Old/New Testament

Ataljas död

(2 Kung 11:4-20)

23 Under det sjunde året fattade Jojada mod och slöt sig samman med officerarna Asarja, Jerochams son, Ismael, Jochanans son, Asarja, Oveds son, Maaseja, Adajas son, och Elishafat, Sikris son. ² De reste ut över hela Juda och samlade leviterna från alla Judas städer och alla Israels familjeöverhuvuden. När de kom till Jerusalem, ³ slöt hela församlingen ett förbund i Guds hus med kungen. Jojada talade till dem:

”Kungens son ska nu bli kung, såsom Herren har sagt om Davids ättlingar. ⁴ Så här ska ni göra: En tredjedel av er, präster och leviter, som går i tjänst på sabbaten, ska bevaka alla dörrar, ⁵ en tredjedel ska vara vid palatset, och en tredjedel ska finnas vid Jesodporten. Folket ska stanna på förgårdarna till Herrens hus. ⁶ Ingen får gå in i Herrens hus, förutom präster och leviter i tjänst. De får gå in eftersom de är helgade. Men folket ska iaktta Herrens förordning. ⁷ Leviterna ska ställa sig runt omkring kungen, var och en med vapen i hand. Om någon försöker gå in i templet måste han dödas. Och håll er nära kungen vart han än går.”

⁸ Leviterna och hela Juda gjorde som de blivit beordrade av prästen Jojada. Var och en tog sina män, både dem som gick på och dem som gick av sitt pass på sabbaten, för prästen Jojada lät ingen avdelning vara fri. ⁹ Sedan gav prästen Jojada officerarna spjut, sköldar och koger som hade tillhört kung David och fanns i Guds hus. ¹⁰ Han ställde upp allt folket, var och en med vapen i sin hand, runt omkring kungen, från templets södra sida till dess norra, framför altaret och tempelhuset. ¹¹ Sedan förde de ut kungasonen, satte en krona på hans huvud, gav honom förbundsförordningarna^[a] och utropade honom till kung. Jojada och hans söner smorde honom, och de ropade: ”Länge leve kungen!”

¹² När Atalja hörde jublet från folket som skyndat till för att hylla kungen, gick hon till dem som var i Herrens hus. ¹³ Där fick hon se kungen stå vid sin pelare vid ingången, med officerarna och trumpetarna vid sina sidor. Allt folket jublade och lät trumpeterna ljuda. Sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: ”Förräderi! Förräderi!”

¹⁴ Prästen Jojada skickade ut officerarna som hade befälet över trupperna och befallde dem: ”För ut henne bortom gången och om någon följer henne, ska han dödas med svärd.” Prästen hade nämligen sagt: ”Ni får inte döda henne i Herrens hus.”

¹⁵ Då grep de henne och ledde ut henne till Hästporten i kungapalatset, där de dödade henne.

¹⁶ Jojada slöt sedan ett förbund mellan sig, kungen och folket att de skulle vara Herrens folk. ¹⁷ Hela folket begav sig sedan till Baals tempel, rev ner det och bröt sönder altarna och gudabilderna och dödade Mattan, Baals präst, framför altarna. ¹⁸ Jojada placerade sedan vakter vid Herrens hus, som leddes av de levitiska prästerna, som David hade delat upp i avdelningar i templet, för att bära fram brännoffer åt Herren, som det var föreskrivet i Moses lag, med glädje och sång, allt enligt Davids befallningar. ¹⁹ Han ställde också vakterna vid portarna till Herrens hus, för att ingen som på något sätt var oren skulle kunna komma in.

²⁰ Sedan tog han med sig officerarna, de förnämsta, de styrande bland folket och allt folket i landet och förde ut kungen från Herrens hus till palatset via Övre porten och satte honom på kungatronen. ²¹ Allt folket i landet gladde sig, och det blev lugnt i staden, när Atalja dödats med svärd.

