Old/New Testament

Josef kastas i fängelse

39 Josef hade nu förts ner till Egypten. Potifar, faraos hovman och befälhavare för livgardet, en egypter, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit. ² Herren var med Josef, allt han gjorde lyckades väl. Han var i sin egyptiske husbondes hus, ³ och denne förstod att Herren var med Josef och gav honom framgång i allt han företog sig. ⁴ Han såg med välvilja på Josef och gjorde honom till sin närmaste man. Josef fick ansvar för hela hushållet och över allt som Potifar ägde. ⁵ Från den dagen han gav Josef ansvaret för sitt hus och sin egendom, välsignade Herren egypterns hus på grund av Josef. Herren välsignade allt Potifar hade, såväl hemma som ute på markerna. ⁶ Josef fick ansvaret för allt hans husbonde ägde. Det enda Potifar själv behövde bry sig om var vad han skulle äta.

Josef var välbyggd och såg bra ut. ⁷ Efter en tid började Potifars hustru göra närmanden mot honom och föreslog att han skulle ligga med henne.

⁸ Josef vägrade och svarade: ”Min husbonde bekymrar sig inte för någonting i sitt hus utan har lämnat allt han äger i min vård. ⁹ Själv har han inte mer makt här än vad jag har. Han har inte undanhållit mig annat än dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag kunna göra något så ont som detta och synda mot Gud?”

¹⁰ Men hon fortsatte med sina förslag dag efter dag. Josef vägrade dock att lyssna till henne och ville varken ligga med henne eller ens vara nära henne.

¹¹ En dag när han gick in i huset för att sköta sina sysslor, var ingen annan inne. ¹² Då kom hon och grep tag i hans kläder och krävde att han skulle ligga med henne. Men han lämnade sin mantel i hennes hand och flydde ut. ¹³ När hon såg att han lämnade sin mantel och flydde, ¹⁴ ropade hon på husfolket och sa till dem:

”Se här! Han har tagit hit den där hebreiske slaven som bara vill roa sig med oss. Han kom och ville ligga med mig, men jag skrek högt, ¹⁵ och när han hörde mitt skrik, lämnade han sin mantel och sprang ut.”

¹⁶ Hon behöll hans mantel och när hans husbonde kom hem på kvällen, ¹⁷ berättade hon samma sak också för honom: ”Den där hebreiske slaven, som du har tagit hit, kom och ville roa sig med mig, ¹⁸ men jag ropade och skrek. Då lämnade han sin mantel och flydde.”

¹⁹ När husbonden hörde hustruns berättelse om hur hans slav hade uppfört sig mot henne, blev han rasande. ²⁰ Husbonden grep Josef och spärrade in honom i det fängelse där kungen hade sina fångar. Så satt alltså Josef nu i fängelse. ²¹ Men Herren var med Josef också där och var god emot honom. Han gjorde fängelsechefen så välvilligt inställd mot Josef ²² att han gav Josef ansvaret för alla de andra fångarna liksom ansvaret för allt som gjordes där.

²³ Fängelsechefen behövde inte bekymra sig över något av det som Josef tog hand om, för Herren var med honom och allt han gjorde lyckades väl.

Josef tyder drömmar i fängelset

40 Någon tid senare hände det sig att den egyptiske kungens vinsmakare^[a] och bagare förbröt sig mot sin herre, kungen i Egypten. ² Farao blev så arg på sina båda hovmän, sin förste vinsmakare och sin chefsbagare, ³ att han lät sätta båda två i häkte hos befälhavaren för livgardet i det fängelse där Josef satt. ⁴ Befälhavaren satte Josef till att betjäna dem. De blev kvar där en tid. ⁵ Båda hovmännen, den egyptiske kungens vinsmakare och bagaren, hade under samma natt i fängelset var sin dröm men med olika betydelser. ⁶ På morgonen när Josef kom till dem lade han märke till att de såg nedstämda ut.

⁷ ”Varför ser ni så sorgsna ut?” frågade han faraos hovmän, som satt där i fängelset tillsammans med honom i hans husbondes hus. ⁸ ”Vi har båda drömt i natt, men det finns ingen här som kan berätta vad drömmarna betyder”, svarade de. ”Att tolka är Guds uppgift”, svarade Josef. ”Berätta för mig vad ni såg!”

⁹ Vinsmakaren berättade sin dröm för Josef: ”I min dröm såg jag framför mig en vinstock ¹⁰ med tre grenar som började knoppas och blomma, och snart fanns det klasar med mogna vindruvor. ¹¹ Jag höll faraos vinbägare i handen, och jag tog vindruvorna och kramade ur saften i bägaren och gav honom att dricka.”

¹² ”Det här är vad drömmen betyder”, sa Josef. ”De tre grenarna betyder tre dagar. ¹³ Inom tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och ge dig din ställning som vinsmakare tillbaka. Då ska du åter sätta faraos bägare i hans hand som du gjorde förut när du var hans vinsmakare. ¹⁴ Men tänk på mig när det går bra för dig och visa mig den vänligheten att du nämner om mig för farao, så att jag slipper ut härifrån! ¹⁵ Först blev jag bortrövad från hebréernas land och nu sitter jag i denna fängelsehåla trots att jag inte har gjort något ont.”

¹⁶ När mästerbagaren såg att uttydningen av den första drömmen blev så bra, berättade också han sin dröm för Josef. ”I min dröm hade jag tre korgar med bröd på huvudet. ¹⁷ I den översta korgen fanns många olika slags bakverk till farao, men fåglarna kom och åt upp dem ur korgen på mitt huvud.”

¹⁸ ”Uttydningen är att de tre korgarna betyder tre dagar”, sa Josef till honom. ¹⁹ ”Inom tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och ta det av dig. Han ska hänga upp din kropp på en påle. Då ska fåglarna komma och äta ditt kött.”

²⁰ Tre dagar senare inföll faraos födelsedag, och han hade ordnat en fest för folket i palatset. Han upphöjde då inför hovet både vinsmakaren och mästerbagaren: ²¹ Vinsmakaren fick upprättelse och sin ställning tillbaka, så att han åter räckte bägaren åt farao, ²² medan mästerbagaren blev upphängd, precis som Josef hade uttytt drömmarna. ²³ Men vinsmakaren glömde bort Josef och ägnade honom inte mer en tanke.

Jesus svarar på Johannes döparens fråga

(Luk 7:18-35; 16:16)

11 När Jesus hade gett sina tolv lärjungar dessa föreskrifter, gick han vidare för att undervisa och förkunna i städerna i Galileen.

² Johannes döparen, som satt i fängelse, fick höra om Kristus gärningar och skickade därför iväg några av sina lärjungar ³ för att fråga honom: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?”

⁴ Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har hört och sett: ⁵ att blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och de fattiga får höra evangeliet.^{[a] 6} Lycklig är den som inte kommer på fall för min skull.”

⁷ När Johannes lärjungar hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes. Han sa: ”När ni gick ut i ödemarken, vad ville ni då se? Ett grässtrå som vajar för vinden? ⁸ Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder finns i kungapalatsen. ⁹ Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: han är mer än en profet. ¹⁰ Han är den som det står skrivet om:

¹¹ Sannerligen säger jag er: ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen. Ändå är den minsta i himmelriket större än han.

¹² Ända sedan Johannes döparens tid och fram tills nu har himmelriket trängt fram, och det finns de som vill få det att ske med våld^[c]. ¹³ Lagen och profeterna har profeterat fram till Johannes. ¹⁴ Och vare sig ni tror det eller inte, så är han Elia^[d] som skulle komma^[e]. ¹⁵ Lyssna, hör, den som har öron!

¹⁶ Vad ska jag jämföra detta släkte med? De är som barn som leker på torget och ropar till de andra barnen:

¹⁸ Johannes döparen kom och går ofta utan mat och dricker inte vin, och då säger man: ’Han är besatt av en ond ande.’ ¹⁹ Men Människosonen har kommit och äter och dricker, och då säger folk: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! Men vishetens gärningar ger ändå visheten rätt.^[f]’ ”

Jesus anklagar galileiska städer

(Luk 10:13-15)

²⁰ Sedan började Jesus anklaga människorna i de städer där han hade gjort de flesta av sina under, eftersom de inte hade omvänt sig. Han sa:

²¹ ”Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon^[g], hade de för länge sedan omvänt sig i säck och aska. ²² Men jag säger er, att på domens dag ska både Tyros och Sidon få det lindrigare än ni. ²³ Och du, Kafarnaum, du ska väl inte bli upphöjt till himlen? Nej, ner till dödsriket ska du störtas. För om de under som gjorts hos dig hade utförts i Sodom^[h], skulle den staden ha funnits kvar än idag. ²⁴ Jag kan försäkra er, att Sodom ska slippa lindrigare undan på domens dag än du!”

Jesus utlovar ro och vila

(Luk 10:21-22)

²⁵ Vid den tiden sa Jesus: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. ²⁶ Ja, Fader, så har du bestämt.

²⁷ Min fader har överlämnat allt åt mig. Ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och de som Sonen vill uppenbara honom för. ²⁸ Kom till mig alla ni som är trötta och bär tunga bördor, så ska jag ge er vila. ²⁹ Gå in under mitt ok och lär av mig. Jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Hos mig finner ni ro för era själar. ³⁰ Mitt ok är behagligt och min börda är lätt.”