Old/New Testament
Saul avrättar åttiofem präster
22 David lämnade Gat och flydde till Adullams grotta, där hans bröder och andra släktingar snart förenade sig med honom.
2 Men också andra började komma, människor i svårigheter, skuldsatta och allmänt missnöjda. Tillsammans var det omkring fyrahundra män som samlades omkring David.
3 David fortsatte till Mispe i Moab och frågade kungen där: Kan mina föräldrar få stanna här under ditt beskydd, tills jag vet vad Gud vill göra för mig?
4 Davids föräldrar blev kvar i Moab under hela tiden som han bodde i grottan.
5 En dag sa profeten Gad till David att han skulle lämna grottan och bege sig till Juda land. David gjorde som han sa och kom till Heretskogen.
6 Nyheten om hans ankomst nådde snart Saul. Han var i Gibea vid det tillfället och satt under en ek med sitt spjut i handen, omgiven av sina medarbetare.
7 Lyssna nu, ni Benjamins män! utbrast Saul, när han hörde nyheterna. Har David lovat er åkrar och vingårdar och befälsposter i sin armé?
8 Är det därför som ni är emot mig? Inte en enda av er har någonsin talat om för mig att min egen son står på Davids sida. Ni sörjer inte ens för min skull. Tänk på det! Min egen son uppmanar David att komma och döda mig.
9-10 Då talade edomiten Doeg som stod där med Sauls män. När jag var i Nob såg jag David tala med prästen Ahimelek. Ahimelek frågade Herren om vägledning för David och gav honom sedan proviant och filisteen Goljats svärd.
11-12 Kung Saul skickade omedelbart efter Ahimelek och hela hans familj och alla prästerna i Nob. När de kom dit sa Saul till dem: Lyssna på mig, Ahitubs son!Ja, herre, svarade Ahimelek.
13 Varför har du och David sammansvurit er mot mig? frågade Saul. Varför gav du honom mat och ett svärd och frågade Gud för hans räkning? Varför har du hjälpt honom att göra uppror mot mig och planerat att döda mig?
14 Men finns det någon bland alla dina tjänare som är så trogen som din svärson David? svarade Ahimelek. Han är ju befälhavare över din livvakt och en högt ärad medlem av ditt eget hushåll!
15 Och det här var verkligen inte första gången jag rådgjorde med Gud för hans skull! Det är orättvist av dig att anklaga mig och min familj för denna sak, för vi känner inte till någon sammansvärjning.
16 Du ska dö, Ahimelek, tillsammans med hela din familj! skrek kungen.
17 Sedan sa han till sina livvakter: Döda prästerna, för de har gaddat sig samman med David. De visste att han flydde bort och var på flykt undan mig, men de berättade det inte för mig!Men soldaterna vägrade döda prästerna.
18 Då får du göra det, sa kungen till Doeg.Doeg gjorde som kungen befallde och dödade den dagen åttiofem präster, alla iklädda sina prästkläder.
19 Sedan gick han till prästernas stad Nob och dödade alla där, män, kvinnor, barn och spädbarn och oxar, åsnor och får.
20 Bara en av Ahimeleks söner, som hette Ebjatar, undkom. Han flydde till David.
21 När Ebjatar berättade för David vad Saul hade gjort,
22 utropade David: Jag förstod det! När jag såg Doeg här, visste jag att han skulle förråda mig. Nu är jag orsak till att hela din fars familj har dödats.
23 Stanna nu här tillsammans med mig. Här är du säker. Han som vill döda dig är ute efter mig också.
Saul jagar David
23 En dag fick David reda på att filisteerna var i Kegila och plundrade logarna.
2 David frågade då Herren: Ska jag anfalla dem? Ja, gå till attack mot filisteerna och rädda Kegila! sa Herren till honom.
3 Men Davids män hade invändningar: Vi är rädda och känner oss inte ens säkra här i Juda. Vi vill verkligen inte gå till Kegila för att strida mot hela den filisteiska armén!
4 David frågade då Herren än en gång, och Herren svarade på samma sätt: Gå ner till Kegila, så ska jag hjälpa er att besegra filisteerna.
5 De gick då ner till Kegila och stred mot filisteerna. De vann en förkrossande seger, förde bort filisteernas boskap och räddade Kegilas befolkning.
6 Prästen Ebjatar hade tagit med sig prästkläderna när han flydde till David.
7 Saul fick snart reda på att David var i Kegila.Bra! utropade han. Nu har vi honom! Gud har gett David åt mig nu när han har stängt in sig i en stad med starka portar.
8 Saul mobiliserade därför hela sin armé för att belägra Kegila och tillfångata David och hans män.
9 När David fick reda på Sauls plan bad han prästen Ebjatar att ta fram prästkläderna, för han ville fråga Herren vad de skulle göra.