Joash regerar i Juda

(2 Kung 11:21—12:3)

24 Joash var sju år gammal när han blev kung, och han regerade i fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sivja och var från Beer Sheva. ² Joash gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så länge prästen Jojada levde. ³ Jojada valde två hustrur åt honom och han fick söner och döttrar.

Joash reparerar templet

(2 Kung 12:4-16)

⁴ En tid senare beslutade Joash att restaurera Herrens hus ⁵ och sammankallade präster och leviter och sa till dem: ”Gå runt till alla städer i Juda och samla in pengar år för år från alla israeliter för underhåll av er Guds hus. Gör det utan dröjsmål!” Men leviterna gjorde sig ingen brådska.

⁶ Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och frågade honom: ”Varför har du inte sett till att leviterna drivit in skatten från Juda och Jerusalem, som Herrens tjänare Mose och Israels församling bestämt för förbundstecknets tält?”

⁷ Den ogudaktiga Ataljas söner hade brutit sig in i Guds hus och också använt för baalsgudarna det som var helgat åt Herren. ⁸ På kungens befallning tillverkades en kista som sattes utanför porten till Herrens hus. ⁹ Sedan gick ett påbud ut i Juda och Jerusalem, att alla skulle komma till Herren med den skatt som Guds tjänare Mose hade pålagt Israel i öknen. ¹⁰ Alla furstarna och allt folket kom med sina bidrag med glädje och lade dem i kistan tills den blev full.

¹¹ När tiden var inne bars kistan genom leviternas försorg till särskilda granskningsmän som skulle räkna pengarna, och de såg att det var mycket pengar i den. Då kom kungens sekreterare och översteprästens tillsyningsman och tömde kistan och bar den tillbaka till sin plats. Så gjorde de dagligen och samlade in mycket pengar. ¹² Kungen och Jojada gav pengarna till de män som utförde arbetet i Herrens hus. De anställde stenhuggare och timmermän för restaureringen av Herrens hus, samt järn- och kopparsmeder för dess reparationsarbeten.

¹³ Arbetarna satte igång med arbetet, och reparationerna utfördes väl genom deras försorg. De återställde Guds hus till dess ursprungliga skick och förstärkte det. ¹⁴ När de var färdiga, bar de fram pengarna som var över till kungen och Jojada. Av dem gjordes föremål till Herrens hus, för gudstjänsten och offren, skålar och andra guld- och silverföremål.

Så länge Jojada levde offrades dagligen brännoffer i Herrens hus. ¹⁵ Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog vid 130 års ålder. ¹⁶ Han begravdes bland kungarna i Davids stad, eftersom han hade gjort så mycket gott i Israel, för Gud och för hans tempel.

Guds dom drabbar Joash

(2 Kung 12:17-21)

¹⁷ Men efter Jojadas död, kom furstarna i Juda till kungen och visade vördnad, och han lyssnade till dem. ¹⁸ De övergav Herren, sina fäders Gud, och tillbad asheror och avgudar. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av denna deras skuld. ¹⁹ Herren sände profeter för att föra dem tillbaka till honom, och de varnade dem, men folket ville inte lyssna.

²⁰ Då kom Guds Ande över Sakarja, prästen Jojadas son. Han ställde sig framför folket och talade till dem: ”Så säger Gud: ’Varför är ni olydiga mot Herrens bud, till er egen olycka? Eftersom ni har övergett Herren, har han också övergett er.’ ”

²¹ De formade en sammansvärjning mot honom och på kungens befallning stenade de honom till döds på förgården till Herrens hus. ²² Kung Joash tänkte inte på den välvilja Sakarjas far Jojada hade visat mot honom, utan dödade hans son. När han dog sa han: ”Må Herren se detta och göra dem ansvariga!”

