Old/New Testament
4 (A) Hör detta ord,
ni Bashans kor[a]
på Samarias berg,
ni kvinnor som förtrycker de svaga
och krossar de fattiga,
ni som säger till era män:
”Hämta hit så vi får dricka!”
2 (B) Herren Gud har svurit
vid sin helighet:
Se, dagar ska drabba er
då man hämtar er med krokar
och vad som är kvar av er
med fiskkrokar.[b]
3 (C) Då ska ni komma ut,
var och en genom närmaste
öppning i muren,
och drivas bort till Hermon,
säger Herren.
Israels förhärdelse
4 (D) Gå till Betel och synda,
till Gilgal och synda ännu mer.
Bär fram era slaktoffer
på morgonen,
era tionden på tredje dagen.
5 (E) Bränn syrat bröd[c] som lovoffer,
ropa ut frivilliga offer,
kungör dem,
för sådant älskar ni ju,
ni Israels barn,
säger Herren Gud.
6 (F) Jag lät er gå med tomma magar[d]
i alla era städer
och lät er sakna bröd
på alla era orter.
Ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
7 (G) Jag höll tillbaka regnet för er,
när det ännu var tre månader kvar
till skördetiden.
Jag lät det regna över en stad
men inte över en annan.
En åker fick regn,
den som inte fick regn
torkade bort.
8 (H) Två, tre städer stapplade
till samma stad
för att få vatten att dricka,
men kunde inte släcka sin törst.
Och ändå har ni inte
vänt om till mig,
säger Herren.
9 (I) Jag slog er med sot och rost[e].
Era många trädgårdar, vingårdar,
fikonträd och olivträd
åt gräshopporna upp.
Och ändå har ni inte vänt om
till mig, säger Herren.
10 (J) Jag sände pest bland er
som i Egypten.
Jag dödade era unga män med svärd
och lät era hästar tas som byte.
Stanken av era fallna skaror
lät jag stiga upp i er näsa.
Och ändå har ni inte
vänt om till mig, säger Herren.
11 (K) Jag lät ödeläggelse drabba er,
som när Gud ödelade
Sodom och Gomorra.
Ni var som en brand,
ryckt ur elden.
Och ändå har ni inte
vänt om till mig, säger Herren.
12 (L) Därför ska jag göra så
med dig, Israel,
och eftersom jag ska göra så
med dig,
så bered dig att möta din Gud, Israel.
13 (M) För se, han som formar bergen
och skapar vinden[f]
och förkunnar sina tankar
för människan,
han som gör gryningen till mörker
och går fram över jordens höjder –
Herren Gud Sebaot
är hans namn.
En sorgesång
5 (N) Hör dessa ord som jag tar upp som en sorgesång över er, ni av Israels hus:
2 ”Fallen är hon och reser inte sig mer,
jungfrun Israel!
Hon ligger övergiven på sin mark.
Ingen finns
som hjälper henne upp.”
3 För så säger Herren Gud:
Den stad där tusen brukade dra ut
ska ha hundra kvar,
och den där hundra brukade dra ut
ska ha tio kvar för Israels hus.
Kallelse till omvändelse
4 (O) Så säger Herren till Israels hus:
Sök mig så ska ni leva.
5 (P) Men sök inte Betel,
gå inte till Gilgal
och dra inte bort till Beer-Sheba[g],
för Gilgal ska föras bort
i fångenskap
och av Betel ska inget bli kvar.
6 (Q) Sök Herren så ska ni leva.
Annars ska han drabba Josefs hus[h]
likt en eld som förtär,
och ingen kan släcka den
så att Betel räddas.
7 (R) Ni förvandlar rätten till malört
och slår rättfärdigheten
till marken.
8 (S) Han som har gjort
Sjustjärnorna och Orion,
han som förvandlar
det djupa mörkret[i] till morgon
och gör dagen mörk
som natten,
han som kallar på havets vatten
och öser ut det över jorden –
Herren är hans namn.
9 Han låter fördärv blixtra över
starka fästen[j],
fördärv drabba befästa borgar.
10 (T) De hatar den som försvarar det rätta
i porten
och avskyr den som talar sanning.
11 (U) Hör därför,
ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd
som skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
men ska inte bo i dem,
ni planterar ljuvliga vingårdar
men ska inte dricka deras vin,
12 (V) för jag vet att era brott är många
och era synder talrika,
ni som förtrycker den rättfärdige
och tar mutor
och hindrar de fattiga
att få rätt i porten.[k]
13 Därför tiger den förståndige
i denna tid,
för det är en ond tid.
14 (W) Sök det goda och inte det onda,
så att ni får leva.
Då ska Herren Gud Sebaot
vara med er,
så som ni säger att han är.
15 (X) Hata det onda och älska det goda
och låt rätten härska i porten.
Kanske ska Herren Gud Sebaot
vara nådig mot dem som är kvar
av Josef.
16 (Y) Därför säger
Herren Gud Sebaot, Herren:
På alla torg ska man höra klagan,
på alla gator ska man säga:
”Oj, oj!”
Bonden ska man mana till sorg,
och dem som kan
sjunga sorgesång till klagan.
