Old/New Testament
Sofar håller fast vid vad han sagt
20 Sedan yttrade sig Sofar från Naama:
2 Mina tankar tvingar mig att svara,
så upprörd blir jag.[a]
3 Jag måste höra kränkande klander,
och mitt förnuft uppmanar mig att svara.
4 Inser du inte att det varit så sedan urminnes tider,
sedan människan sattes på jorden?
5 De ogudaktigas jubel är kortlivat,
den gudlöses glädje varar bara ett ögonblick.
6 Även om han stolt sträcker sig mot himlen
och hans huvud når upp till molnen,
7 ska han ändå förgås
och sluta på samma ställe som sin egen avföring.
De som såg honom ska undra vart han tog vägen.
8 Han ska försvinna
som en flyktig dröm,
för att inte finnas mer,
jagas iväg som en nattlig syn.
9 Ögon som sett honom ska inte se honom mer,
ej heller får hans plats återse honom.
10 Hans barn måste gottgöra de fattiga,
och hans händer lämna tillbaka hans rikedom.
11 Även om hans kropp är full av ungdomskraft,
ska han läggas i stoftet.
12 Hans ondska smakar söt i hans mun,
han gömmer den under tungan,
13 bevarar den, låter den inte försvinna,
han håller den kvar i munnen.
14 Men hans föda förvandlas i hans inre,
den blir till ormgift i honom.
15 Han kommer att spy ut den rikedom han slukat,
för Gud tvingar ut den ur hans mage.
16 Han suger i sig ormgiftet
och dödas av huggormens tunga.
17 Han får inte se floder,
inte strömmar av honung och grädde.
18 Han måste lämna tillbaka vad han arbetat ihop,
han får inte äta av det,
inte njuta av vad han förvärvat.
19 Han har förtryckt de fattiga,
övergett dem,
och roffat åt sig hus som andra har byggt.
20 Han har ingen ro i sitt inre,
han kan inte rädda sig genom sin egendom.
21 Han slukade allt han kom åt,
och därför ska hans välstånd inte fortsätta.
22 Han ska råka i svårigheter mitt i sin välfärd,
med full kraft drabbar olyckan honom.
23 Just när han håller på att fylla sin mage,
ska Gud låta sin vredes glöd regna ner över honom,
låta slagen träffa honom.
24 Om han flyr från järnvapen,
genomborras han av kopparbågens pil.
25 Han drar ut den ur ryggen,
den glänsande udden ur sin galla,
och dödsskräcken kommer över honom.
26 Hans skatter ska gå förlorade i det djupaste mörker.
En rasande eld ska förtära honom,
ödelägga allt han har kvar i sin boning.
27 Himlen kommer att uppenbara hans skuld,
och jorden ska resa sig mot honom.
28 Hans hus spolas bort av floden,
av forsande vatten på vredens dag.
29 Detta är vad Gud tilldelar den ogudaktige,
det arv Gud har bestämt åt honom.
Job är avundsjuk på de ogudaktiga
21 Då svarade Job:
2 Lyssna nu noga på mig!
Låt det vara er tröst till mig.
3 Visa mig tålamod när jag talar,
och när jag slutat kan ni håna.
4 Jag klagar väl inte på människor?
Skulle jag inte vara otålig?
5 Se på mig och häpna!
Lägg handen för munnen!
6 Jag blir rädd, när jag tänker på detta,
min kropp ryser.
7 Varför får de ogudaktiga leva till hög ålder
och bli mäktiga?
8 Deras barn lever trygga hos dem,
och de får se sina avkomlingar växa upp.
9 Deras hem är trygga, utan något att frukta,
och Gud straffar dem inte.
10 Deras oxar betäcker utan att misslyckas,
korna kalvar utan missfall.
11 De släpper ut sina barn som en hjord,
och deras ungar dansar glatt.
12 De sjunger till lyra och tamburin,
de jublar till flöjtmusik.
13 De lever sitt liv i välfärd
och i frid[b] stiger de ner i dödsriket.