²³ Vid årsskiftet kom den arameiska hären mot Joash. De kom till Juda och Jerusalem, dödade alla folkets ledare, och allt sitt krigsbyte skickade de till kungen i Damaskus. ²⁴ Den arameiska hären hade bara kommit med en liten skara, men Herren lät en mycket större armé falla i deras händer. Eftersom de hade övergett Herren, sina fäders Gud, verkställdes domen över Joash.

²⁵ När araméerna drog sig tillbaka, lämnade de Joash svårt sårad. Då sammansvor sig hans närmaste män för att döda honom, därför att han hade dödat prästen Jojadas son. De dödade honom i hans säng. Så dog han, och han begravdes i Davids stad, men inte i kungagravarna. ²⁶ De som sammansvurit sig mot honom var Savad, son till ammonitiskan Shimat, och Josavad, son till moabitiskan Shimrit.

²⁷ Om Joash söner och de många profetiorna över honom och om renoveringen av Guds hus finns skrivet i tilläggsskriften till boken om kungarna.

Hans son Amasja blev kung efter honom.

Liknelsen om vinstocken och grenarna

15 Jag är den sanna vinstocken och min Fader är trädgårdsmästaren. ² Han skär bort varje gren i mig som inte bär frukt. Och han beskär de grenar som bär frukt så att de kan bära ännu mer frukt. ³ Ni har redan blivit beskurna genom det ord jag har förkunnat för er. ⁴ Bli kvar i mig så blir jag kvar i er! En gren kan inte bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken. På samma sätt kan inte heller ni bära frukt om ni inte är kvar i mig.

⁵ Jag är vinstocken och ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han mycket frukt, men utan mig kan ni inget göra. ⁶ Den som inte är kvar i mig blir bortkastad som en gren och vissnar. De ska samlas ihop och kastas i elden och brännas upp. ⁷ Men om ni är kvar i mig och mitt ord är kvar i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. ⁸ Därigenom blir min Fader förhärligad att ni bär mycket frukt och blir mina lärjungar.

⁹ Så som Fadern har älskat mig har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek! ¹⁰ Om ni lyder mina bud är ni kvar i min kärlek, på samma sätt som jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek. ¹¹ Detta har jag sagt till er för att min glädje ska vara i er så att er glädje blir fullkomlig. ¹² Och detta är mitt bud: att ni ska älska varandra på samma sätt som jag har älskat er. ¹³ Det finns ingen större kärlek än att man offrar sitt liv för sina vänner. ¹⁴ Ni är mina vänner om ni gör det jag befaller er. ¹⁵ Jag kallar er inte längre tjänare för en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner för jag har låtit er veta allt som jag har hört av min Fader. ¹⁶ Ni valde inte mig utan jag har valt ut er till att gå ut och bära frukt som består. Då ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn. ¹⁷ Detta är vad jag befaller er: att ni ska älska varandra!

Jesus varnar för hat och förföljelse

¹⁸ När världen hatar er, kom då ihåg att den hatade mig före er. ¹⁹ Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen utan jag har valt ut er ur världen och därför hatar världen er. ²⁰ Kom ihåg vad jag sa till er: En tjänare står inte över sin herre. Om de har förföljt mig, kommer de också att förfölja er. Men har de hållit sig till mitt ord, kommer de också att hålla sig till det ni säger. ²¹ De behandlar er så för mitt namns skull därför att de inte känner honom som har sänt mig.

²² Om jag aldrig hade kommit och talat till dem, skulle de ha varit utan synd. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd. ²³ Den som hatar mig hatar också min Fader. ²⁴ Om jag inte hade utfört sådana gärningar ibland dem som ingen annan har gjort, skulle de ha varit utan synd. Men nu har de sett dem och hatat både mig och min Fader. ²⁵ Och genom detta går det i uppfyllelse som står skrivet i deras lag^[a]: ’De har hatat mig utan anledning.’^[b]

²⁶ Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande, som kommer från Fadern, ska han vittna om mig. ²⁷ Också ni ska vittna för ni har varit med mig från början.