Old/New Testament
Ting som hör ihop och de som inte hör ihop
22 Om du ser att din broders oxe eller får gått vilse, måste du ta vara på djuret. Du ska leda det tillbaka till dess ägare. 2 Om han inte bor i närheten eller du inte vet vem han är, ska du ta med djuret hem till din egen gård och låta det stanna där tills ägaren frågar efter det. Då ska du ge djuret till honom. 3 Samma sak gäller om du skulle hitta en åsna, kläder eller något annat som någon förlorat. Du får inte låtsas som om du inte ser det.
4 Om du ser att en oxe eller åsna har fallit omkull, ska du inte titta åt ett annat håll utan gå dit och hjälpa till att få den på fötter.
5 En kvinna ska inte klä sig i en mans kläder och inte heller ska en man klä sig i kvinnokläder.[a] Herren avskyr den som gör sådant.
6 Om du hittar ett fågelbo på marken eller i ett träd och det finns ungar där eller ägg som honan ruvar på, får du inte ta både fågeln och ungarna. 7 Låt fågeln flyga och ta bara ungarna. Då ska det gå väl för dig och du får ett långt liv.
8 När du bygger ett hus ska du sätta upp ett skyddsräcke utmed takkanten[b], så att du inte blir skyldig till att någon ramlar ner och dör.
9 Plantera inte två olika grödor i din vingård. Då blir både druvorna och det andra du planterat orent[c].
10 Plöj inte med oxe och åsna i par.
11 Bär inte kläder som är vävda av både ylle och linne.
12 Sy fast tofsar i de fyra hörnen på din mantel.
Sjunde budet: Äktenskapsbrott och renhet
Brott mot äktenskapslagarna
13 Om någon gifter sig med en flicka och efter bröllopsnatten inte vill veta av henne längre, 14 utan börjar anklaga henne och sprida illvilliga rykten genom att säga: ”Hon var inte oskuld när jag gifte mig med henne”, 15 då ska hennes föräldrar bära fram bevis på hennes oskuld inför de äldste i stadsporten.
16 Så här ska fadern säga till dem: ”Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen. Nu stöter han bort henne 17 och kommer med skamliga beskyllningar om att hon inte var oskuld när de gifte sig. Men här är beviset på hennes oskuld.” De ska sedan breda ut lakanet inför stadens äldste. 18 Då ska de äldste gripa och bestraffa mannen. 19 Han ska böta 100 siklar silver[d] till flickans far för falska anklagelser mot en jungfru i Israel som därigenom fått dåligt rykte. Hon ska förbli hans hustru och han får aldrig skilja sig från henne. 20 Men om mannens anklagelser är sanna och bevis för hennes oskuld saknas, 21 ska man leda flickan till hennes föräldrahem och där utanför dörren ska männen i staden stena henne till döds. Hon har gjort en skamlig gärning i Israel genom att ligga med någon medan hon fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar. Gör dig av med det onda bland folket!
22 Om en man tas på bar gärning när han ligger med en annan mans hustru, ska både mannen och kvinnan dö. Du ska utrota det onda från Israel. 23 Om en man innanför stadsmuren träffar på en orörd flicka som är trolovad till en annan man och ligger med henne, 24 ska ni föra dem båda utanför stadens portar och stena till döds. Flickan ska stenas, därför att hon inte ropade på hjälp i staden och mannen därför att han kränkte en annan mans fästmö. Gör dig av med det onda bland folket! 25 Men om det var ute på fälten mannen träffade flickan och tog henne med våld och låg med henne, ska bara mannen dö. 26 Flickan ska du låta vara, för hon har inte gjort något som förtjänar döden. Hon kan jämföras med en mördares offer. 27 Det var utanför staden han träffade den trolovade flickan och hon kan ju ha ropat på hjälp utan att någon kom och räddade henne.
28 Om en man träffar en orörd flicka som inte är trolovad och våldtar henne och de ertappas, 29 måste han betala 50 siklar silver[e] till flickans far och sedan gifta sig med henne eftersom han kränkte henne. Han kan sedan aldrig skilja sig från henne.