14 Ändå har de sagt till Gud: ”Lämna oss ifred,
vi vill inte veta av dina vägar.
15 Vem är den Väldige?
Varför skulle vi tjäna honom?
Vad har vi för nytta av att be till honom?”
16 Men framgången ligger ändå inte i deras egen hand;
jag tar avstånd från de ondas rådslag.
17 Hur ofta slocknar de ogudaktigas ljus?
Hur ofta kommer olycka över dem,
det öde Gud tilldelar dem i sin vrede?
18 Är de svaga strån, som vajar för vinden?
Förs de bort av stormen som agnar?
19 Gud sparar kanske olyckan åt hans barn.
Men han borde själv få ett straff,
så att det känns.
20 Låt honom få se sin förgörelse med egna ögon,
dricka den Väldiges vrede.
21 För vad bryr han sig om sin familj när han är borta,
när tiden han blivit tilldelad är över?
22 Men vem kan undervisa Gud,
den suveräne domaren?
23 En möter döden i sin krafts dagar,
obekymrad och trygg,
24 med välnärd kropp och med ben
som bevarat saven i sin märg.
25 En annan dör i den djupaste bedrövelsen
och har aldrig upplevt något gott.
26 Båda begravs i samma jord
och äts upp av samma maskar.
27 Ja, jag känner era tankar
och era intriger för att göra mig illa.
28 Ni frågar: ”Var är nu stormannens hus
och de ogudaktigas boningar?”
29 Fråga dem som färdats på vägen,
lägg märke till deras vittnesbörd:
30 Den ogudaktige skonas på olyckans dag,
han kommer undan på vredens dag.
31 Vem tillrättavisar honom ansikte mot ansikte?
Vem ger igen för vad han har gjort?
32 Han bärs till graven,
den blir bevakad
33 och han vilar mjukt i dalens mull.
Alla människor följer i hans spår,
och otaliga har gått före honom.
34 Hur ska ni kunna trösta mig med er tomhet,
när bara falskhet finns kvar av era svar?
24 Dagen därpå kom de fram till Caesarea där Cornelius väntade på dem. Han hade samlat dit sina släktingar och närmaste vänner. 25 När Petrus steg in i huset, mötte Cornelius honom och föll ner framför honom och tillbad. 26 Men Petrus drog upp honom och sa: ”Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!” 27 Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade.
28 Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka honom. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som oren.[a] 29 Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill!”
30 Cornelius svarade: ”För tre dagar sedan när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig. 31 Han sa till mig: ’Cornelius, Gud har hört dina böner och kommit ihåg dina gåvor till de fattiga. 32 Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’ 33 Därför skickade jag genast bud efter dig och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.”
Petrus talar i Cornelius hus
34 Då började Petrus tala: ”Jag ser nu tydligt att Gud verkligen behandlar alla folk lika. 35 Han är villig att ta emot varje människa som fruktar honom och handlar rättfärdigt, vilket folk hon än tillhör. 36 Ni har kännedom om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk – att man kan få frid genom Jesus Kristus som är allas Herre. 37 Ni känner till vad som hände i hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes förkunnade: 38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den heliga Anden och kraft och hur Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld eftersom Gud var med honom. 39 Vi vittnar om allt han gjorde både ute på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på ett kors och avrättade, 40 men på den tredje[b] dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig 41 men inte för hela folket, utan för vittnen som Gud redan tidigare hade utsett, oss som åt och drack med honom efter att han hade uppstått från de döda. 42 Och han gav oss en befallning att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har utsett till domare över både levande och döda. 43 Alla profeterna vittnar om honom att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom hans namn.”
44 Men medan Petrus fortfarande talade, kom den heliga Anden över alla som lyssnade till hans budskap. 45 De troende omskurna som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev förvånade över att den heliga Andens gåva också kom över dessa från andra folk. 46 De hörde dem nämligen tala andra språk och hylla Gud. Då frågade Petrus:
47 ”Finns det någon som kan hindra att de döps i vatten nu när de har fått den heliga Anden precis som vi?” 48 Och så lät han dem döpas i Jesus Kristus namn. De bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.