Old/New Testament
34 Elihu fortsatte:
2 Hör på mig, ni som är så visa!
3 Vi kan välja att höra det vi vill, liksom vi kan bestämma vad vi vill äta.
4 Låt oss därför välja att göra det som är rätt. Men då måste vi veta vad som verkligen är rätt.
5 Job säger: 'Jag är oskyldig, men Gud vägrar mig rättvisa.
6 Jag har kallats lögnare, fast jag talar sant. Jag har blivit fruktansvärt straffad fast jag inte har syndat.'
7-8 Vem skulle kunna vara så inbilsk som Job? Man måste ha varit mycket tillsammans med onda människor,
9 för att kunna säga: 'Varför kasta bort tid med att försöka behaga Gud?'
10 Hör på mig nu, ni som tror att ni vet allt! Alla vet ju att Gud inte är ond,
11 men han straffar syndare och ger dem vad de förtjänar.
12 Det är otänkbart att Gud skulle göra något som är ont eller orätt.
13 Det är han ensam som har makt över jorden och skipar rättvisa i världen.
14 Om Gud skulle dra tillbaka sin Ande,
15 skulle allt liv försvinna och människan bli till lera igen.
16 Lyssna nu och försök att förstå!
17 Skulle Gud kunna regera om han avskydde rättvisan? Tänker du döma den allsmäktige Domaren?
18 Tänker du döma den Gud som säger till kungar och världshärskare: 'Ni är ogudaktiga och orättvisa?'
19 Inte frågar väl han efter hur stor och framstående en människa är, eller fäster större avseende vid rika än vid fattiga. Han har skapat dem allesammans.
20 De dör på ett ögonblick, och mitt i natten kan vem som helst få sluta sitt liv utan att någon mänsklig hand drabbat dem.
21 Gud vakar över allt vad människorna gör, och han ser dem alla.
22 Inget mörker är så tjockt att det kan dölja den ogudaktige för hans ögon.
23 Därför behöver han inte granska en människa för att ställa henne till svars. Han vet redan allt om henne.
24 Gud behöver ingen domstol för att krossa de mäktiga och sätta andra i deras ställe.
25 Han ser allt de gör, och över en enda natt kan han utplåna dem.
26 Han bestraffar dem för deras ogudaktighet så att alla kan se det.
27 De har vägrat att följa honom och bryr sig inte om hans vägar.
28 De har fått de fattigas och förtrycktas rop att nå upp till Gud, och han hör dem.
29-30 Men vem vill döma honom om han inte svarar? Vem kan tvinga honom att visa sig? Han har ändå makt att hindra den ogudaktige från att regera och på så sätt rädda ett land från undergång och skona dess folk.
31 Varför säger man då inte till sin Gud: 'Jag har syndat och ska inte göra det mer.
32 Jag vet inte vad jag har gjort för ont, men tala om det för mig, så ska jag inte göra så mer'?
33 Måste då Gud forma sin rättvisa efter din vilja, trots att du vägrar att böja dig? Du får avgöra, inte jag! Säg mig vad du anser!
34-35 Den som har förstånd måste hålla med mig om att du, Job, talar dåraktigt.
36 Jag hoppas din dumhet blir prövad.
37 Till dina andra synder har du nu också lagt uppror och hädelse.
35 Elihu fortsatte:
2-3 Menar du att det är rätt av dig att först påstå att Gud kommer att frikänna dig, för att i nästa ögonblick fråga honom till vad gagn det är att avhålla sig från synd?
4 Jag ska svara dig och alla dina vänner.
5 Se upp mot himlen, högt över dig!
6 Skakar det himlen och får det Gud att lämna sin tron om du syndar? På vad sätt påverkar det honom, om du syndar gång på gång?
7 Eller är det till hans fördel att du är gudfruktig?
8 Dina synder kan bara skada en annan människa, liksom dina goda gärningar kan bli henne till hjälp.
9-10 De förtryckta kan kanske klaga under de rikas välde och för att de behandlas illa, men ingen av dem ropar till Gud och frågar: 'Var finns du, Gud, min Skapare, som låter lovsånger ljuda mitt i natten
11 och gör oss klokare än markens djur och himlens fåglar?'
