Old/New Testament
Dom över Babylon
47 Kom ner och sätt dig i stoftet,
du jungfru, dotter Babylon!
Sätt dig på marken, utan tron,
du kaldéernas dotter!
Du kommer aldrig mer att kallas
den ljuvliga och den behagliga.
2 Ta en kvarn och mal din säd,
ta av din slöja,
lyft upp dina kjolar och blotta benen,
vada genom strömmar.
3 Din nakenhet ska blottas
och din skam visas upp.
Jag ska hämnas,
och ingen människa kan hindra mig.”
4 Vår befriare[a] heter härskarornas Herre,
Israels Helige.
5 ”Sitt i tystnad och gå in i mörkret,
du kaldéernas dotter!
Aldrig mer kommer du att kallas
kungarikenas drottning.
6 Jag var vred på mitt folk,
vanhelgade min egendom
och lät dem falla i dina händer.
Du visade dem ingen barmhärtighet.
Ditt ok tyngde till och med de gamla.
7 Du tänkte att du skulle få vara
en drottning för alltid.
Du bekymrade dig inte
och tänkte inte på vad som skulle kunna hända.
8 Lyssna nu, du som lever i överdåd,
du som sitter så tryggt och säger för dig själv:
’Ingen är som jag!
Jag kommer aldrig att sitta som änka
eller mista mina barn.’
9 Men båda dessa öden ska drabba dig.
På ett ögonblick, på en enda dag,
ska du bli både barnlös och änka.
I fullt mått ska de drabba dig,
trots alla dina trolldomskonster
och dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du kände dig säker i din ondska
och tänkte: ’Ingen ser mig.’
Din vishet och kunskap förledde dig,
och du tänkte för dig själv:
’Ingen är som jag!’
11 Men en olycka ska drabba dig,
som du inte kan besvärja,
plötslig förödelse ska falla över dig,
och du kan inte avvärja den.
Plötsligt ska du drabbas av en katastrof
som du inte kunnat förutse.
12 Fortsätt du med dina besvärjelser
och dina många trolldomskonster,
som du har slitit med sedan din ungdom.
Kanske ska du lyckas,
kanske kan du skrämma iväg någon.
13 Du har tröttat ut dig med alla dina rådslag.
Låt dem nu träda fram och rädda dig,
astrologerna och stjärntydarna,
som månadsvis försöker tala om för dig vad som ska hända dig.
14 De är som torrt gräs
som bränns upp i eld.
De kan inte rädda sig själva ur lågorna.
Det blir ingen glöd att värma sig vid,
ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det för dem
som du ägnat tid och kraft åt sedan din ungdom.
De irrar bort, var och en åt sitt håll,
och ingen räddar dig.
Israels trolöshet och befrielse
48 Hör detta, Jakobs släkt,
ni som bär namnet Israel
och härstammar från Juda,
ni som svär vid Herrens namn
och bekänner er till Israels Gud,
men inte i sanning och rättfärdighet.
2 De uppkallar sig efter den heliga staden
och stöder sig på Israels Gud,
vars namn är härskarornas Herre.
3 Det som tidigare hände
hade jag talat om i förväg för länge sedan,
förutsagt det, tillkännagett det.
Plötsligt agerade jag, och det skedde.
4 Jag vet att du är hård.
Din nacke är av järn
och din panna av koppar.
5 Därför förutsade jag det för så länge sedan,
talade om det innan det skedde,
så att du inte skulle kunna säga:
’Min avgud gjorde det.
Min skurna och gjutna gudabild gav befallning om det!’
6 Du har hört detta och kan se det.
Erkänner ni det inte?
Nu vill jag förkunna nya ting för dig,
hemligheter som du inte vetat om.
7 De har skapats nu, inte för länge sedan.
Du har inte hört om dem förrän idag,
för att du inte ska kunna säga:
’Det här visste jag!’
8 Du fick inget höra och inget veta,
du hade inget öppet öra.
Jag visste hur trolös du var,
du kallades upprorsmakare alltsedan du föddes.
9 Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede,
för min äras skull behärskar jag mig
och utplånar dig inte.
10 Jag renade dig men fann inget silver.
Jag prövade dig i lidandets ugn.
11 För min egen skull,
ja, just för min egen skull, agerar jag,
för hur skulle jag kunna låta mig vanhelgas?
Min ära ger jag inte till någon annan.
12 Lyssna på mig, Jakob,
Israel, som jag har kallat!
Jag är Gud.
Jag är den förste, och jag är den siste.
13 Det var min hand som lade jordens grund,
och min högra hand bredde ut himlarna.
När jag kallade på dem stod de där.
14 Kom samman, ni alla, och lyssna!
Vem av dessa har förutsagt det här,
att den som Herren älskar
ska fullfölja hans plan
mot Babylon och mot kaldéerna?
15 Jag, jag har talat detta.
Jag har kallat honom och fört fram honom,
och han ska ha framgång.
16 Kom närmare och lyssna till detta:
Från första början har jag talat öppet,
och när tiden var inne för något att äga rum, var jag där.
Och nu har Herren, Herren sänt mig
och sin Ande.”[b]
17 Så säger Herren, din befriare[c], Israels Helige:
”Jag är Herren, din Gud,
som vill undervisa dig om ditt eget bästa
och leda dig på den väg där du ska vandra.
18 Om du ändå hade lyssnat till mina bud!
Då skulle du ha upplevt en ström av frid
och rättfärdighet lik havets vågor.
19 Då skulle dina ättlingar ha blivit som sanden,
din avkomma som sandkornen.
Deras namn skulle aldrig utplånas
utan bestå inför mig.”
20 Lämna Babylon,
fly från Kaldéen!
Förkunna det med glädjerop,
gör det känt för jordens alla hörn.
Säg: ”Herren har befriat sin tjänare Jakob.”
21 De behövde inte vara törstiga
när han förde dem genom öknarna,
för han lät vatten flöda ur klippan,
han klöv klippan, så att vatten forsade fram.
22 ”Men för de gudlösa finns det ingen frid, säger Herren.
Herrens tjänare ett ljus för världen
49 Hör på mig, ni avlägsna länder!
Lyssna, ni folk i fjärran!
Herren kallade mig innan jag var född.
Redan när jag var i moderlivet
nämnde han mig vid mitt namn.
2 Han har gjort mitt tal skarpt som svärd.
Han har gömt mig i skuggan av sin hand.
Han har gjort mig till en slipad pil
och dolt mig i sitt koger.
3 Han sa till mig:
’Du är min tjänare, Israel,
genom dig ska jag visa min härlighet.’
4 Jag sa:
’Förgäves har jag tröttat ut mig,
förgäves och fåfängt förbrukat min kraft.
Ändå är min rätt hos Herren
och min lön hos min Gud.’
5 Och nu har Herren talat,
han som gjorde mig till sin tjänare
redan innan jag var född,
för att föra Jakob tillbaka,
och samla Israel hos sig.
Så skulle jag bli ärad inför Herren
och min Gud vara min styrka.
6 Han säger:
’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare
som återupprättar Jakobs stammar
och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk.
Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk,
för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”
7 Så säger Herren, Israels befriare och Helige,
till den som är föraktad och avskydd av folken,
till kungens tjänare:
”Kungar ska se det och resa sig,
furstar se det och buga sig,
för Herren är trofast,
Israels Helige, som har utvalt dig.”
Herren ska trösta sitt folk
8 Så säger Herren:
”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.
Jag ska bevara dig
och genom dig ingå ett förbund med folket,
för att återupprätta landet
och återlämna de förödda arvslotterna.
9 Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’
och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’
De ska finna bete längs vägarna
och betesmark på alla kala höjder.
10 De ska inte hungra eller törsta.
Ökenhettan och solen ska inte bränna dem.
Han som förbarmar sig över dem
ska leda dem och föra dem till vattenkällor.
11 Jag förvandlar alla mina berg till väg,
högt däruppe bygger jag vägar.
12 Se, de kommer långt bortifrån,
från norr och väster och Assuans land.”
13 Ropa av glädje, ni himlar,
och gläd dig, du jord!
Stäm upp en sång, ni berg!
För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina lidande.
14 Sion säger:
”Herren har övergett mig,
han har glömt bort mig.”
15 ”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,
så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?
Även om hon skulle glömma,
ska jag i alla fall inte glömma dig.
16 Jag har skrivit ditt namn i min hand,
och dina murar är alltid inför mig.
17 Dina söner skyndar sig tillbaka,
och de som förstörde och ödelade
drar sig bort från dig.
18 Lyft blicken och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du ska bära dem som prydnader,
binda dem om dig likt brudsmycken.
19 Du har legat i ruiner, ödelagd,
och landet har varit förhärjat.
Men nu ska du bli för trång för folket,
och de som skövlade dig ska vara långt borta.
20 Du ska höra barnen
som föddes under din barnlöshets tid säga:
’Här är det för trångt för mig,
ge mig mer plats!’
21 Då ska du tänka:
’Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
i exil och förskjuten.
Vem har fostrat dessa?
Jag var lämnad ensam,
så varifrån kommer dessa?’ ”
22 Så säger Herren, Herren:
”Jag ska ge ett tecken åt folken,
resa mitt banér för dem,
och de ska bära dina söner i sina armar
och dina döttrar på sina axlar.
23 Kungar ska fostra dem som fäder
och drottningar amma dem.
De ska buga sig till jorden för dig
och slicka dammet av dina fötter.
Då ska du förstå att jag är Herren.
De som hoppas på mig
ska aldrig komma på skam.”
24 Kan man rycka bytet från den mäktige
eller rädda fångar undan den grymme[d]?
25 Så säger Herren:
”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige
och bytet räddas undan den grymme.
Jag ska strida mot dem som strider mot dig,
och jag ska själv rädda dina barn.
26 Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött,
och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin.
Hela mänskligheten ska då förstå
att jag, Herren, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”
Lev så att ni ärar Gud
4 Syskon, låt mig tillägga detta: Ni har fått lära er av oss hur man lever för att behaga Gud, och så lever ni också. Men vi vädjar till er för Herren Jesus skull att göra det ännu mer. 2 Ni vet vilka föreskrifter vi gav er från Herren Jesus.
3 För detta är Guds vilja: att ni ska bli heliga. Ni ska hålla er borta från all sexuell omoral. 4 Var och en ska lära sig att behärska sin egen kropp[a] i helighet och ära, 5 så att han inte lever i begär och lidelser, som hedningar som inte känner Gud. 6 Ingen får kränka eller utnyttja någon annan troende på det här området, för Herren straffar allt sådant, det har vi redan klart och tydligt talat om för er. 7 Gud har ju inte kallat oss till att leva i orenhet, utan till att leva i helighet. 8 Den som förkastar detta, gör det inte mot människor, utan mot Gud som ger er sin heliga Ande.
9 När det gäller att älska varandra som trossyskon, behöver jag inte skriva till er. Gud själv har ju lärt er att älska varandra, 10 och er kärlek till alla de troende i hela Makedonien har redan vuxit sig stark. Trots det, syskon, ber vi er att göra ännu mer. 11 Sätt en ära i att leva ett stilla liv, att försörja er själva och sköta ert arbete, precis som vi tidigare har sagt. 12 Då kommer ni att bli respekterade av människor utanför församlingen och blir inte beroende av någon.
Vi ska uppstå från de döda
13 Syskon, vi vill också att ni ska veta hur det går med dem som dör, för att ni inte ska sörja som de andra som inte har något hopp. 14 När vi tror att Jesus har dött och uppstått, tror vi att Gud tillsammans med honom också ska föra till sig alla troende som har dött. 15 Vi vill meddela er det som Herren själv har lärt oss: Vi som fortfarande lever när Herren kommer tillbaka ska inte komma före de döda. 16 När Herren själv kommer ner från himlen, och en befallning hörs, ljudet av en ärkeängels röst och en Guds trumpet, då ska alla som har dött i Kristus uppstå först. 17 Efter det ska vi, som fortfarande lever och finns kvar på jorden, föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i luften. Och sedan ska vi för alltid vara med honom. 18 Trösta och uppmuntra nu varandra med dessa ord.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.