10 Herre, Israels Gud, sa David. Jag har hört att Saul tänker komma och förgöra Kegila, därför att jag är här.
11 Kommer Kegilas män att överlämna mig åt honom? Och tänker verkligen Saul komma hit, som jag har hört? Herre, Israels Gud, svara mig!Herren svarade: Ja, han kommer.
12 Och kommer Kegilas män att utlämna mig till Saul? frågade David.Och Herren svarade: Ja, de kommer att utlämna dig.
13 David och hans cirka sex hundra man lämnade därför Kegila och vandrade från plats till plats. Men när Saul fick veta att David hade flytt, brydde han sig inte om att dra ut.
14 David bodde nu i ökengrottorna i bergslandet Sif. Saul sökte dagligen efter honom, men Herren lät honom inte lyckas.
15 En dag, när David var nära Hores, fick han reda på att Saul var på väg för att döda honom.
16 Jonatan, Sauls son, gick nu för att leta reda på David, och när han fann honom uppmuntrade han David i hans tro på Gud.
17 Var inte rädd, tröstade Jonatan honom. Min far kommer aldrig att hitta dig! Du ska bli Israels kung, och jag kommer att bli din närmaste man. Det vet min far också.
18 De bekräftade sedan förbundet med varandra. David stannade i Hores, och Jonatan återvände hem.
19 Men Sifs män gick till Saul i Gibea och förrådde David.Vi vet var han gömmer sig, sa de. Han är i grottorna vid Hores på Hakilakullen, nere i den södra delen av öknen.
20 Kom ner dit, så ska vi se till att gripa honom åt dig!
21 Herren ska välsigna er för er omtanke om mig, sa Saul!
22 Gå genast och gör er beredda. Ta reda på var han är och vem som har sett honom där, för jag vet hur listig han är.
23 Kartlägg alla hans gömställen och kom sedan och ge mig mer detaljerade uppgifter. Då ska jag komma med er. Och om han finns i området, så ska jag hitta honom, om jag så ska söka överallt i hela Juda!
24-25 Sifs män återvände hem. När David fick reda på att Saul var på väg till Sif, gick han och hans män ännu längre in i Maons öken, till dess södra del, men Saul följde efter dem.
26 Till slut var det bara ett berg som skilde Saul och David åt. Saul och hans män närmade sig. David gjorde allt för att undkomma, men allt verkade hopplöst.
27 När Saul vid denna tidpunkt fick besked om att filisteerna härjade i Israel igen,
28 gav han plötsligt upp förföljandet av David för att gå emot dem.Ända sedan dess har platsen, där David slog läger, kallats Flyktens klippa.
David skonar Sauls liv
24 David fortsatte sedan upp mot grottorna vid En-Gedi.
2 När Saul kom tillbaka från striden mot filisteerna, fick han reda på att David hade gått till En-Gedis öken.
3 Han valde ut tre tusen män bland hela Israel och gick för att söka efter honom vid Stenbocksklipporna.
4 På ett ställe, där vägen passerade några fårfållor, gick Saul in i en grotta för att göra sina behov. Det råkade vara just den plats dit David och hans män tagit sin tillflykt.
5 Nu har tillfället kommit, viskade Davids män till honom. Detta är vad Herren menade, när han sa: 'Jag ska ge Saul i din hand, så att du kan göra som du vill med honom!' Då smög David sig fram och skar av en bit av Sauls mantel.
6 Men hans samvete började omedelbart oroa honom.
7 Jag skulle inte ha gjort det, sa han till sina män. Det är inte rätt att göra så mot Guds utvalde kung. Man ska inte lyfta sin hand mot Guds smorde!
8-9 David höll tillbaka sina män och tillät inte att de dödade Saul.När Saul lämnat grottan och gått sin väg, kom David ut efter honom och ropade: Min herre och min kung! Och när Saul vände sig om, bugade sig David djupt inför honom.
10-11 Sedan ropade han till Saul: Varför lyssnar du till dem som säger att jag försöker skada dig? I dag har du sett att det inte är sant. Herren gav dig i min hand där i grottan, och några av mina män tyckte att jag skulle döda dig, men jag skonade dig. Jag tänkte nämligen: 'Jag vill inte förgripa mig på Herrens utvalde kung.'
12 Kan du se vad jag har i min hand? Det är ena hörnet av din mantel! Jag skar av det, men jag dödade dig inte! Är inte detta bevis nog för att jag inte tänker skada dig, och att jag inte har syndat mot dig, även om du står efter mitt liv?
13 Herren får döma mellan oss. Kanske kommer han att döda dig för vad du har försökt göra mot mig, men jag tänker aldrig göra dig något illa. Ett gammalt ordspråk säger ju:
14 'Den som är ond gör vad ont är.' Därför vill inte jag röra dig.
15 Vem är det Israels kung försöker ta till fånga? Är det meningen att han ska använda sin tid till att jaga någon, som är lika farlig som en död hund och lika stark som en loppa?
16 Herren är vår domare, och han ska döma vem som har rätt och straffa den skyldige. Han är min försvarare, och han ska rädda mig undan dig!
17 Saul ropade tillbaka: Är det verkligen du, min son David? Sedan började Saul gråta högt.
18 Han sa till David: Du är en bättre människa än jag, för du har lönat ont med gott.
19 Ja, du har visat din storhet i dag, för när Herren gav mig i din hand, dödade du mig inte.
20 Vem låter sin fiende komma undan, när han har honom i sin makt? Herren ska belöna dig för den godhet du har visat mig i dag!
21 Nu inser jag att du kommer att bli kung och att Israel blir ditt rike.
22 Lova mig därför med en ed inför Herren, att du inte kommer att döda min familj och förgöra mina ättlingar.
23 David lovade Saul detta. Saul gick tillbaka hem, men David och hans män återvände till sin grotta.
Jesus varnar för hyckleri
12 Under tiden hade folk samlats i tusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Han vände sig nu till sina lärjungar och varnade dem: Akta er för fariseerna och deras skenhelighet som breder ut sig som en smittosam sjukdom.
2 Nu är tiden inne. Sanningen ska fram i ljuset och allt hemligt ska avslöjas.
3 Vad ni har sagt i hemlighet kommer att bli känt av alla, och vad ni har viskat i någons öra kommer att ropas ut från hustaken så att alla kan höra det!
4 Kära vänner, var inte rädda för dem som vill mörda er. De kan bara döda kroppen, de har ingen makt över era liv.
5 Men jag säger er: Frukta Gud, som har makt att döda och sedan kasta i helvetet.
6 Vad kostar fem sparvar? Några småslantar. Och ändå glömmer inte Gud en enda av dem.
7 Han har räknat hårstråna på era huvuden! Var inte rädda för ni är mycket mer värdefulla för honom än en hel flock sparvar.
8 Men jag säger till er: Den som offentligt bekänner mig, kommer jag att försvara inför Guds änglar.
9 Men den som förnekar mig kommer jag inte att försvara inför änglarna.
10 Ändå kan de människor som talar mot mig bli förlåtna, medan de som hånar den helige Ande aldrig ska förlåtas.
11 När man ställer er inför rätta i synagogorna, och ni blir förhörda av makthavare och domare, så bekymra er inte för vad ni ska säga till ert försvar,
12 för den helige Ande ska ge er de rätta orden i det rätta ögonblicket.
Liknelsen om den rike lantbrukaren
13 Då ropade någon i folkskaran: Herre, säg till min bror att dela min fars egendom med mig.
14 Men Jesus svarade: Min vän, vem har gjort mig till skiljedomare mellan er?
15 Sedan sa han till dem alla: Akta er för habegäret! Om en människa har aldrig så mycket pengar, så kan hon ändå inte köpa livet.
16 För att de som lyssnade skulle förstå vad han menade, berättade han denna liknelse: En rik man hade ett lantbruk som gav fina skördar.
17 Hans lador var faktiskt proppfulla, och det gick inte in mer. Till slut, när han funderat över sitt problem, sa han:
18 'Jag vet, jag river ner mina lador och bygger större. Då får jag tillräckligt med utrymme.
19 Sedan kan jag slå mig till ro och säga till mig själv: Nu har du samlat tillräckligt för åren som ligger framför dig. Koppla nu av! Ät, drick och roa dig!'
20 Men Gud sa till honom: 'Dåre! I natt ska du dö. Vad händer då med din rikedom?'
21 Så går det för alla som samlar sig rikedomar på jorden men står med tomma händer inför Gud.
Oroa er inte!
22 Sedan vände han sig till lärjungarna och sa: Oroa er inte över om ni har tillräckligt med mat att äta eller kläder att ha på er,
23 för livet består av mycket mer än bara mat och kläder.
24 Titta på korparna! De planterar inte och skördar inte, och de har inga lador att lagra sin mat i, och ändå klarar de sig bra. Gud ger dem mat. Tror ni inte att ni är mycket mer värda för honom än några fåglar!
25 Och vad tjänar det dessutom till att oroa sig? För det med sig något gott? Kan det förlänga era liv med ett enda ögonblick? Naturligtvis inte.
26 Om ni nu inte kan förlänga era liv med en enda sekund, varför bekymrar ni er om allt annat?
27 Se på liljorna hur de blommar. De kan varken spinna eller väva, och ändå var inte Salomo i all sin glans så fint klädd som de.
28 Om nu Gud låter gräset, som står där den ena dagen och som är borta nästa, få växa i all sin skönhet, tvivlar ni då på att han kan försörja er?
29 Oroa er alltså inte för vad ni ska äta eller dricka. Låt inte sådant bekymra er.
30 För ni vill väl inte leva som människor som inte känner Gud? Men han vet vad ni behöver.
31 Och om ni sätter Guds rike först, ska ni också få allt annat ni behöver.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®