Old/New Testament

Guds krav på prästerskapet

21 Herren sa till Mose: ”Säg till prästerna, Arons söner, att aldrig orena sig genom att röra vid en död bland sitt folk, ² utom om det är en nära släkting, en mor eller en far, en son eller dotter, en bror ³ eller en ogift syster som han har haft särskilt ansvar för, eftersom hon inte haft någon man. I hennes fall får han orena sig. ⁴ Som ledare för sitt folk får prästen nämligen inte orena sig och vanhelga sig.^[a]

⁵ Prästerna får inte raka av sig håret eller klippa kanten av skägget och inte heller rista märken på sin kropp. ⁶ De ska vara heliga inför Gud och får inte vanhelga hans namn eftersom de bär fram eldoffer till Herren, sin Guds, mat. De ska vara heliga.

⁷ En präst får inte gifta sig med en prostituerad, en vanärad och inte heller med en frånskild kvinna, för han är avskild för Gud. ⁸ Du ska tänka på att han är helgad för att bära fram offer inför Gud. Du ska hålla honom helig, för jag, Herren, som helgar er är helig.

⁹ En prästdotter som låter prostituera sig vanhelgar sig själv och sin far och ska brännas.

¹⁰ Översteprästen som bland sina medbröder blivit smord med smörjelseolja på sitt huvud och bär de särskilda kläderna får inte låta sitt hår hänga löst eller riva sönder sina kläder. ¹¹ Han får inte komma i närheten av en död människa inte ens genom sin far eller mor får han orena sig. ¹² Han får inte lämna helgedomen och inte vanhelga sin Guds helgedom, för han är avskild genom sin Guds smörjelseolja. Jag är Herren.

¹³ Han ska gifta sig med en orörd kvinna. ¹⁴ Han får inte gifta sig med en änka, en frånskild, vanärad eller prostituerad kvinna. Hon måste vara en orörd kvinna från hans eget folk ¹⁵ för att inte vanhelga sina barn bland folket. Jag är Herren som helgar honom.”

¹⁶ Och Herren talade till Mose: ¹⁷ ”Säg till Aron att den av hans ättlingar i kommande generationer som har någon defekt inte får bära fram mat som offer inför Gud. ¹⁸ Ingen som har en defekt får träda fram, ingen som är blind, lam eller vanställd till sin kropp^[b], ¹⁹ har brutit sina händer eller fötter, ²⁰ är puckelryggig eller dvärg eller har något fel på sitt öga eller har utslag eller skabb på huden eller har skadade testiklar. ²¹ Ingen av prästen Arons ättlingar som har en defekt får träda fram och bära fram eldoffer inför Herren, ingen med defekt får träda fram och offra sin Guds mat. ²² Men han ska få äta Guds mat, både det högheliga och heliga. ²³ Han får däremot inte för sin defekt gå fram till förhänget och inte heller komma i närheten av altaret. Detta skulle vanhelga min helgedom, för jag är Herren som helgar dem.”

²⁴ Mose talade så till Aron och hans söner och till hela Israels folk.

22 Herren talade till Mose: ² ”Säg till Aron och hans söner att de ska visa respekt för folkets offer som de helgar till mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn. Jag är Herren.

³ Säg till dem: ’För all framtid gäller att om någon av era ättlingar som är oren kommer nära de heliga offergåvor som israeliterna har avskilt för Herren, så ska han stötas bort ur min åsyn. Jag är Herren.

⁴ Ingen av Arons ättlingar som är spetälsk eller som har någon flytning får äta av de heliga offergåvorna förrän han blivit ren. Och den som rör vid en död människa eller som är oren genom sädesavgång ⁵ eller som rör vid något kräldjur som orenar honom eller som råkar röra vid någon som på ett eller annat sätt är oren, ⁶ han ska vara oren till kvällen och får inte äta av de heliga offren, förrän han har badat. ⁷ När solen har gått ner är han ren igen och kan äta av de heliga offergåvorna, som är hans mat. ⁸ Han får inte äta något självdött djur eller något djur som blivit ihjälrivet, för det skulle orena honom. Jag är Herren.

⁹ De ska följa de här föreskrifterna noga för att inte dra på sig skuld och behöva dö därför att de vanhelgat det heliga. Jag är Herren, som helgar dem.

¹⁰ Ingen utomstående får äta av de heliga offren. Ingen som är på besök hos en präst och ingen anställd tjänare får äta av offren. ¹¹ Om prästen dock för egna pengar har skaffat sig en slav, så får denne äta av maten. Det får också en slav som är född i hans hus. ¹² Om en prästdotter gifter sig med någon utanför stammen, får hon inte längre äta de heliga offren. ¹³ Men om hon blir änka eller förskjuten och inte har några barn och därför har återvänt till föräldrahemmet, får hon äta sin fars mat igen. Men ingen utomstående får äta denna mat.

¹⁴ Om någon av misstag skulle äta av de heliga offren, ska han ersätta det heliga till prästen och lägga till en femtedel. ¹⁵ Prästerna får inte vanhelga de heliga offer som Israels folk burit fram till Herren ¹⁶ genom att låta någon obehörig äta heliga offer. Då drar de på sig skuld och straff. Jag är Herren, som helgar dem.’ ”

Godkända offerdjur

¹⁷ Och Herren talade till Mose: ¹⁸ ”Säg till Aron och hans söner och hela Israels folk att om en israelit eller någon annan som bor bland er bär fram ett brännoffer till Herren, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, ¹⁹ kommer det endast att accepteras av honom om det är ett felfritt djur av hankön från nötboskapen, fåren eller getterna. ²⁰ Djur som har något fel får inte offras, för de kommer inte att accepteras.

²¹ Den som offrar ett gemenskapsoffer från nötboskapen eller småboskapen till Herren, vare sig det är för att infria ett löfte eller av fri vilja, måste offra ett felfritt djur, för i annat fall kommer det inte att accepteras. ²² Ett djur som är blint eller brutet eller lemlästat eller som har sår eller skabb eller någon annan hudsjukdom^[c], får inte offras till Herren. Sådana får inte offras som eldoffer på Herrens altare. ²³ Om den unga tjuren eller lammet som bärs fram är missbildat, kan djuret offras som ett frivilligt offer, men är inte acceptabelt som ett löftesoffer. ²⁴ Ett djur som har klämda, krossade, avslitna eller bortskurna testiklar får inte offras till Herren. Ni ska aldrig göra något sådant i ert land. ²⁵ Ni ska inte heller acceptera sådana djur av främlingar för att bäras fram som Guds mat. De kan inte accepteras för er, för de har skador och fel.”

²⁶ Och Herren talade till Mose: ²⁷ ”När en kalv, ett lamm eller en killing föds ska den få stanna hos sin mor i sju dagar, men från och med den åttonde dagen kan den användas som eldoffer åt Herren. ²⁸ Ni ska inte slakta en ko eller en tacka och hennes avkomma på samma dag.

²⁹ När ni bär fram ett tackoffer till Herren måste ni göra det så att det behagar honom. ³⁰ Ni ska äta det offrade djuret samma dag. Lämna inte något av det till följande dag. Jag är Herren.

³¹ Ni ska hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. ³² Ni ska inte vanhelga mitt namn utan jag ska hållas helig bland israeliterna. Jag är Herren, som helgar er ³³ och som har fört er ut ur Egypten för att jag ska vara er Gud. Jag är Herren.”

Jesus uppstår från de döda

(Mark 16:1-8; Luk 24:1-12; Joh 20:1-18)

28 I morgongryningen på första veckodagen, dagen efter sabbaten, gick Maria från Magdala och den andra Maria ut för att se på graven.

² Då blev det plötsligt en våldsam jordbävning, för en Herrens ängel steg ner från himlen och rullade undan stenen och satte sig på den. ³ Hans ansikte lyste som blixten, och hans kläder var vita som snö. ⁴ Vakterna skakade skräckslagna för honom och låg där sedan som döda.

⁵ Men ängeln talade till kvinnorna och sa: ”Var inte rädda! Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. ⁶ Han är inte här. Han har uppstått, precis som han sa. Kom och se var han låg. ⁷ Skynda er sedan och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda, och att han ska gå före dem till Galileen. Där ska de få se honom. Jag har sagt detta till er.”

Jesus visar sig för några kvinnor

⁸ Kvinnorna lämnade genast graven, uppskrämda men samtidigt glada, och sprang för att berätta det för Jesus lärjungar. ⁹ Men då kom plötsligt Jesus emot dem och hälsade på dem. Och de gick fram till honom och grep om hans fötter och tillbad honom.

¹⁰ Men Jesus sa till dem: ”Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska ge sig av till Galileen. Där ska de få se mig.”

Vakterna vid graven mutas

¹¹ Medan kvinnorna var på väg, kom några av de vakter som stått där till staden, till översteprästerna och berättade vad som hade hänt. ¹² Översteprästerna diskuterade då saken med folkets ledare, och gav sedan vakterna en stor summa pengar ¹³ och sa till dem: ”Säg att Jesus lärjungar kom mitt i natten och stal kroppen medan ni sov. ¹⁴ Om landshövdingen får höra om det, så ska vi ta hand om honom. Ni behöver inte oroa er.”

¹⁵ Soldaterna tog därför pengarna och gjorde som man sagt till dem. Snart spreds detta rykte bland judarna, och sprids än idag.

Jesus befaller sina lärjungar att sprida budskapet om honom i hela världen

¹⁶ De elva lärjungarna gick sedan till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå. ¹⁷ Och när de såg honom föll de ner inför honom, men några tvivlade.

¹⁸ Då gick Jesus fram till dem och sa: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. ¹⁹ Gå därför ut till alla folk och gör dem till mina lärjungar. Döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn, ²⁰ och lär dem att följa allt som jag har befallt er. Och jag ska alltid vara med er, ända till tidsålderns slut.”