12 Men när någon kommer och ropar ut denna fråga till honom, svarar han aldrig med att ögonblickligen straffa tyrannerna.
13 Nej, han hör inte deras rop.
14-15 Varför skulle han då lyssna till dig, som påstår att du inte kan se honom, att han aldrig ger dig rätt och att han inte bryr sig om att straffa de ogudaktiga.
16 Men du angriper honom med tomma ord. Job, du har talat som en dåre!
Apostlarna möts i Jerusalem
15 Medan Paulus och Barnabas var i Antiochia, kom några män från Judeen och började undervisa de troende. De sa att om man inte följde den gamla judiska omskärelseseden, så kan man inte bli frälst.
2 Paulus och Barnabas kunde inte gå med på detta och diskuterade och resonerade med dem om detta ganska länge. Till slut skickade de troende dem till Jerusalem tillsammans med några män från platsen, för att samtala med apostlarna och de äldste om denna fråga.
3 Sedan hela församlingen hade tagit avsked av dem och följt dem ut ur staden, gick de till Jerusalem. På vägen dit stannade de i Fenikiens och Samariens städer för att besöka de troende och berätta för dem att också andra folk omvände sig till Gud vilket gladde dem alla.
4 När de kom fram till Jerusalem blev de hjärtligt mottagna av församlingen och alla apostlar och äldste. Paulus och Barnabas berättade om vad Gud hade gjort genom deras arbete.
5 Då reste sig några män, som hade varit fariseer före sin omvändelse, och förklarade att alla omvända som inte var judar måste omskäras, och att man skulle kräva att de följde alla judiska seder och ceremonier.
6 Apostlarna och församlingens äldste beslutade därför att hålla ett senare möte för att avgöra frågan.
7 Efter en lång diskussion under detta möte reste sig Petrus och talade till dem: Bröder, ni vet alla att Gud för länge sedan valde ut mig till att predika de goda nyheterna för andra än judar, för att de också skulle komma till tro.
8 Gud, som känner människornas hjärtan, har visat att han tar emot dem också genom att ge dem den helige Ande på samma sätt som han gav Anden till oss.
9 Han gjorde inte heller där någon skillnad mellan oss och dem för alla dem som trodde på honom befriade han från synd.
10 Ska nu ni försöka tillrättavisa Gud genom att lägga en börda på andra folk som varken vi eller våra förfäder kunde bära?
11 Tror ni inte att alla blir frälsta på samma sätt, genom att ta emot Herren Jesus?
12 Det blev ingen ytterligare diskussion, och alla lyssnade nu när Paulus och Barnabas berättade om de under som Gud hade gjort genom dem.
13 När de hade slutat reste sig Jakob. Bröder, sa han, lyssna på mig.
14 Petrus har berättat om den gång, då Gud först besökte andra än judar för att bland dem välja ut ett folk som ska ära hans namn.
15 Och att de omvänder sig stämmer överens med vad profeterna har sagt. Lyssna till exempel på dessa ord från profeten Amos:
16 'Därefter, säger Herren, ska jag komma tillbaka och förnya det brutna avtalet med David. Det som har rivits ned ska jag bygga upp.
17 Hedningarna ska också finna Herren, för alla tillhör mig. '
18 Det är vad Herren säger, han som visar oss de planer han gjort upp från början.
19 Min mening är att vi inte ska kräva att de som inte är judar, och som vänder sig till Gud, ska lyda våra judiska lagar.
20 Det räcker att vi skriver till dem och ber dem låta bli att äta kött, som offrats till avgudar, och avhålla sig från utomäktenskapliga förbindelser och från att äta kött från kvävda djur, som fortfarande har blod i sig.
21 Mot detta har man nämligen överallt predikat i varje judisk synagoga varenda sabbatsdag generation efter generation.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®