Old/New Testament
Sions nya namn
62 För Sions skull tiger jag inte,
för Jerusalems skull ska jag inte vara tyst
förrän dess rättfärdighet stiger upp som solen
och hennes räddning lyser som ett bloss.
2 Folken ska se din upprättelse,
alla kungar din härlighet,
och du ska få ett nytt namn
som Herren själv ska bestämma.
3 Du ska vara en härlig krona i Herrens hand,
ett kungligt diadem i din Guds hand.
4 Du ska inte mer kallas ”den övergivna”
eller ditt land ”det ödelagda”.
Du ska heta ”min älskade”
och ditt land ”den äkta hustrun”,
för Herren har dig kär
och vill äkta ditt land.
5 Som en ung man gifter sig med en flicka,
så ska dina söner gifta sig med dig.
Som en brudgum gläder sig över sin brud,
så ska din Gud glädjas över dig.
6 På dina murar, Jerusalem, har jag satt väktare.
De ska aldrig tystna, varken dag eller natt.
Unna er ingen vila,
ni alla som ropar till Herren!
7 Ge honom ingen ro
förrän han har upprättat Jerusalem
och hela jorden sjunger dess lov.
8 Herren har svurit vid sin högra hand,
vid sin starka arm:
”Aldrig mer ska jag överlämna din säd
som föda åt dina fiender.
Aldrig mer ska främlingar dricka ditt vin,
det som du har arbetat för.
9 De som har skördat säden ska äta den
och lova Herren,
de som bärgat in vinet
ska dricka det
på förgårdarna till min helgedom.”
10 Dra ut! Dra ut genom portarna!
Bered väg för folket!
Bygg väg, bygg väg,
röj undan alla stenar
och hissa ett banér för folken!
11 Herren har förkunnat till jordens ände:
”Säg till dotter Sion:
’Se, din frälsning kommer.
Se, han har sin segerlön med sig,
de som han vunnit går framför honom.’ ”
12 De ska kallas ”det heliga folket”
och ”Herrens befriade”,
och du ska kallas ”den efterlängtade”
och ”staden som inte blir övergiven”.
Herrens dom och Herrens nåd
63 Vem är det som kommer från Edom,
från Bosra i mörkröda kläder,
som i praktfull dräkt går fram med en sådan kraft?
”Det är jag, som talar i rättfärdighet,
den som har makt att rädda.”
2 Varför är dina kläder så röda,
som om du hade trampat en vinpress?
3 ”Jag har ensam trampat vinpressen.
Ingen från folken hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
stampade ner dem i min förbittring.
Deras blod stänkte på mina kläder
och fläckade ner hela min dräkt.
4 Jag hade tänkt ut en hämndens dag,
mitt befrielseår hade kommit.
5 Jag såg mig om,
men det fanns ingen som ville hjälpa.
Det förvånade mig att ingen ville ge stöd.
Då blev min egen styrka min räddning
och min vrede mitt stöd.
6 Jag trampade folken i min vrede,
lät dem bli druckna av min förbittring
och lät deras blod rinna ner till marken.”
7 Jag vill berätta om Herrens nåd,
prisa Herren för allt han har gjort för oss,
all hans godhet mot Israels folk,
som han visat i sin barmhärtighet och nåd.
8 Han sa:
”De är mitt folk,
barn som aldrig sviker.”
Så blev han deras räddare.
9 Han delade all deras nöd,
och hans ansiktes ängel räddade dem.
I sin kärlek och i sitt medlidande befriade han dem,
lyfte upp dem och bar dem under alla tider som gått.
10 Men de gjorde ändå uppror
och bedrövade hans heliga Ande.
Därför blev han deras fiende
och stred mot dem.
11 Då kom hans folk ihåg forna tider
och tänkte på Mose:
Var finns han som ledde dem genom havet,
herden för hans hjord?
Var finns han
som sände sin heliga Ande bland dem,
12 han, lät sin härliga makt gå vid Moses högra sida,
han som klöv vattnen framför dem
och för evigt gjorde sig ett namn,
13 han som ledde dem fram genom djupen?
Som hästen på ett öppet fält
gick de framåt utan att snava.
14 Likt boskap som leds ner i dalen,
så förde Herrens Ande dem till vila.
Så ledde du ditt folk
för att göra dig ett härligt namn.
15 Se ner från himlen,
från din heliga och härliga boning.
Var finns din lidelse och din makt?
Ditt medlidande och din barmhärtighet har du dragit tillbaka.
16 Du är ju vår far.
Även om Abraham inte vet om oss
och Israel inte känns vid oss,
så är du, Herre, ändå vår far,
sedan urminnes tider har du hetat vår befriare.
17 Varför låter du oss gå vilse från dina vägar, Herre,
varför har du förhärdat våra hjärtan,
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka för dina tjänares skull,
de stammar som är din arvedel.
18 För en kort tid fråntog våra fiender ditt heliga folk dess egendom,[a]
våra fiender trampade ner din helgedom.
19 Vi har blivit som de som du aldrig härskat över,
som de som inte har uppkallats efter ditt namn.
Bön och syndabekännelse
64 Tänk om du bara ville öppna himlen
och komma ner till oss!
Bergen skulle darra i din närvaro,
2 som när elden antänder riset
och får vattnet att koka.
Så skulle ditt namn bli känt för dina fiender
och folken bäva inför dig.
3 När du gjorde fruktansvärda gärningar
som vi inte väntade oss,
kom du ner,
och bergen darrade.
4 Sedan urtiden har ingen hört,
inget öra uppfattat
och inget öga sett någon annan Gud än dig
gripa in för dem som hoppas på honom.
5 Du tar dig an dem
som med glädje gör det som är rättfärdigt,
de som vandrar på dina vägar
och tänker på dig.
Men du blev vred, för vi syndade.
Hur ska vi kunna bli räddade?[b]
6 Vi har alla blivit orena, ja likt något orent.
Alla våra rättfärdiga gärningar är
som nedsmutsade kläder.
Vi vissnar som löv.
Våra synder sopar undan oss,
som vinden gör med torra löv.
7 Ändå är det ingen som åkallar ditt namn
eller vaknar upp och håller sig till dig.
Du har dolt ditt ansikte för oss
och överlämnat oss åt våra synder.
8 Och ändå, Herre, är du vår far!
Vi är leran, och du är krukmakaren.
Vi är alla ett verk av din hand.
9 Var inte så vred på oss, Herre,
och tänk inte för alltid på våra synder.
Tänk i stället på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer har blivit öken,
Sion har blivit öken,
och Jerusalem är ödelagt.
11 Vårt heliga och härliga tempel,
där våra förfäder prisade dig,
är nerbränt,
och alla våra dyrbarheter ligger i ruiner.
12 Kan du ändå stå passiv inför allt detta, Herre?
Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?
Hälsning
1 Från Paulus, som är apostel[a] åt Kristus[b] Jesus på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp.
2 Till Timotheos, hans äkta barn i tron.
Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre.
Varning för falska läror
3 Jag vill att du stannar i Efesos, så som jag bad dig innan jag reste till Makedonien. Vissa personer i Efesos sprider nämligen falska läror, och jag vill att du förmanar dem så att de slutar med detta 4 och inte fortsätter att forska i myter och ändlösa släktlistor. Sådant leder bara till oenighet och främjar inte Guds plan, som verkar genom tron. 5 Målet för dina förmaningar ska vara kärlek från ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro. 6 Vissa har helt lämnat detta och ägnar sig åt att tala om meningslösheter. 7 De vill bli lärare i lagen, men förstår inte vad de själva säger eller vad de med en sådan självsäkerhet talar om.
8 Vi vet att lagen är god, om den bara används rätt. 9 Vi vet ju att den inte finns till för de rättfärdiga, utan för dem som struntar i den och bryter mot den, för ogudaktiga och syndiga människor, för oheliga och gudlösa, för sådana som slår sin far och mor, för mördare,[c] 10 för dem som lever i sexuell omoral eller homosexualitet, för kidnappare, för dem som ljuger eller vittnar falskt, och för alla andra som gör sådant som strider mot den sunda läran. 11 Så är det i enlighet med evangeliet om den välsignade Gudens härlighet, det budskapet som har anförtrotts åt mig.
Paulus tackar Jesus för hans kärlek och förlåtelse
12 Jag tackar Kristus Jesus, vår Herre, som har gett mig kraft, för att han ansåg mig värd förtroendet att bli hans tjänare, 13 trots att jag tidigare hånade honom och var en våldsam förföljare. Men han förbarmade sig över mig, eftersom jag agerade i okunnighet och otro. 14 Vår Herres nåd var överflödande, med tro och kärlek i Kristus Jesus.
15 Detta budskap är tillförlitligt och i sin helhet värt att ta emot. Kristus Jesus kom ju hit till världen för att rädda syndare, och bland dem är jag den störste. 16 Men jag fick förbarmande, för att Kristus skulle visa vilket oändligt tålamod han har med mig och göra mig till en förebild för dem som kommer till tro på honom och får evigt liv. 17 Äran och härligheten tillhör evighetens Kung, den oförgänglige, den osynlige, den som ensam är Gud, i all evighet! Amen.
Timotheos uppdrag
18 Timotheos, mitt barn, jag ger dig uppdraget att förmana, i enlighet med de profetior som uttalats om dig, så att du med deras hjälp kan kämpa den goda kampen, 19 hålla fast vid tron och ha ett gott samvete. Vissa har struntat i sådant och lidit skeppsbrott i tron. 20 Bland dem är Hymenaios och Alexandros, som jag har överlämnat åt Satan, för att de ska lära sig att inte häda.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.