30 En man får inte gifta sig med sin fars hustru, eftersom han då vanärar sin fars bädd.
Tillträde till Guds församling
23 Om en mans könsorgan krossats eller skurits av,[f] får han inte komma in i Herrens församling. 2 Ingen som är född i ett förbjudet förhållande[g] får komma in i Herrens församling[h] och inte heller hans ättlingar i tio generationer framåt.
3 Ingen ammonit eller moabit får någonsin bli en del av Herrens församling, inte ens hans ättling i tionde generationen. 4 De tog ju inte emot er och gav er mat och vatten när ni kom från Egypten. De försökte till och med få Bileam[i], Beors son från Petor i Aram Naharajim, att förbanna dig. 5 Men Herren, din Gud, ville inte höra på Bileam. Istället vände han förbannelsen till välsignelse för dig därför att han älskar dig. 6 Du ska aldrig någonsin försöka främja deras lycka och välfärd.
7 Du får inte se ner på edoméerna, för de är dina bröder och inte heller på egypterna, eftersom du bodde som främling i deras land. 8 Barnbarnen till dem kan få bli en del av Herrens församling.
I fält
9 När du ligger ute i krig mot dina fiender, ska du hålla dig borta från allt som är orent. 10 Den som blir oren genom att få utlösning under natten måste lämna lägret och inte komma tillbaka 11 förrän till kvällen. Då ska han bada och får sedan komma tillbaka till lägret vid solnedgången. 12 Det ska finnas en särskild plats utanför lägret där du kan uträtta dina behov. 13 Du ska i din personliga utrustning ha en pinne att gräva med, så att du kan göra en grop och efteråt täcka över avföringen. 14 Herren, din Gud, vandrar omkring i lägret för att rädda dig och överlämna dina fiender åt dig. Därför ska ditt läger vara heligt. Han vill inte se något motbjudande, för då vänder han sig bort från dig.
Åttonde budet: Stöld
Ytterligare föreskrifter
15 Om en slav flyr från sin herre och söker skydd hos dig, ska du inte lämna honom tillbaka till sin herre. 16 Låt honom stanna och bo kvar ibland er i den stad som han själv väljer. Behandla honom inte illa.
17 Det får inte finnas några tempelprostituerade[j] i Israel, vare sig män eller kvinnor. 18 De pengar som förtjänas genom prostitution[k] får inte bäras fram till Herrens, din Guds, hus för att infria ett löfte, för Herren avskyr både manlig och kvinnlig prostitution.
19 Du ska inte ta ut ränta när du lånar ut något till din broder, vare sig det gäller pengar, mat eller något annat som man kan låna ut mot ränta. 20 Du kan begära ränta av en främling men inte av en broder, för annars välsignar Herren, din Gud, dig inte i allt vad du gör i det land du nu ska erövra.
21 När du ger ett löfte till Herren, din Gud, ska du vara noga med att uppfylla det som du har lovat honom för Herren, din Gud, kommer att kräva dig på det du har lovat och du får svara för en synd. 22 Om du avstår från att ge något löfte är du inte skyldig, 23 men om du lovar något, måste du vara noga med att hålla vad du sagt. Det är du själv som har valt att ge löftet till Herren, din Gud.
24 Om du passerar genom din grannes vingård får du äta dig mätt på druvor, men du får inte lägga något i din korg. 25 Om du går över en annans åker får du plocka ax, men du får inte använda en skära för att ta något med dig av den växande grödan.
24 Det kan hända att en man, efter att han har gift sig, inte längre ser med välvilja på sin hustru, eftersom han finner något motbjudande hos henne. Han skriver ett skilsmässobrev, ger henne det och skickar iväg henne 2 och kvinnan, när hon har lämnat hans hus, går och gifter sig med någon annan. 3 Om även denne man ogillar henne, skriver och överlämnar ett skilsmässobrev och så skickar iväg henne från sitt hus, eller om denne andre man dör, 4 då kan inte den förste mannen, som skilde sig från henne, gifta om sig med henne efter att hon blivit orenad, ty sådant är avskyvärt för Herren. Du ska inte dra synd över det land som Herren, din Gud, har gett dig.
5 En nygift man behöver inte gå ut i krig eller utföra andra uppdrag. Under ett år ska han vara hemma och göra sin hustru lycklig.
6 Man får inte ta en handkvarn eller den övre kvarnstenen i pant, för det vore att ta livet i pant.
7 Den som kidnappar en av sina bröder i Israel och behandlar honom som en slav eller säljer honom, ska dödas. Gör dig av med det onda bland folket!
Nionde budet: Ärlighet och tillit
8 Var mycket noga med att följa de föreskrifter som de levitiska prästerna ger angående spetälska. Vad jag har befallt dem ska ni följa in i minsta detalj. 9 Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Mirjam när ni var på vandring från Egypten.
10 Om du lånar ut något till en annan, får du inte gå in i hans hus för att själv hämta pant från honom. 11 Stanna utanför! Låt låntagaren bära ut panten till dig. 12 Om han är fattig, ska du inte gå och lägga dig med hans mantel hos dig. 13 Återlämna panten vid solnedgången, så att han kan sova under manteln på natten. Han kommer att välsigna dig och detta är en rättfärdig handling från dig inför Herren, din Gud.
14 Gör aldrig orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig det är en israelit eller en främling som bor i din stad och i ditt land. 15 Betala honom hans lön varje dag före solnedgången, eftersom han är fattig och behöver den genast. Annars kanske han anklagar dig inför Herren och då har du fått en synd att svara för.
16 Föräldrarna får inte dödas för sina barns synder och barn ska inte dödas för synder som deras föräldrar har begått. Var och en ska dö för sitt eget brott.
Tionde budet: Lystenhet
17 Du måste handla rättvist mot främlingar och faderlösa och du får inte ta en änkas kläder i pant. 18 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Herren, din Gud, räddade dig därifrån. Det är därför jag ger dig denna befallning.
19 Om du glömmer kvar en kärve på åkern när du bärgar din skörd, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Lämna den kvar åt främlingar, faderlösa och änkor. Då ska Herren välsigna dig i allt du gör. 20 När du slår ner oliver från träden, ska du inte söka igenom trädgrenarna en andra gång. Lämna kvar en del åt främlingar, faderlösa och änkor. 21 När du plockar druvorna i din vingård, gör ingen efterskörd utan lämna den kvar till främlingar, faderlösa och änkor. 22 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten! Det är därför jag ger dig denna befallning.
Planer på att döda Jesus
(Matt 26:2-5; Luk 22:1-2; Joh 11:45-53)
14 Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid[a]. Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att arrestera Jesus och döda honom. 2 ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
(Matt 26:6-13; Luk 7:37-38; Joh 12:1-8)
3 När Jesus var i Betania och låg till bords hos Simon, den spetälske, kom en kvinna fram med en alabasterflaska välluktande, dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt sönder flaskan och hällde innehållet över Jesus huvud, 4 vilket retade några av gästerna. ”Vilket slöseri med olja!” sa de till varandra. 5 ”Den där oljan var ju värd över trehundra denarer[b], man kunde ha sålt den och gett pengarna åt de fattiga.” Och så började de skälla på henne.
6 Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan göra gott mot dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. 8 Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp inför begravningen. 9 Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar evangeliet, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”
Judas beslutar att förråda Jesus
(Matt 26:14-16; Luk 22:3-6)
10 Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda Jesus. 11 De blev mycket glada och lovade honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Jesus lärjungar förbereder påskmåltiden
(Matt 26:17-19; Luk 22:7-13)
12 På första dagen av det osyrade brödets högtid[c], den dag då påsklammet slaktades, frågade lärjungarna honom: ”Vart vill du att vi ska gå och ordna så att du kan äta påskmåltiden?”
13 Jesus skickade då iväg två av dem och sa åt dem:
”Gå in i staden. Där kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom. 14 Säg sedan till den man som äger huset där han går in: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’ 15 Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning vår måltid där.”
16 Då gick de två lärjungarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
(Matt 26:20-29; Luk 22:17-23; 1 Kor 11:23-25)
17 På kvällen kom sedan Jesus dit med de tolv. 18 Och medan de låg till bords och åt sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här med mig.[d]”
19 Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?”
20 Han svarade: ”Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.[e] 21 För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”
22 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.” 23 Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den. 24 Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som utgjuts för många. 25 Sannerligen säger jag er: från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.”
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
(Matt 26:30-35; Luk 22:31-34; Joh 13:37-38)
26 När de till sist hade sjungit lovsången[f] tillsammans, gick de ut till Olivberget.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.