Old/New Testament
Folkets ledare bygger upp altaret
1-2 På hösten samma år som man anlänt samlades alla de återvändande i Jerusalem. De kom från sina hem i städerna runt omkring. Prästen Jesua och hans bröder och Serubbabel, Sealtiels son, och hans släkt byggde då upp Israels Guds altare igen, och de offrade brännoffer där, enligt de föreskrifter som gudsmannen Mose hade gett.
3 Trots risken för anfall av de folk som bodde runt omkring byggde man altaret på den ursprungliga platsen, och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.
4 Enligt föreskrifterna i Moses lag firade man lövhyddohögtiden och offrade de brännoffer som anvisats för varje dag under festligheterna.
5 Man offrade också de speciella offer som krävdes för sabbaten, nymånadsfesten och Herrens andra årligen återkommande högtider. Frivilliga offer från folket gavs också.
6 Redan den första dagen i den sjunde månaden började prästerna att offra brännoffer till Herren, trots att grunden till templet ännu inte var påbörjad.
7 Sedan anställde de murare och snickare. Cederstockar levererades från folket i Sidon och Tyrus och betalades med mat, vin och olivolja. Stockarna hämtades ner från Libanons berg och flottades längs Medelhavets kust till Joppe, enligt kung Kores önskemål.
Tempelbygget påbörjas
8 På våren andra året efter ankomsten till Jerusalem började man att bygga upp templet igen. Arbetsstyrkan bestod av alla dem som hade återvänt, och den leddes av Serubbabel, Sealtiels son, Jesua, Josadaks son, och av präster och leviter. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsattes som förmän.
9 Jesua, Kadmiel, Henadad och deras söner och släktingar samordnade arbetet. De var allesammans leviter.
10 När byggnadsarbetarna hade lagt grunden till templet, tog prästerna på sig sina prästdräkter och blåste i sina trumpeter, och Asafs ättlingar slog på cymbaler för att prisa Herren på det sätt som kung David befallt.
11 De lovsjöng och prisade Herren med dessa ord: Han är god, och hans kärlek mot Israel varar för evigt. Sedan jublade de alla och prisade Gud att templets grund hade blivit lagd.
12 Men många av de äldre bland prästerna och leviterna och de andra ledarna, de som kom ihåg Salomos tempel, grät högt mitt i de övrigas glädje!
13 Ingen kunde höra skillnad på glädjerop och gråt i oväsendet, som kunde höras vida omkring!
Fienden protesterar
1-2 När fienderna till Juda och Benjamin hörde att krigsfångarna hade återvänt och höll på att bygga upp templet igen, kom de till Serubbabel och de andra ledarna med ett förslag: Låt oss arbeta tillsammans med er, för vi är lika intresserade av er Gud som ni, och vi har offrat till honom ända sedan kung Esarhaddon av Assyrien förde oss hit.
3 Men Serubbabel, Jesua och de andra judiska ledarna svarade: Nej, ni får inte ha någon del i detta arbete. Israels Guds tempel måste byggas av israeliterna, så som kung Kores har befallt.
4-5 Då försökte de som bodde i trakten sätta stopp för tempelbygget. De försökte störa arbetet och få israeliterna att ge upp genom att sända agenter till kung Kores med lögner om dem. Detta pågick under hela Kores regering och fortsatte ända tills Darejaves tog över tronen.
Tempelbygget stoppas
6 När Ahasveros senare blev regent, skrev man ett brev till honom, fyllt av anklagelser mot folket i Juda och Jerusalem,
7 och man gjorde på samma sätt under Artasastas tid. Bislam, Mitredat, Tabeel och deras medbröder skrev ett brev till den persiske kungen på arameiska som översattes för honom.
8-9 Andra som tog del i förtalet var rådgivaren Rehum, sekreteraren Simsai, flera domare och lokala ledare, persier, babylonier, representanter för folk från Erek och Susa
10 och flera andra länder. Alla dessa hade förts bort från sina egna länder av den mäktige Asenappar, som hade låtit dem bosätta sig i Jerusalem, Samarien och närbelägna länder väster om floden Eufrat.
11 Brevet de sände till kung Artasasta hade följande lydelse:Till kung Artasasta, från hans lojala undersåtar, väster om floden Eufrat.
12 Vi vill informera om att de judar som sänts från Babylon till Jerusalem håller på att bygga upp denna upproriska och onda stad på nytt. De är redan klara med delar av stadsmuren och grunden till templet.
13 Om staden tillåts bli uppbyggd igen kommer judarna att upphöra med att betala tull och skatt till dig.
14 Vi är tacksamma för att du beskyddar oss, och vill inte se att man drar nytta av dig eller vanhedrar dig. Därför har vi bestämt oss för att låta dig få veta detta.
15 Vi föreslår att de gamla arkiven genomsöks, så att det blir klarlagt att Jerusalem i alla tider har varit en stad i uppror. Det är också skälet till att den blev lagd i ruiner.
16 Om denna stad blir uppbyggd igen och om dess murar blir resta på nytt är det detsamma som att avstå från den del av ditt rike som ligger bortom Eufrat. Då kommer du att förlora detta område.
17 Kungen sände följande svar till rådgivaren Rehum, sekreteraren Simsai och till deras medbröder som bodde i Samaria och i området väster om floden Eufrat:
18 Brevet ni skickade har översatts och blivit uppläst för mig.
19 Jag har gett order om en genomsökning av de gamla arkiven, och jag har funnit att Jerusalem under långa tider har varit ett fäste för revolutioner mot många kungar.
20 Jag har också noterat att det har funnits några stora kungar i Jerusalem, som har regerat över hela området bortom floden Eufrat och som har tagit emot rikedomar i form av skatt och tull.
21 Därför befaller jag dessa män att de måste sluta bygga på staden, tills jag har undersökt saken ytterligare.
22 Vänta inte med att stoppa dem, för det får inte gå så långt att vi förlorar kontrollen över utvecklingen!
23 När brevet från kung Artasasta lästes upp för Rehum och Simsai, skyndade de till Jerusalem och tvingade judarna att sluta bygga.
24 Därför avstannade arbetet på templet och låg nere fram till den persiske kungen Darejaves andra regeringsår.
Man börjar bygga igen
1-2 Men profeterna Haggai och Sakarja, Iddos son, fanns i Jerusalem och Juda vid denna tid. De bar fram budskap från Israels Gud till Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och uppmuntrade dem att börja bygga igen. Styrkta av profeternas budskap upptog man arbetet.
3 Men landshövdingen över länderna väster om Eufrat, en man som hette Tattenai, och Setar-Bosenai och anhängare till dessa båda, kom snart till Jerusalem och frågade: Vem gav er tillstånd att bygga upp templet igen och göra murarna färdiga?
4 De bad också om namnen på alla dem som arbetade med templet.
5 Men Herren vakade över situationen och lät oss fortsätta att bygga, medan kung Darejaves fick en rapport om saken för att kunna fatta sitt beslut.
Fienden underrättar kung Darejaves
6 Det brev som landshövding Tattenai, Setar-Bosenai och de andra makthavarna sände till kung Darejaves hade denna lydelse:
7 Till kung Darejaves!
8 Vi vill informera om att vi varit på platsen där den store Gudens tempel byggs i Juda. Det byggs upp med enorma stenblock och med timmer som läggs in i väggarna, och arbetet utförs med stor skicklighet och framgång.
9 Vi har frågat ledarna vem som har gett tillstånd till projektet.
10 Vi har också bett om namnen på dem som arbetar för att kunna meddela dig dem.
11 De svarade: 'Vi är tjänare till himlens och jordens Gud, och vi bygger åter upp det tempel som restes här för många hundra år sedan av en stor kung i Israel.
12 Men när det var färdigt drog våra förfäder ner Guds vrede över sig, så att han övergav dem och lät kung Nebukadnessar förstöra templet och föra bort folket i fångenskap till Babylon.'
13 Men de hävdar att kung Kores i Babylon gett en befallning under sitt första regeringsår om att templet skulle återuppbyggas.
14 De påstår också att kung Kores gav tillbaka guld- och silverskålarna, som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem till sitt eget tempel i Babylon. Dessa föremål ska ha lämnats i förvar åt en man som hette Sesbassar, tillsatt av kung Kores som landshövding i Juda.
15 Kung Kores bad honom att ta med sig skålarna till Jerusalem och att se till att Guds tempel byggdes upp där på sin tidigare plats.
16 Därför kom Sesbassar och lade grunden till Jerusalems tempel, och folket har arbetat på det ända sedan dess, även om det ännu inte står klart.
17 Vi ber, att du genomsöker det kungliga arkivet i Babylon, för att se om kung Kores verkligen har utfärdat en sådan befallning, och sedan meddelar oss vad du anser om saken.
Jesus uppstår från de döda
20 Tidigt på söndagsmorgonen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var bortrullad från ingången.
2 Hon sprang då därifrån och letade reda på Petrus och den lärjunge som Jesus älskade och sa: De har tagit bort Herrens kropp från graven, och jag vet inte var de har lagt den.
3-4 Då rusade båda till graven för att se efter. Den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först
5 och böjde sig och tittade in och såg linneduken ligga där, men han gick inte in.
6 Sedan kom Petrus och han gick in. Han lade också märke till linneduken som låg där,
7 medan den duk, som täckt Jesu huvud, var hoprullad i en rulle och låg för sig.
8 Sedan gick också den andre lärjungen in och såg och trodde att han uppstått -
9 för till dess hade de inte fattat att Skrifterna sa att Jesus skulle återvända till livet!
Jesus visar sig för Maria Magdalena
10 Sedan gick de båda lärjungarna hem.
11 Under tiden hade Maria gått tillbaka till graven och stod utanför den och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in
12 och såg då två vitklädda änglar sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats och den andre vid fötternas.
13 Varför gråter du? frågade änglarna henne.Därför att de har tagit bort min Herre, svarade hon, och jag vet inte var de har lagt honom.
14 Hon kastade en blick över axeln och såg att någon stod bakom henne. Men att det var Jesus märkte hon inte.
15 Varför gråter du? frågade han henne. Vem letar du efter? Hon trodde det var trädgårdsmästaren och svarade därför:Om du har tagit bort honom, tala då om för mig var du har lagt honom, så ska jag gå och hämta honom.
16 Maria, sa Jesus. Hon ryckte till och vände sig mot honom.Herre! utropade hon.
17 Rör mig inte, sa han, för jag har ännu inte återvänt till Fadern. Men gå och leta reda på mina bröder och tala om för dem att jag ska gå till min Far och er Far, min Gud och er Gud.
18 Maria från Magdala sprang då till lärjungarna och sa: Jag har sett Herren. Sedan berättade hon vad han hade sagt.
Jesus visar sig för lärjungarna bakom stängda dörrar
19 På kvällen samma dag samlades lärjungarna bakom stängda dörrar av rädsla för de judiska ledarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: Frid vare med er!
20 Så visade han dem sina händer och sin sida. Och deras glädje visste inga gränser när de såg sin Herre igen.
21 Han talade till dem och sa: Som Fadern har sänt mig, så sänder också jag er.
22 Sedan andades han på dem och sa till dem: Ta emot den helige Ande.
23 Om ni förlåter någons synder så är de förlåtna, men om ni vägrar att förlåta dem så blir de inte förlåtna.
Jesus visar sig för alla de elva lärjungarna
24 En av lärjungarna, Tomas Tvillingen, hade inte varit med vid detta tillfälle.
25 När de gång på gång berättade för honom: Vi har sett Herren, svarade han: Jag tror det inte förrän jag med egna ögon ser hålen efter spikarna i hans händer. Och jag vill ta på dem med mina fingrar, och med min hand vill jag röra vid såren i hans sida. Annars kan jag inte tro.
26 Åtta dagar senare var lärjungarna samlade igen, och då var Tomas tillsammans med dem och dörrarna var låsta. Men plötsligt stod Jesus mitt ibland dem och sa: Frid vare med er.
27 Sedan vände han sig till Tomas och sa: Här är mina händer. Sätt ditt finger här, och stick din hand i min sida! Tvivla nu inte längre utan tro!
28 Min Herre och min Gud, utbrast Tomas.
29 Sedan sa Jesus till honom: Du tror därför att du sett mig. Lyckliga är de som inte har sett mig men ändå tror.
30-31 Jesu lärjungar såg honom göra många andra under, förutom dem som är nertecknade i denna bok. Men dessa är nerskrivna för att ni ska kunna tro att han är Messias, Guds Son, och för att ni ska få evigt liv genom att tro på honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®