Old/New Testament
Längtan efter Gud, förtröstan på honom
63 En psalm av David, när han var i Juda öken.
2 Gud, min Gud, dig söker jag!
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i detta förtorkade och plågade land,
där inget vatten finns.
3 Jag har sett dig i din helgedom,
jag har sett din makt och härlighet.
4 Din nåd betyder mer än livet.
Jag vill prisa dig!
5 Så länge jag lever vill jag prisa dig
och i ditt namn lyfta mina händer.
6 Min själ mättas som av rikaste rätter.
Därför lovsjunger jag dig med jublande läppar.
7 På min bädd kommer jag ihåg dig,
i nattens timmar tänker jag på dig.
8 Eftersom du är min hjälp,
jublar jag under dina vingars skugga.
9 Jag klamrar mig fast vid dig,
och din starka arm skyddar mig.
10 De som står efter mitt liv förgås,
de kommer att fara ner i jordens djup.
11 De kommer att överlämnas åt svärdet
och bli uppätna av schakaler.
12 Men kungen ska glädja sig i Gud,
och var och en som svär vid honom ska prisa sig lycklig,
medan lögnarna tystas ner.
Bön om beskydd när det onda hotar
64 För körledaren. En psalm av David.
2 Hör mig, Gud, när jag klagar!
Bevara mitt liv när fienden hotar.
3 Göm mig för de ondas hop,
för skocken av dem som gör orätt.
4 De vässar sina tungor som svärd.
De avlossar sina grymma ord som pilar,
5 för att från sina bakhåll skjuta på den oskyldige.
Plötsligt och utan fruktan skjuter de.
6 De eggar varandra i sin onda plan.
De talar om att i hemlighet sätta ut fällor.
”Ingen kommer att se dem,” säger de.
7 De tänker ut onda planer
och säger: ”Vi har planerat det perfekt!”
Outgrundligt är människans innersta.
8 Men Gud själv skjuter dem med pil,
plötsligt slås de ner.
9 Deras egen tunga bringar dem på fall,
och alla som ser dem skakar på huvudet.
10 Alla människor blir rädda,
de förkunnar Guds verk
och inser vad han har gjort.
11 Den rättfärdige gläder sig i Herren
och tar sin tillflykt till honom.
Alla rättsinniga prisar honom.
Lovsång till Guds godhet
65 För körledaren. En psalm av David, en sång.
2 Gud, i stillhet lovprisas du i Sion,
till dig uppfylls löftet.
3 Du hör bön,
till dig kommer alla människor.
4 Mina syndiga ord är mig övermäktiga.
Du försonar våra överträdelser.
5 Lycklig är den som du har utvalt
till att komma nära dig och bo i dina förgårdar.
Vi fylls av det goda från ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6 Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet,
Gud, du vår räddare,
du som är en tillflykt för hela jorden och de avlägsna haven,
7 du som befäster bergen med makt,
rustad med styrka,
8 du som stillar havens och vågornas brus
och folkens larm.
9 De som bor långt bort fruktar för dina tecken.
Från öster till väster framkallar du jubel.
10 Du tar hand om jorden och vattnar den,
du gör den bördig, rik.
Guds flod är full av vatten.
Du förbereder sådden,
för så har du ordnat det.
11 Du vattnar fårorna, jämnar de upplöjda fälten,
låter regnskurar mjuka upp jorden,
och du välsignar dess växt.
12 Du kröner året med det goda,
och dina vagnar fylls av överflöd.
13 Betesmarkerna i ödemarken grönskar,
höjderna klär sig i glädjerop.
14 Ängarna fylls av fårhjordar,
och dalarna täcks av säd.
Man sjunger och ropar av glädje.
Syndens makt är bruten
6 Vad innebär då detta? Ska vi fortsätta att synda, så att nåden kan öka? 2 Nej, självklart inte! Vi har ju dött bort från synden. Hur skulle vi då kunna fortsätta att leva i den? 3 Vet ni inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har döpts in i hans död? 4 Genom dopet är vi både döda och begravda tillsammans med honom. Och på samma sätt som Kristus uppväcktes från de döda genom sin Faders härlighet, får nu också vi leva ett nytt liv.
5 Om vi alltså har blivit förenade med honom genom att dö tillsammans med honom, ska vi också bli förenade med honom i uppståndelsen. 6 Vi vet att vårt gamla jag korsfästes tillsammans med honom, för att den syndiga kroppen skulle förlora sin makt. Därför är vi inte längre slavar under synden. 7 Den som är död är ju befriad från synden. 8 Men om vi har dött tillsammans med Kristus, tror vi att vi också ska leva tillsammans med honom.
9 Vi vet ju att Kristus har uppstått från de döda och aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt över honom. 10 Han dog bort från synden, en gång för alla, och nu när han lever, lever han för Gud. 11 På samma sätt ska också ni betrakta er själva som döda för synden och levande för Gud i Kristus Jesus.
12 Låt alltså inte synden få makt över era dödliga kroppar, så att ni ger efter för kroppens begär. 13 Låt inte era kroppsdelar användas som redskap för något orättfärdigt, utan låt Gud använda er. Ni har ju gått från död till liv, så låt Gud använda era lemmar som redskap för rättfärdigheten. 14 Synden ska inte längre styra er, för ni står ju inte under lagen utan under nåden.
Fria att lyda Gud
15 Vad innebär då detta? Ska vi synda, eftersom vi inte är under lagen utan under nåden? Nej, naturligtvis inte!
16 Inser ni inte att om ni väljer att bli slavar under någon och lyda honom, så är ni slavar under den som ni lyder, antingen under synden som leder till död, eller under en lydnad som leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni som en gång var slavar under synden valde att av hela hjärtat lyda den undervisning som ni har fått. 18 Nu är ni fria från synden och har blivit slavar för rättfärdigheten – 19 jag använder en mänsklig bild för er mänskliga svaghets skull. Förut lät ni era kroppar vara slavar under orenheten och den tilltagande laglösheten, men låt dem nu istället bli rättfärdighetens slavar; det leder till helighet.
20 När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten. 21 Och vad blev resultatet? Jo, att ni gjorde sådant som ni nu skäms för, sådant som leder till döden. 22 Men nu har ni blivit fria från synden och är Guds slavar, och resultatet blir att ni skördar helighet och till slut får evigt liv. 23 Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.