Old/New Testament
12 (A) Efraim jagar efter vind,
han följer östanvinden
dagen lång,
lögn och våld tilltar.
De sluter förbund med Assur
och olja förs till Egypten.
2 Men Herren ska gå till rätta
med Juda
och straffa Jakob efter hans vägar,
ge honom efter hans gärningar.
3 (B) I moderlivet
grep han sin bror i hälen,
i sin mannakraft
kämpade han med Gud.
4 (C) Ja, han kämpade med ängeln
och vann seger,
han grät och bad honom
om nåd.
I Betel mötte han honom,
och där talade han med oss[a],
5 (D) Herren Gud Sebaot,
Herren är hans namn.
6 (E) Så vänd om till din Gud,
håll fast vid kärlek och rätt
och vänta ständigt på din Gud.
7 (F) Handlaren[b] har falsk våg i sin hand
och älskar att suga ut människor.
8 (G) Efraim säger: ”Jag har blivit rik,
jag har fått mig en förmögenhet!
I allt mitt hårda arbete
ska ingen finna någon orätt,
något som är synd.”
9 (H) Jag är Herren din Gud
alltsedan du var i Egyptens land.
Jag ska på nytt låta dig bo i tält
som vid era högtidsdagar.[c]
10 (I) Jag har talat till profeterna,
jag har gett dem många syner
och talat genom profeterna
i liknelser.
11 (J) Är Gilead ett ogärningsnäste?
Då ska de bli till intet.
Offrar de tjurar i Gilgal?
Då ska deras altaren bli stenrösen
längs åkerns plogfåror.
12 (K) Jakob flydde till Arams land,
Israel tjänade för en kvinna,
för en kvinnas skull
vaktade han hjorden.
13 (L) Genom en profet förde Herren
Israel upp ur Egypten,
och genom en profet
blev folket bevarat.
14 (M) Efraim har väckt bitter vrede.
Hans Herre ska låta hans blodsdåd
drabba honom
och låta hans hån slå tillbaka
på honom.
Israels avguderi och otacksamhet
13 (N) När Efraim talade
darrade man,
han upphöjde sig själv i Israel.
Men han drog skuld över sig
genom Baal och dog.
2 (O) Ändå fortsätter de att synda.
De gjuter sig avgudabilder
av sitt silver,
avgudar efter sitt eget förstånd,
alltsammans verk
av hantverkare.
Folk säger om dem:
”De offrar människor,
de kysser kalvar[d].”
3 (P) Därför ska de bli som morgondis,
som dagg som tidigt försvinner,
som agnar som blåser bort
från tröskplatsen
och som rök från en skorsten.
4 (Q) Jag är Herren din Gud
alltsedan du var i Egyptens land.
Du ska inte veta av
någon annan Gud än mig,
och det finns ingen annan frälsare
än jag.
5 (R) Det var jag som vårdade dig i öknen,
i den brännande torkans land.
6 (S) Men ju bättre bete de fick,
desto mättare blev de,
och när de var mätta
blev deras hjärtan högmodiga,
och därför glömde de mig.
7 (T) Då blev jag som ett lejon för dem,
jag lurar som en leopard
vid vägen.
8 (U) Jag kommer över dem som en
björnhona som mist sina ungar.
Jag river upp deras bröstkorg
och slukar dem där
som en lejonhona.
Markens vilddjur
ska slita dem i stycken.
9 (V) Det är ditt fördärv, Israel,
att du är emot mig, din hjälp.
10 (W) Var är din kung?
Var är den som skulle rädda dig
i alla dina städer?
Och var är dina domare,
du som sade:
Ge mig en kung och furstar?
11 (X) Jag gav dig en kung i min vrede,
och i min vrede tar jag bort honom.
12 (Y) Efraims skuld är samlad
som i en pung,
och hans synd är i förvar.
13 (Z) Födslovärkar ska drabba honom,
men han är en oförståndig son:
han kommer inte fram
ur moderlivet
när tiden är inne.
14 Från dödsrikets våld
ska jag friköpa dem,
från döden
ska jag återlösa dem.
Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din udd[e]?
Ånger är fördold för mina ögon.
15 (AA) Bäst han frodas bland sina bröder
ska det komma en östanvind,
en Herrens vind
som blåser upp från öknen.
Då ska hans brunn torka ut
och hans källa sina.
Vinden ska röva bort
alla dyrbarheter
ur skattkammaren.
14 (AB) Samaria ska stå med skuld,
för hon har varit upprorisk
mot sin Gud.
Invånarna ska falla för svärd,
deras späda barn
ska bli krossade,
deras havande kvinnor
uppristade.
Kallelse till omvändelse
2 (AC) Vänd om, Israel,
till Herren din Gud,
för genom din missgärning
har du kommit på fall.
3 (AD) Ta med er ord
och vänd om till Herren,
säg till honom:
”Förlåt oss all vår skuld
och ta nådigt emot oss.
Då ska vi ge dig
en frukt från våra läppar[f].
4 (AE) Assur kan inte rädda oss,
vi ska inte sitta upp
på stridshästar.
Vi ska aldrig mer säga: ’Vår Gud’
till våra händers verk,
för hos dig får den faderlöse
barmhärtighet.”
5 (AF) Jag vill hela dem från deras avfall,
jag vill älska dem generöst,
för min vrede
har vänt sig ifrån dem.
6 Jag ska bli som dagg för Israel,
han ska blomstra som en lilja
och skjuta rötter som Libanon.
7 (AG) Hans skott ska breda ut sig,
han ska bli som olivträdet i skönhet,
han ska dofta som Libanon.
8 (AH) De som bor i hans skugga
ska återvända.
De ska odla säd igen
och grönska som vinstockar.
Hans namn ska vara
som Libanons vin.
9 Efraim, vad har jag mer
med avgudar att göra?
Jag ska svara honom
och ta mig an honom.
Jag är som en grönskande cypress,
hos mig finner du din frukt.
10 (AI) Den som är vis förstår detta,
den förståndige besinnar det,
för Herrens vägar är rätta
och där vandrar de rättfärdiga.
Men syndarna kommer där på fall.
Den himmelska synen
4 (A) Därefter såg jag, och se: en dörr stod öppen i himlen. Och rösten som jag först hade hört tala till mig som en basun sade: "Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta."
2 (B) Genast var jag i Anden. Och se, en tron stod i himlen, och någon satt på tronen. 3 Och han som satt där liknade en ädelsten, som jaspis och karneol[a], och runt omkring tronen fanns en regnbåge som liknade smaragd. 4 (C) Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. 5 (D) Och från tronen kom blixtar och dån och åska, och framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. 6 (E) Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall.
Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser som hade fullt med ögon framtill och baktill. 7 (F) Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ung tjur, den tredje hade ett ansikte som en människa och den fjärde liknade en flygande örn. 8 (G) Var och en av de fyra varelserna hade sex vingar och fullt med ögon runt om och på insidan[b]. Dag och natt säger de utan uppehåll:
"Helig, helig, helig
är Herren Gud Allsmäktig,
han som var och som är
och som kommer."
9 Och när varelserna prisar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, 10 (H) då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:
11 (I) "Värdig är du,
vår Herre och Gud,
att ta emot lov och ära och makt,
för du har skapat allt.
Genom din vilja kom det till
och blev skapat."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation