varje gathörn stod hon på lur.
13 Hon grep tag i honom och kysste honom
och sade till honom med fräck uppsyn:
14 "Gemenskapsoffer har jag burit fram,
i dag har jag infriat mina löften.
15 Därför gick jag ut för att möta dig,
jag letade efter dig, och nu har jag funnit dig.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken,
med brokigt linne från Egypten.
17 Jag har bestrött min bädd
med myrra, aloe och kanel.
18 Kom, nu skall vi njuta av kärlek ända till morgonen,
njuta tillsammans av kärlekens fröjder.
19 Ty min man är inte hemma,
han har rest långt bort.
20 Han tog pengarna med sig,
först när det blir fullmåne kommer han hem."
21 Så förleder hon honom med mycket fagert tal,
med hala läppar förför hon honom.
22 Han följer genast efter henne,
lik oxen som går för att slaktas,
lik en fånge som skall straffas för sin dårskap,
23 till dess en pil genomborrar hans lever.
Han liknar fågeln som skyndar till snaran
utan att förstå att det gäller livet.
24 Så hör mig nu, ni barn,
ge akt på mina ord.
25 Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar,
förirra dig inte in på hennes stigar.
26 Ty många slagna är fällda av henne,
talrika är hennes offer.
27 Genom hennes hus går dödsrikets vägar,
de för ner till dödens kamrar.
2 1 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade igen. 2 Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat? 3 Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje. 4 Det var i djup nöd och ångest, under många tårar, som jag skrev till er, inte för att ni skulle bli bedrövade utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har just till er.
5 Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån - för att inte säga för mycket. 6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. 7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. 8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. 9 När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.
Aposteln är Guds triumferande fånge
12 När jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium, hade Herren öppnat en dörr för mig. 13 Ändå fick jag ingen ro i min ande, eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog avsked av dem och for till Makedonien. 14 Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft.[a] 15 Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade, 16 för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv. Vem räcker till för detta? 17 Vi är inte som de flesta, som för egen vinning förfalskar Guds ord. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det ord som kommer från Gud.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln