Old/New Testament
Lagar som ska gälla mellan människor
(5 Mos 15:12-18)
21 Det här är bestämmelser som du ska lägga fram för dem:
2 Om du köper en hebreisk slav ska han arbeta sex år, men det sjunde året ska han bli fri utan betalning.
3 Om han kom ensam, ska han ensam ges fri, men om han var gift, ska hans hustru friges med honom. 4 Om hans herre gav honom en hustru och hon har fött honom söner eller döttrar, ska hustrun och barnen fortfarande tillhöra honom och mannen ensam blir fri.
5 Men om slaven säger: ’Jag håller av min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte bli fri,’ 6 då ska hans herre föra honom fram inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och borra en syl genom hans öra. Därefter är mannen hans slav för alltid.
7 Om en man säljer sin dotter som slavinna[a], ska hon inte bli fri som de andra slavarna. 8 Om hennes herre inte tycker om henne sedan han valt ut henne åt sig själv, ska han låta henne bli friköpt. Han får inte sälja henne till en utlänning, eftersom han behandlat henne trolöst. 9 Om han väljer ut henne åt sin son, ska han ge henne en dotters rättigheter. 10 Skulle han gifta sig med ytterligare en hustru, får han inte minska den förstas rätt till mat, kläder eller bostad. 11 Om han sviker henne i något av dessa tre ting, ska hon bli fri utan ersättning.
12 Den som slår en man så att han dör, ska själv dödas. 13 Men om det inte var hans avsikt utan något som Gud lät ske, då ska jag visa en plats dit han kan fly. 14 Om någon avsiktligt dödar en annan ska han gripas även vid mitt altare och dödas.
15 Den som slår någon av sina föräldrar ska straffas med döden.
16 Den som rövar bort en annan människa ska straffas med döden, vare sig hans offer finns kvar hos honom eller redan har blivit sålt.
17 Den som förbannar[b] sina föräldrar ska dömas till döden.
18 Om två män slåss och den ene slår den andre med en sten eller med knytnäven så att den slagne måste ligga till sängs men inte dör 19 och om han sedan blir så bra att han kan gå igen med hjälp av käpp, ska mannen som slog honom gå fri från straff. Han måste dock betala honom för den tid han förlorat och sörja för att han blir botad.
20 Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att slaven dör, ska han straffas. 21 Men om slaven är på benen igen efter några dagar,[c] ska mannen inte straffas eftersom slaven var hans egendom.
22 Om två män slåss och då råkar stöta till en gravid kvinna så att hon föder för tidigt, men ingen allvarlig skada sker, ska mannen som skadade henne betala vad hennes man begär och domaren fastställer.
23 Om en skada inträffar, ska liv ges för liv, 24 öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, 25 brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.
26 Om en man slår sin slavs eller slavinnas öga så att ögat blir oanvändbart, ska slaven friges som ersättning för ögat. 27 Om han slår ut en tand på sin slav eller slavinna, ska han också frige den skadade som ersättning för tanden.
28 Om en oxe stångar en man eller kvinna till döds ska oxen stenas och köttet får inte ätas. Oxens ägare ska inte straffas, 29 såvida inte oxen är känd för att tidigare ha stångats och ägaren trots detta inte har hållit den under uppsikt. Om det är så och oxen dödar en man eller en kvinna, ska oxen stenas och dess ägare också dödas. 30 Men blir han ålagd att betala en summa pengar, kan han lösa ut sitt liv för den summa som begärs.
31 Samma lag gäller om oxen stångar en pojke eller en flicka. 32 Men om oxen stångar en slav eller slavinna, ska ägaren ge slavens herre 30 silvermynt i ersättning och oxen ska stenas.
Regler om egendom
33 Om någon låter en brunn stå öppen eller gräver en brunn och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den, 34 ska brunnens ägare betala full ersättning till djurets ägare och den förre får behålla det döda djuret.
35 Om någons oxe stångar en annans oxe så att den dör, ska den levande oxen säljas. Pengarna delas mellan ägarna och likaså den dödade oxens kropp. 36 Men om oxen varit känd för att tidigare ha stångats och dess ägare ändå inte haft den under uppsikt, ska han ersätta oxe med oxe och han får behålla det döda djuret.
22 Om någon stjäl en oxe eller ett får som han sedan slaktar eller säljer, ska han betala fem oxar för varje oxe och fyra får för varje får.
2 Om en tjuv blir tagen på bar gärning och dödad är det inte blodskuld. 3 Men om det sker i dagsljus är det blodskuld. En tjuv ska ge full ersättning men har han inte någonting att betala med, måste han säljas som slav för att betala sin skuld.
4 Om ett stulet djur, vare sig det är en oxe, en åsna eller ett får, hittas levande hos tjuven ska han ge dubbel ersättning.
5 Om någon bränner en åker eller en vingård och låter elden sprida sig till en annans åker[d], ska han betala för all skada genom att ge ägaren till åkern eller vingården det bästa av sin egen skörd.
6 Om elden kommer lös och sprider sig till törnbuskar och sädeskärvarna eller den oskurna säden bränns upp, ska den som vållat branden ge full ersättning.
7 Om någon överlämnar pengar eller varor till förvaring hos någon annan och det blir stulet, ska tjuven betala dubbel ersättning om man får fast honom. 8 Men om man inte får fast tjuven, ska den som förvarade värdesakerna föras fram inför Gud[e], så att man kan ta reda på om det är han som tagit sakerna.
9 Alltid när det är fråga om tillgrepp, vare sig det gäller en oxe, en åsna, ett får, kläder eller något annat förlorat som någon påstår tillhöra honom, ska båda parterna föras fram inför Gud. Den som Gud[f] förklarar skyldig ska betala det dubbla värdet till den andre.
10 Om någon ber sin granne att ta hand om en åsna, en oxe, ett får eller något annat djur som han äger och detta dör, skadas eller försvinner och ingen har sett vad som hänt, 11 måste grannen avlägga en ed inför Herren att han inte har tagit den andres egendom och ägaren måste tro på eden. Ersättning ska inte betalas ut. 12 Men om djuret har stulits, ska den som haft ansvar för det betala ersättning till ägaren. 13 Om det har rivits ihjäl, ska han kunna visa upp djurkroppen som bevis och slipper då att ersätta skadan.
14 Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dödat och ägaren inte är där just då, måste mannen som lånat det betala full ersättning. 15 Men om ägaren är närvarande, behöver han inte betala och om han har hyrt det, har ägaren rätt till hyran.[g]
Allmänna regler
16 Om någon förför en orörd flicka som inte är trolovad och ligger med henne, ska han betala brudgåvan för henne och ta henne till hustru. 17 Men om hennes far vägrar att låta honom gifta sig med henne, ska han ändå ge den penningsumma som man brukar betala för en orörd flicka.
18 En häxa ska du inte låta leva.
19 Den som har sexuellt umgänge med ett djur ska straffas med döden.
20 Den som offrar till någon annan gud än Herren ska förgöras.
21 En utlänning ska du inte förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egypten.
22 Ni ska inte behandla änkor och faderlösa illa. 23 Om du gör det och de ropar till mig om hjälp, ska jag höra deras rop. 24 Min vrede kommer då att drabba er och jag ska döda er med svärd, så att era hustrur blir änkor och era barn faderlösa.
25 Om du lånar ut pengar till någon av dina medbröder som är fattig, får du inte vara som ockrarna; du får inte ta ut ränta av honom. 26 Om du har tagit din nästas mantel som pant för skulden, måste du lämna tillbaka den till honom före kvällen. 27 Den är det enda täcke han har, hur ska han kunna sova utan den? Om han ber till mig om hjälp, ska jag lyssna till hans bön, för jag är barmhärtig.
28 Du ska inte häda Gud och du ska inte förbanna den som är ledare för ditt folk.
29 Du ska vara noga med att offra av din skörd och ditt vin. Din förstfödde son ska du ge till mig.
30 På samma sätt ska du göra med det förstfödda av din boskap. Du ska ge det till mig på den åttonde dagen, sedan det under sju dagar har varit tillsammans med modern.
31 Ni är mina heliga. Ni ska inte äta kött av ett ihjälrivet djur. Kasta det till hundarna.
Jesus talar om äktenskap och skilsmässa
(Mark 10:1-12)
19 När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick mot Judeen och till andra sidan Jordan. 2 Stora folkmassor följde honom dit, och han botade dem.
3 Då kom några fariseer för att pröva Jesus. De frågade: ”Har en man[a] rätt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?” 4 ”Har ni inte läst i Skriften?” svarade Jesus, ”att från början skapade Gud dem till man och kvinna,[b] och 5 att en man därför lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de två blir ett kött.[c] 6 De är alltså inte längre två utan en kropp. Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt.”
7 Då frågade de: ”Varför bestämde då Mose att en man kan ge ett intyg om skilsmässan och skicka iväg kvinnan?”[d]
8 Jesus svarade: ”Mose tillät er att skiljas för era hårda hjärtans skull, men det var inte så från början. 9 Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru, utan att hon varit otrogen, och sedan gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.[e]”
10 Då sa hans lärjungar till honom: ”Om det är på det sättet, är det bättre att inte gifta sig alls.” 11 Men Jesus svarade: ”Alla kan inte ta till sig detta, utan bara de som fått den gåvan. 12 En del föds utan könsidentitet, andra har kastrerats av människor, och andra lever frivilligt i avhållsamhet och avstår från att gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan ta till sig detta, ska göra det.”
Jesus ber för barnen
(Mark 10:13-16; Luk 18:15-17)
13 Sedan kom man till Jesus med barn för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men hans lärjungar körde bort dem.
14 Då sa Jesus: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för himmelriket tillhör sådana som de.” 15 Så lade han händerna på barnen. Sedan gick han därifrån.
Jesus talar med en rik ung man
(Mark 10:17-31; Luk 18:18-30)
16 En ung man kom nu och frågade Jesus: ”Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?”
17 ”Varför frågar du mig om vad som är gott?” svarade Jesus. ”Det finns bara en som är god. Men evigt liv kan du få om du håller buden.” 18 ”Vilka av buden?” frågade mannen. Jesus svarade: ” ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt, 19 Visa respekt för din far och mor, och Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”[f]
20 ”Jag har hållit alla dessa”, svarade den unga mannen. ”Vad mer behöver jag göra?”
21 Jesus sa till honom: ”Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”
22 Men när den unga mannen hörde detta gick han bedrövad därifrån, för han ägde mycket.
23 Då sa Jesus till sina lärjungar: ”Sannerligen säger jag er: det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket! 24 Ja, jag säger er att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
25 Detta påstående gjorde hans lärjungar förskräckta, och de sa: ”Vem kan då bli räddad?” 26 Jesus såg på dem och sa: ”För människorna är det inte möjligt, men för Gud är allting möjligt.”
27 Då sa Petrus till honom: ”Vi har ju lämnat allt för att följa dig. Kommer vi att få något för det?”
28 ”Ja”, svarade Jesus. ”Sannerligen säger jag er: vid världens pånyttfödelse, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni som har följt mig få sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29 Var och en som har lämnat hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för min skull ska få hundrafalt igen och få evigt liv som arv. 30 Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.