17 (Z) I alla vingårdar ska man höra klagan,
för jag ska gå fram mitt ibland er,
säger Herren.
Herrens dag
18 (AA) Ve dem som längtar
efter Herrens dag!
Varför längtar ni efter den?
Herrens dag är mörker
och inte ljus.
19 (AB) Det blir som när man flyr
för ett lejon men möter en björn,
och som när man kommer hem
och stöder handen mot väggen
och blir biten av en orm.
20 Ja, Herrens dag är mörker
och inte ljus,
becksvart utan en strimma av ljus.
21 (AC) Jag hatar era fester, jag föraktar dem,
jag tål inte era högtider.
22 (AD) För även om ni offrar
både brännoffer och matoffer åt mig
har jag ingen glädje i dem,
jag vill inte se era gemenskapsoffer
av gödkalvar.
23 Ta bort dina sångers buller ifrån mig,
jag vill inte höra ditt strängaspel.
24 Men låt rätten flöda fram som vatten
och rättfärdigheten
som en ständigt rinnande ström.
25 (AE) Var det åt mig ni frambar
slaktoffer och matoffer
under de fyrtio åren i öknen,
ni av Israels hus?[l]
26 (AF) Ni bar[m] Sickut, er kung[n],
och Kijjun, er guds stjärna[o],
era gudabilder som ni gjort åt er.
27 Men jag ska föra er i fångenskap
bortom Damaskus,[p]
säger han vars namn är
Herren Gud Sebaot.
Folkets brist på gudsfruktan
6 Ve de trygga på Sion,
de självsäkra på Samarias berg,
de förnämsta i det främsta folket
som Israels hus vänder sig till!
2 (AG) Dra bort till Kalne och se efter,
gå därifrån till Stora Hamat
och sedan ner till filisteernas Gat.
Är de bättre än rikena här,
eller är deras område
större än ert område?
3 (AH) Ni skjuter ifrån er den onda dagen
men låter våldet härska hos er.
4 (AI) Ni vilar på divaner av elfenben
och latar er[q] på era bäddar.
Ni äter lamm ur hjorden
och kalvar från gödstallet.
5 (AJ) Ni skrålar till harpans ljud
och tänker ut nya musikinstrument
som David.
6 Ni dricker vin ur stora skålar[r]
och smörjer er med
de finaste oljorna,
men bekymrar er inte
om Josefs skada.
7 Därför ska de nu vara först
att föras bort i fångenskap.
Då är det slut med skrålet
från dem som latade sig.
8 (AK) Herren Gud
har svurit vid sig själv,
säger Herren Gud Sebaot:
Jag avskyr Jakobs stolthet
och hatar hans borgar.
Jag ska utlämna staden
med allt som finns i den.
9 Och det ska ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, ska de alla dö. 10 (AL) När en släkting och likbrännare[s] vill ta ut benen ur huset och ropar till den som är inne i huset: ”Har du någon mer där?” och han svarar: ”Ingen”, så ska han säga: ”Tyst! Herrens namn får inte nämnas[t].”
11 För se, på Herrens befallning
ska det stora huset slås i stycken
och det lilla huset i spillror.
12 (AM) Springer hästar på klippor
eller plöjer man där med oxar?
Men ni har förvandlat rätten
till gift
och rättfärdighetens frukt
till malört.
13 (AN) Ni gläder er över Lo-Debar
och säger:
”Har vi inte intagit Karnajim[u]
med vår egen kraft?”
14 (AO) För se, ni av Israels hus, jag ska uppväcka ett folk mot er, säger Herren Gud Sebaot. Och de ska ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan[v].
De etthundrafyrtiofyra tusen
7 (A) Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd. 2 Och jag såg en annan ängel som kom upp från öster med den levande Gudens sigill[a]. Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: 3 (B) "Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!"
4 (C) Och jag hörde antalet av dem som hade fått sigillet, etthundrafyrtiofyra tusen[b] från Israels alla stammar:
5 av Juda stam tolv tusen
som fått sigillet,
av Rubens stam tolv tusen,
av Gads stam tolv tusen,
6 av Ashers stam tolv tusen,
av Naftalis stam tolv tusen,
av Manasses stam tolv tusen,
7 av Simeons stam tolv tusen,
av Levis stam tolv tusen,
av Isaskars stam tolv tusen,
8 av Sebulons stam tolv tusen,
av Josefs stam tolv tusen
och av Benjamins stam tolv tusen
som fått sigillet.
Den stora vitklädda skaran
9 (D) Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad[c] i sina händer, 10 (E) och de ropade med stark röst:
"Frälsningen tillhör vår Gud,
som sitter på tronen,
och Lammet!"
11 (F) Och alla änglarna stod runt tronen och de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sade:
"Amen!
Lovsången, härligheten,
visheten, tacksägelsen,
äran, makten och kraften
tillhör vår Gud
i evigheters evighet.
Amen."
13 (G) En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?" 14 (H) Jag svarade: "Min herre, du vet det."
Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 (I) Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält[d] över dem. 16 (J) De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, 17 (K) för Lammet mitt på tronen[e] ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation