Old/New Testament
Herren går till rätta med Israel
6 Hör vad Herren säger:
Res dig och gå till rätta inför bergen
och låt höjderna höra din röst.
2 (A) Hör Herrens anklagelse, ni berg,
ni jordens fasta grundvalar,
för Herren anklagar sitt folk
och går till rätta med Israel.
3 (B) Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,
och hur har jag tröttat ut dig?
Svara mig!
4 (C) Jag förde dig upp ur Egyptens land,
jag befriade dig
ur träldomshuset.
Jag sände Mose, Aron och Mirjam
framför dig.
5 (D) Mitt folk, kom ihåg
vad Moabs kung Balak tänkte
och vad han fick för svar
av Bileam, Beors son.
Kom ihåg hur det var
mellan Shittim och Gilgal[a]
så att du förstår
Herrens rättfärdiga gärningar.
6 (E) Med vad ska jag komma inför Herren
och böja mig för Gud i höjden?
Ska jag träda fram inför honom
med brännoffer,
med årsgamla kalvar?
7 (F) Gläder sig Herren åt tusentals bockar,
åt tiotusen floder av olja?
Ska jag ge min förstfödde
för min överträdelse,
min livsfrukt som syndoffer
för min själ?
8 (G) Han har sagt dig, du människa,
vad som är gott.
Vad begär Herren av dig
annat än att du gör det rätta,
älskar barmhärtighet
och vandrar i ödmjukhet
med din Gud?
Israels skuld och straff
9 Hör hur Herren ropar till staden!
Vishet är att vörda ditt namn[b].
Hör om straffet
och vem som bestämt det.
10 (H) Finns det ännu i den gudlöses hus
skatter som vunnits genom orätt
eller ett snålt efa-mått[c]
som är förbannat?
11 (I) Vore jag rättfärdig
om jag tillät orätt våg
och falska vikter i väskan?
12 Eftersom de rika i staden
är fulla av våld
och invånarna talar lögn
med falsk tunga i sin mun,
13 (J) måste jag slå dig med sår
som inte läks
och lägga dig i ruiner
för dina synders skull.
14 (K) Du ska äta men inte bli mätt,
hunger ska plåga dig.
Det du får undan
ska du inte kunna rädda,
och vad du räddar
ska jag ge åt svärdet.
15 (L) Du ska så men inte få skörda,
pressa oliver men inte
få smörja dig med oljan,
och druvmust men inte
få dricka vinet.
16 Man håller fast vid Omris stadgar
och allt som Ahabs hus[d] har gjort.
Ni följer deras råd.
Därför ska jag göra dig
till en ödemark
och stadens invånare till åtlöje,
och ni ska få bära
mitt folks förakt.
Israels förfall och nöd
7 (M) Ve mig!
Det är med mig
som när sommarens frukt
är insamlad,
som när efterskörden
efter vinbärgningen är slut.
Det finns ingen druvklase att äta,
inget tidigt fikon
som jag längtat efter.
2 (N) De fromma är försvunna
från jorden,
ingen bland människorna
är ärlig.
Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre
i sitt nät.
3 (O) Deras händer är skickliga
på att göra det onda.
Fursten begär gåvor
och domaren mutor,
den mäktige kräver
vad han vill ha.
Så gör de gemensam sak.
4 (P) Den bäste bland dem
är som ett törnsnår,
den ärligaste värre
än en törnhäck.
Det kommer en dag
för dina väktare,
din räkenskapsdag.
Då grips de av förvirring.
5 (Q) Tro inte på en vän,
lita inte på en förtrogen.
Vakta din muns dörrar
för henne som vilar i din famn,
6 (R) för sonen föraktar sin far,
dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
och var och en har sin egen familj
till fiender.[e]
Israels upprättelse
7 (S) Men jag ska skåda efter Herren,
jag ska hoppas
på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.
8 (T) Gläd dig inte över mig,
du min fiende.
Har jag fallit
ska jag resa mig igen,
sitter jag i mörkret
är Herren mitt ljus.
9 (U) Eftersom jag syndat mot Herren
ska jag bära hans vrede
tills han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska se hans rättfärdighet.
10 (V) Min fiende ska se det
och täckas av skam,
hon[f] som sade till mig:
”Var är nu Herren din Gud?”
Mina ögon ska se på henne,
hur hon trampas ner
som smuts på gatan.
11 (W) En dag ska dina murar byggas upp.
Den dagen ska dina
gränser vidgas.
12 (X) Den dagen ska man komma till dig
från Assur och från Egyptens städer,
från Egypten och ända till floden,
från hav till hav
och från berg till berg.
13 (Y) Men jorden ska bli en ödemark
för sina invånares skull.
Det blir frukten
av deras gärningar.
Bön och lovsång
14 (Z) Vakta ditt folk med din stav,
din arvedels hjord
som bor avskild i skogen,
mitt i ett fruktbart land.
Låt den beta i Bashan och i Gilead[g]
som under forna dagar.
15 (AA) Som i de dagar
du drog ut ur Egyptens land
ska jag visa dem underbara ting.
16 (AB) Hednafolken ska se det och skämmas
med all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
deras öron ska bli döva.
17 (AC) De ska slicka stoftet som ormar,
som markens kräldjur.
Bävande ska de överge sina hålor,
skräckslagna ska de söka
Herren vår Gud.
De ska frukta dig.
18 (AD) Vem är en Gud som du,
som förlåter skuld[h]
och inte tillräknar synd
hos dem som är kvar
av din arvedel?
Han håller inte kvar sin vrede
för evigt,
för han har sin glädje i nåd.
19 Han ska förbarma sig över oss igen
och trampa på
våra missgärningar.
Du ska kasta alla deras synder[i]
i havets djup.
20 (AE) Du ska visa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
så som du med ed har lovat
våra fäder i forntidens dagar.
Vilddjuret från havet
13 (A) Och jag såg ett vilddjur komma upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och tio kronor på sina horn, och hädiska namn på sina huvuden. 2 (B) Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och det hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor auktoritet. 3 Ett av dess huvuden såg ut att ha blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. Och hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde det. 4 De tillbad draken för att han hade gett sin makt åt vilddjuret, och de tillbad vilddjuret och sade: "Vem är som vilddjuret? Vem kan strida mot det?"
5 (C) Och vilddjuret fick en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick rätt att fortsätta i fyrtiotvå månader. 6 Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans boning, dem som bor i himlen. 7 (D) Och vilddjuret fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och länder. 8 (E) Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte från världens skapelse[a] har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat.
9 (F) Du som har öron, hör: 10 (G) Om någon ska gå i fångenskap, då går han i fångenskap[b]. Om någon ska dödas med svärd, då dödas han med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro.
Vilddjuret från jorden
11 (H) Och jag såg ett annat vilddjur komma upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake. 12 Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret vars dödliga sår hade blivit läkt. 13 (I) Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. 14 (J) Genom tecknen det fått makt att göra inför vilddjuret förleder det jordens invånare. Det säger till jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret som har ett sår från ett svärd men lever igen. 15 (K) Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och låta döda dem som inte tillbad vilddjurets bild.
16 Och det tvingar alla – små och stora, rika och fattiga, fria och slavar – att ta emot ett märke på högra handen eller pannan, 17 (L) så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal. 18 Här krävs vishet. Den som har förstånd ska räkna ut vilddjurets tal, för det är en människas tal. Och dess tal är 666[c].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation