Old/New Testament

De fyra väsendena och Herrens tron

1 I det trettionde året,^[a] på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kebar,^[b] öppnades himlen och jag fick se syner från Gud.

² På femte dagen i månaden under det femte året^[c] sedan kung Jojakin hade förts bort i fångenskap, ³ kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldeernas land vid floden Kebar, och Herrens hand kom där över honom.

⁴ Jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och det omgavs av ett sken. Mitt i skenet syntes något som var likt glänsande metall, ⁵ och mitt i elden syntes något som liknade fyra levande väsen. De såg ut som människor, ⁶ och varje väsen hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar. ⁷ Deras ben var raka och deras fötter liknade fötterna på en kalv, och de glänste som skinande koppar. ⁸ De hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Alla fyra hade ansikten och vingar. ⁹ Deras vingar slöt sig intill varandra, och när de gick behövde de inte vända sig utan de gick alltid rakt fram. ¹⁰ Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjuransikten, och alla fyra hade örnansikten. ¹¹ Så var det med deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Varje väsen hade två vingar som de rörde vid varandra med och två som täckte deras kroppar. ¹² De gick rakt fram. Dit Anden ville gå, dit gick de, och när de gick behövde de inte vända sig. ¹³ Till utseendet liknade väsendena eldsglöd som brann likt facklor medan elden rörde sig fram och tillbaka mellan dem. Den gav ett sken ifrån sig och blixtar for ut ur elden. ¹⁴ Väsendena skyndade fram och tillbaka som blixtar.

¹⁵ Medan jag såg på dem, fick jag se ett hjul på jorden bredvid väsendena med de fyra ansiktena. ¹⁶ Det såg ut som om hjulen var gjorda av något som liknade krysolit, och alla fyra var likadana. Ett hjul tycktes vara inuti ett annat hjul, ¹⁷ så att de kunde gå åt alla fyra hållen utan att vända sig. ¹⁸ Hjulringarna var höga och skrämmande, och på alla fyra var hjulringarna fullsatta med ögon runt omkring. ¹⁹ När väsendena gick, gick också hjulen bredvid dem, och när de lyfte sig över jorden, lyfte sig också hjulen. ²⁰ Dit Anden ville gå, dit gick de, och hjulen lyfte sig tillsammans med dem, för väsendenas ande var i hjulen. ²¹ När väsendena gick, gick också hjulen. När de stod stilla, stod också hjulen stilla. När de höjde sig upp från jorden, höjde sig också hjulen, ty väsendenas ande var i hjulen.

²² Över väsendenas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden. ²³ Under valvet var deras vingar utbredda rakt emot varandra. Varje väsen hade två vingar som täckte den ena sidan av kroppen, och två som täckte den andra sidan. ²⁴ När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av stora vatten, likt den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån, likt dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta. ²⁵ Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.

²⁶ Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. ²⁷ Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som såg ut som eld omgiven av ett sken. ²⁸ Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag.

Detta var den syn som liknade Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.

Gud kallar Hesekiel till profet

2 Han sade till mig: "Du människobarn, stå upp på dina fötter så skall jag tala med dig." ² När han talade till mig, kom Anden in i mig och reste mig upp på mina fötter. Och jag hörde honom tala till mig, ³ han sade: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, till de avfälliga folken som har gjort uppror mot mig. De och deras fäder har syndat mot mig ända till denna dag. ⁴ Till barnen med fräck uppsyn och med hårda hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: Så säger Herren, Herren. ⁵ Vare sig de lyssnar eller inte - ty de är ett upproriskt släkte - skall de ändå inse att en profet har varit ibland dem. ⁶ Och du människobarn, frukta inte för dem och frukta inte för deras ord, fastän du omges av tistlar och törnen och bor bland skorpioner. Frukta inte för deras ord och förfäras inte för dem, ty de är ett upproriskt släkte. ⁷ Du skall tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, ty de är upproriska.

Bokrullen

⁸ Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig." ⁹ Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle. ¹⁰ Han bredde ut den framför mig, och den var fullskriven på insidan och utsidan. Och där var klagosånger, suckan och jämmerrop uppskrivna.

Trons människor

11 Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. ² Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. ³ Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

⁴ Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död. ⁵ Genom tron togs Hanok bort utan att möta döden. Och man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom till sig. Innan han togs bort, hade han fått det vittnesbördet att han funnit nåd hos Gud. ⁶ Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom. ⁷ I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.

⁸ I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. ⁹ I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. ¹⁰ Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. ¹¹ Genom tron fick också Sara kraft att bli mor för en avkomma fast hon var överårig.^[a] Hon litade på honom som hade gett löftet. ¹² Därför fick också en enda man barn, talrika som stjärnorna på himlen och oräkneliga som sandkornen på havets strand, detta trots att han var så gott som död.

¹³ I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. ¹⁴ De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. ¹⁵ Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. ¹⁶ Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.

¹⁷ I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. ¹⁸ Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande.^{[b] 19} Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat.^[c]