Old/New Testament
Israel skall komma tillbaka till sitt land
4 Det skall ske i den yttersta tiden,
att det berg där Herrens hus är
skall stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Och alla folk skall strömma dit.
2 Ja, många folk skall gå i väg och säga:
"Kom, låt oss gå upp
till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han skall undervisa oss om sina vägar,
så att vi kan vandra på hans stigar."
Ty undervisningen skall gå ut från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
3 Han skall döma mellan många folk
och skipa rätt åt mäktiga hednafolk,
ända bort i fjärran land.
Då skall de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra
och inte mer träna sig för krig.
4 Var och en skall sitta under sitt vinträd
och under sitt fikonträd utan fruktan,
ty så har Herren Sebaots mun talat.
5 Ty alla andra folk vandrar
vart och ett i sin guds namn,
men vi, vi skall vandra i Herrens, vår Guds, namn,
alltid och för evigt.
6 På den dagen, säger Herren,
skall jag samla ihop de haltande
och föra samman dem som drivits bort
och dem som jag låtit drabbas av olyckor.
7 Jag skall låta de haltande bli en kvarleva,
och de som drivits långt bort ett mäktigt folk,
och Herren skall vara konung
över dem på Sions berg,
från nu och till evig tid.
8 Och du Herdetorn,
du dotter Sions kulle,
till dig skall det komma,
det forna herraväldet skall komma,
dottern Jerusalems kungadöme.
9 Men varför ropar du så högt?
Finns det då ingen kung hos dig,
har du inte längre någon rådgivare
eftersom du har gripits av vånda
likt en barnaföderska?
10 Vrid dig i födslosmärtor,
du dotter Sion,
likt en kvinna som föder barn,
ty nu måste du dra ut ur staden,
och bo på öppna fältet.
Ända till Babel skall du komma.
Där skall du befrias,
där skall Herren förlossa dig
ur dina fienders hand.
11 Nu samlas många hednafolk mot dig,
och de säger: "Låt henne bli orenad
och låt våra ögon se med lust på Sion."
12 Men de känner inte
Herrens tankar,
de förstår inte hans rådslut,
att han har samlat dem som kärvar till tröskplatsen.
13 Stå upp och tröska, du dotter Sion,
ty jag skall ge dig horn av järn
och klövar av koppar.
Du skall krossa många folk
och helga bytet från dem åt Herren,
deras skatter åt hela jordens Herre.
Messias skall komma från Betlehem
5 Samla nu dina skaror, du skarornas stad.
En belägringsvall har man rest upp mot oss.
Israels domare slår man med käpp på kinden.
2 Men du, Betlehem Efrata,
som är så liten bland Juda tusenden,
från dig skall det åt mig komma
en som skall härska i Israel.
Hans ursprung är före tiden,
från evighetens dagar.
3 Därför skall han överge dem fram till den tid
då hon som skall föda har fött.
Då skall resten av hans bröder
få vända tillbaka till Israels barn.
4 Han skall träda fram och vara en herde i Herrens kraft,
i Herrens, sin Guds, namns höghet.
Och de skall ha ro, ty han skall då vara stor
intill jordens ändar.
Israels befrielse från krig och avguderi
5 Och han skall vara vår frid.
När Assur stormar in i vårt land
och tränger in i våra palats,
då kan vi ställa upp mot honom sju herdar,
ja, åtta furstar ur folket.
6 Och med svärd skall de beta av Assurs land
och Nimrods land ända in i dess portar.
Så skall han rädda oss från Assur,
om denne kommer in i vårt land
och tränger fram över våra gränser.
7 Jakobs kvarleva
skall vara bland många folk
som dagg från Herren,
som regnskurar på gräs,
vilka inte dröjer för någon mans skull
eller väntar för människors skull.
8 Ja, Jakobs kvarleva skall vara bland hednafolken,
mitt ibland många folk,
som ett lejon bland djuren i skogen,
som ett ungt lejon bland fårhjordar,
vilket trampar ner där det går fram
och river sitt rov utan att någon räddar det.
9 Må din hand vara upplyft över dina ovänner,
och må alla dina fiender bli utrotade!
10 Det skall ske på den dagen,
säger Herren,
att jag skall utrota dina hästar ur ditt land
och förstöra dina vagnar.
11 Jag skall utplåna städerna i ditt land
och riva ner alla dina fästen.
12 Jag skall utrota all trolldom hos dig,
inga spåmän skall mer finnas bland dig.
13 Jag skall utrota dina utskurna avgudabilder
och dina stoder ur ditt land,
och du skall inte mer tillbe
dina händers verk.
14 Jag skall förstöra dina aseror
som du har ibland dig,
och jag skall ödelägga dina städer.
15 Jag skall i vrede och förbittring
ta hämnd på de hednafolk
som inte varit hörsamma.
Kvinnan och draken
12 Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. 2 Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda. 3 Ett annat tecken visade sig också i himlen, och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. 4 Hans stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn, så snart hon hade fött det. 5 Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron. 6 Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.
Mikael och draken
7 En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9 Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 10 Och jag hörde en stark röst i himlen säga:
"Nu har frälsningen och makten och riket
blivit vår Guds och väldet hans Smordes.
Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad,
han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.
11 De övervann honom genom Lammets blod
och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt
att de drog sig undan döden.
12 Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem!
Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner
till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort."
13 När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet. 14 Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid. 15 Då sprutade ormen vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att hon skulle föras bort med floden. 16 Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. 17 I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. 18 Och draken stod på sanden vid havet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln