Old/New Testament
Juda lovsjunger Herren
26 På den dagen ska man i Juda land sjunga denna sång:
Vi har en stark stad,
och han sätter upp murar och vallar till vår räddning.
2 Öppna portarna,
så att ett rättfärdigt folk kan komma in,
ett folk som förblir troget.
3 Den som är uthållig i sitt sinne
ger du fullkomlig frid,
därför att han förtröstar på dig.
4 Förtrösta alltid på Herren,
för Herren, Herren är den eviga klippan.
5 Han ödmjukar dem som bor där uppe
i den högt belägna staden.
Han slår ner den, jämnar den med marken,
krossar den till grus.
6 Den trampas ner
under de fattigas och svagas fötter.
7 Den rättfärdiges väg är jämn.
Du, den Rättsinnige,
har jämnat ut den rättfärdiges stig.
8 På dina bestämmelsers väg
står vårt hopp till dig, Herre.
Vi längtar efter ditt namn och din ära.
9 Om natten längtar jag efter dig,
anden i mig söker dig.
När dina domar kommer över jorden
lär sig världens befolkning rättfärdighet.
10 Om man visar nåd mot den onde
lär han sig ingen rättfärdighet.
I de rättsinnigas land handlar han gudlöst
och bryr sig inte om Herrens majestät.
11 Herre, din hand är lyft,
men de ser det inte.
Låt dem se din lidelse för ditt folk
och skämmas.
Låt dem brinna i den eld
som är avsedd för dina fiender!
12 Herre, ge oss en varaktig fred.
Allt vi gör kommer från dig.
13 Herre, vår Gud,
andra herrar har härskat över oss,
men endast ditt namn vill vi ära.
14 De döda får inte liv igen,
de dödas andar[a] uppstår inte.
Så har du straffat dem,
förgjort dem,
utplånat hela minnet av dem.
15 Du har gjort folket stort, Herre,
du har gjort folket stort.
Du har gjort det till din ära,
och du har utvidgat landets alla gränser.[b]
16 Herre, i sin nöd sökte de dig.
När ditt straff kom över dem, viskade de en bön.
17 Som en kvinna som ska föda
skriker i födslovåndor,
så var det med oss
inför dig, Herre.
18 Vi var havande och våndades
men födde vind.
Vi förde ingen räddning till jorden,
inga invånare föddes in i världen.[c]
19 Dina döda ska bli levande igen,
deras kroppar ska uppstå.
Vakna upp och ropa av glädje,
ni som vilar i mullen!
För din dagg är som morgonens dagg,
och jorden ska åter föda fram sina döda.[d]
20 Kom, mitt folk, gå in i era rum
och lås dörrarna om er!
Göm er en liten stund,
tills vreden är över.
21 Se! Herren kommer från sin boning
för att straffa jordens folk för deras synd.
Jorden ska blotta sina blodsskulder
och inte längre dölja sina dräpta.
Israels befrielse
27 På den dagen ska Herren
med sitt fruktade, stora, starka svärd
straffa Leviatan, den snabba ormen,
Leviatan, den ringlande ormen,
och döda odjuret i havet.
Herrens vingård, Israel
2 Sjung på den dagen
om den underbara vingården:
3 ”Jag, Herren, sköter om den.
Jag vattnar den ständigt
och vakar över den dag och natt,
för att ingen ska skada den.
4 Jag hyser ingen vrede.
Men om den ger mig törnen och tistlar,
så ger jag mig i strid mot den
och bränner upp alltsammans,
5 om man nu inte söker beskydd hos mig
för att sluta fred med mig.
Ja, måtte man sluta fred med mig.”
6 I kommande tider ska Jakob slå rot,
Israel ska knoppas och blomma,
för att fylla hela världen med frukt.
7 Har han slagit dem
som han slog dem som slog hans folk?
Eller dräpt dem
som dess dråpare blev dräpta?
8 Nej, du stred mot folket
genom att föra bort det i fångenskap,
de drevs bort med hans stormvind,
som när den heta östanvinden blåser.
9 Så blir också Jakobs skuld försonad,
och detta är priset för borttagandet av hans synd:
Han låter altarnas stenar
krossas som kalkstenar,
och asherapålarna och rökelsealtarna
ska aldrig resas igen.
10 Den befästa staden ligger öde,
en övergiven boplats,
ödslig som en öken.
Där betar och lägger sig kalvarna
och äter upp kvistarna.[e]
11 När grenarna har torkat bryts de av,
och kvinnor kommer
och gör upp eld med dem.
Sådant är detta folk, oförståndigt.
Därför visar deras Skapare ingen barmhärtighet mot dem,
han som format dem visar ingen nåd.
12 Men den dagen ska Herren tröska, från Eufrat och till Egyptens gränsflod, och plocka er samman en efter en, ni israeliter. 13 På den dagen ska ett mäktigt horn ljuda, och de som försvunnit i Assyrien ska komma, liksom de som skingrats i Egypten, och tillbe Herren på det heliga berget i Jerusalem.
2 Om det finns tröst hos Kristus, uppmuntran genom kärlek och gemenskap i Anden, om det finns ömhet och medkänsla, 2 gör mig då verkligt glad genom att leva i harmoni med varandra. Älska varandra, var eniga i ert tänkande och sträva mot samma mål.
3 Var inte själviska och försök inte imponera på varandra. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Tänk inte bara på vad som är bra för er, utan tänk också på andras behov.
5 Ha samma inställning som Kristus Jesus hade.
6 Fastän han till sin natur[a] var Gud,
ansåg han inte sin jämlikhet med Gud vara något att hålla fast vid.
7 Nej, han avstod från allt,
antog en tjänares gestalt och blev lik en människa.
Till det yttre blev han människa,
8 han gjorde sig ödmjuk och lydde
ända in i döden, döden på ett kors.
9 Därför har Gud upphöjt honom över allt annat
och gett honom det namn som står över alla andra namn,
10 för att alla ska böja knä för Jesus namn,
både i himlen och på jorden och under jorden,
11 och alla bekänna att Jesus Kristus är Herren[b],
så att Gud, vår Fader, blir ärad.[c]
Var ljus för världen
12 Därför, mina kära, så som ni alltid har varit lydiga, arbeta nu med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara när jag är hos er utan desto mer när jag är borta. 13 Det är ju Gud som verkar i er, så att ni av vilja och i gärning gör det han vill.
14 Gör allt detta utan att klaga och diskutera, 15 så att ni blir klanderfria och rena, Guds fläckfria barn, mitt ibland ett förvrängt och fördärvat släkte, där ni lyser som himlens stjärnor, 16 när ni håller er till livets ord. Då kan jag vara stolt på Kristus dag. Då har mitt lopp och min möda inte varit förgäves. 17 Ja, även om mitt blod måste offras när jag bär fram er tro som ett offer, är jag ändå glad och gläds med er alla. 18 Så ska ni också vara glada och glädjas tillsammans med mig.
Timotheos kommer till Filippi
19 Jag hoppas att Herren Jesus snart ska låta mig skicka Timotheos till er, så att jag kan bli uppmuntrad av färska rapporter från er. 20 Det finns ingen som känner ett sådant ansvar och intresse för er som han. 21 Alla andra ägnar sig bara åt sina egna intressen, inte det som tjänar Jesus Kristus. 22 Men ni vet vad Timotheos har visat prov på. På samma sätt som en son arbetar tillsammans med sin far har han hjälpt mig i arbetet för evangeliet. 23 Och så snart jag vet hur det går för mig hoppas jag kunna skicka honom till er. 24 Jag litar faktiskt på att Herren snart ska låta mig komma också.
Paulus skickar tillbaka Epafroditos
25 Jag tror att jag måste skicka tillbaka vår bror Epafroditos till er. Ni skickade honom till mig för att hjälpa mig med det jag behövde, och han har arbetat och kämpat tillsammans med mig. 26 Men nu längtar han efter er alla och är orolig över att ni har fått höra att han var sjuk. 27 Och han var verkligen svårt sjuk, han höll faktiskt på att dö. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom, utan också över mig, så att jag slapp drabbas av ännu en sorg i allt mitt elände. 28 Därför skickar jag honom mer än gärna tillbaka till er, för att ni ska få glädjen att få träffa honom igen. Dessutom kommer jag då att ha ett bekymmer mindre. 29 Ta väl emot honom i Herren med stor glädje, och visa uppskattning mot sådana som han. 30 Det var ju på grund av sitt arbete för Kristus som han var nära att dö. Han var villig att riskera livet för att hjälpa mig med sådant som ni inte kunde göra.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.