Old/New Testament
34 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Hör mina ord, ni som är visa,
lyssna till mig, ni som är förståndiga.
3 Ty örat prövar orden
liksom gommen prövar smaken.
4 Låt oss finna ut vad som är rätt,
tillsammans förstå vad som är gott.
5 Ty Job har sagt: "Jag är rättfärdig, men Gud har berövat mig min rätt.
6 Trots att jag har rätt står jag som lögnare.
Jag är dödsskjuten fastän jag är utan missgärning."
7 Finns en man lik Job,
som dricker hån som vore det vatten,
8 som slår följe med ogärningsmän
och vandrar med ogudaktiga människor?
9 Ty han säger: "Det gagnar inte en människa
att hålla sig väl med Gud."
10 Lyssna därför på mig, ni förståndiga män!
Skulle Gud begå någon orätt,
skulle den Allsmäktige göra något orättfärdigt?
11 Nej, han vedergäller en människa efter hennes gärningar
och ger åt var och en efter hennes vandel.
12 Gud gör sannerligen inget orätt,
den Allsmäktige förvränger ej rätten.
13 Vem satte honom att ta hand om jorden,
vem lade hela världen på honom?
14 Om han bara tänkte på sig själv
och tog tillbaka sin ande, sin livsfläkt,
15 då skulle allt levande förgås
och människorna vända åter till stoft.
16 Har du insikt, så hör detta,
lyssna till vad jag säger.
17 Skall den härska som hatar rättvisa?
Eller fördömer du den störste i rättfärdighet,
18 han som säger till en kung: "Du usling!"
och till en furste: "Du ogudaktige!",
19 han som inte är partisk för furstar,
som inte aktar den rike mer än den fattige,
ty alla är de hans händers verk?
20 De dör plötsligt, mitt i natten.
Folk bävar och förgås,
de mäktiga rycks bort men inte genom människohand.
21 Ty Guds ögon följer var mans vägar,
och han ser alla hans steg.
22 Det finns inget mörker och ingen djup skugga
där ogärningsmän kan gömma sig.
23 Gud behöver inte ge akt på en människa länge,
innan hon kan ställas till doms inför honom.
24 Han krossar mäktiga män utan rannsakning
och insätter andra i deras ställe.
25 Ja, han känner deras gärningar,
han störtar dem om natten och de krossas.
26 Han straffar dem som förbrytare,
öppet, inför människors åsyn,
27 eftersom de vek av ifrån honom
och inte gav akt på alla hans vägar.
28 Det fick de fattiga att ropa till honom,
och han hörde de nödställdas klagan.
29 När han är tyst,
vem kan då fördöma?
När han döljer sitt ansikte,
vem kan då se honom,
det må gälla ett folk eller en enskild människa.
30 Han låter inga gudlösa regera
eller bli snaror för folket.
31 Har någon sagt till Gud:
"Jag tar mitt straff,
jag vill inte synda mer.
32 Lär mig du vad jag inte ser.
Har jag gjort orätt
vill jag inte göra så mer."
33 Skall Gud vedergälla efter din önskan,
du som har förkastat honom?
Du måste välja, inte jag.
Säg vad du menar!
34 Kloka män skall säga,
visa män som lyssnar till mig:
35 "Job talar utan insikt,
hans ord är utan visdom."
36 Job må prövas till det yttersta,
ty han försvarar sig som ogärningsmän.
37 Han lägger uppror till sin synd,
han klappar händerna mot oss
och hopar sina ord mot Gud.
35 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Tror du det är rätt att säga:
"Min rättfärdighet är större än Guds",
3 eftersom du säger: "Vad gagnar den mig?
Har jag mer nytta av den än av min synd?"
4 Jag skall svara dig och dina vänner.
5 Blicka upp mot himlen och se,
lägg märke till skyarna högt över dig.
6 Om du syndar,
vad tillfogar du då honom?
Om dina överträdelser är många,
vad skadar det honom?
7 Om du är rättfärdig,
vad ger du honom,
vad får han ta emot av din hand?
8 Din ogudaktighet påverkar människor som är lika dig,
och din rättfärdighet människobarn.
9 Man klagar över allt förtryck,
man ropar om hjälp mot de mäktigas arm.
10 Men ingen frågar: "Var är Gud, som skapat mig,
han som låter lovsånger ljuda i natten,
11 han som ger oss mer insikt än jordens djur
och mer vishet än himlens fåglar?"
12 Man ropar, men han svarar inte
på grund av de ondas högmod.
13 Sannerligen, Gud hör ej på tomma böner,
den Allsmäktige bryr sig ej om dem.
14 Även när du säger
att du inte ser honom,
ligger din sak inför honom,
och du bör vänta på honom.
15 Men nu, då han inte straffar i vrede
och inte bryr sig så mycket om synden,
16 spärrar Job upp sin mun till fåfängt tal,
utan insikt hopar han ord.
Mötet i Jerusalem
15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga. 3 Församlingen utrustade dem för resan, och de for genom Fenicien och Samarien. Där berättade de om hedningarnas omvändelse, och det väckte stor glädje bland alla bröderna.
4 När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem. 5 Några från fariseernas parti[a] hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag. 6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. 7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd." 12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.
13 När de hade slutat tala, sade Jakob: "Bröder, hör på mig. 14 Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. 15 Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter:
16 Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp
Davids fallna boning. Dess ruiner skall jag bygga upp
och jag skall upprätta den igen,[b]
17 för att alla andra människor skall söka Herren,
alla hedningar, över vilka mitt namn har nämnts.
Så säger Herren, som gör detta,
18 det som är känt från evighet.
19 Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud 20 utan endast skriva till dem att de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur[c] och från blod. 21 Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln