Old/New Testament

Guds löften och Israels upproriskhet

20 ^(A) I det sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden^[a] kom några av de äldste i Israel för att fråga Herren, och de satte sig ner framför mig.

² Då kom Herrens ord till mig:

³ ”Människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren Gud: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter mig inte rådfrågas av er, säger Herren Gud. ^4 (B) Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem, du människobarn, låt dem då förstå deras fäders avskyvärda handlingar ^5 (C) och säg till dem: Så säger Herren Gud: Den dag jag utvalde Israel lyfte jag min hand till ed inför Jakobs avkomlingar och gjorde mig känd för dem i Egyptens land. Jag lyfte min hand inför dem och sade: Jag är Herren er Gud. ^6 (D) På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. ^7 (E) Jag sade till dem: Var och en av er ska kasta bort de vidriga ting som era ögon fäst sig vid, och ingen får orena sig med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud.

^8 (F) Men de var upproriska mot mig och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de vidriga ting som deras ögon fäst sig vid, och de övergav inte Egyptens avgudar. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem, mitt i Egypten. ⁹ Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som de levde bland. I deras åsyn hade jag gjort mig känd för dem då jag förde dem ut ur Egypten.

¹⁰ Jag förde dem ut ur Egypten och lät dem komma in i öknen. ^11 (G) Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den män­niska som följer dem ska också leva genom dem. ^12 (H) Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är Herren som helgar dem.

^13 (I) Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem i öknen för att förgöra dem. ^14 (J) Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli van­ärat inför de folk som sett mig föra ut dem. ^15 (K) Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. ¹⁶ Jag gjorde det därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, för i sina hjärtan följde de sina avgudar. ¹⁷ Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.

¹⁸ Jag sade till deras barn i öknen: Ni ska inte vandra efter era fäders stadgar och inte rätta er efter deras föreskrifter och inte heller orena er med deras avgudar. ^19 (L) Jag är Herren er Gud.

Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem. ²⁰ Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Herren er Gud.

²¹ Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem i öknen. ²² Men jag drog min hand tillbaka och det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett hur jag hade fört dem ut. ^23 (M) Jag lyfte min hand inför dem i öknen och svor att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna, ²⁴ eftersom de inte följde mina föreskrifter utan förakt­ade mina stadgar och vanhelgade mina sabbater och såg längtansfullt efter sina fäders avgudar. ^25 (N) Därför gav jag dem också stadgar som inte var goda och föreskrifter som inte kunde ge dem liv.

^26 (O) Jag lät dem orena sig med sina offergåvor, då de lät allt som öppnade moderlivet gå genom eld, för jag ville slå dem med förfäran så att de skulle inse att jag är Herren.

²⁷ Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem: Så säger Herren Gud: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet mot mig. ^28 (P) När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat dem, och de fick se någon hög kulle eller något lummigt träd, offrade de där sina slaktoffer och bar där fram sina offergåvor. Till min vrede lät de där sina offers ljuvliga doft stiga upp, och de utgöt där sina dryckesoffer. ²⁹ Då sade jag till dem: Vad är det för en offerhöjd^[b] som ni går till? Än i dag kallar man det ’offerhöjd’.

Dom och upprättelse

³⁰ Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud: Ska ni orena er på samma sätt som era fäder gjorde och trolöst hålla er till deras vidriga avgudar? ^31 (Q) Ni orenar er än i dag med alla era avgudar, genom att ni bär fram era offergåvor och låter era barn gå genom eld. Skulle jag då låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren Gud, jag låter mig inte rådfrågas av er. ^32 (R) Förvisso ska inte det få ske som har kommit upp i ert sinne när ni tänker: Vi vill bli som hednafolken, som folken i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten. ³³ Så sant jag lever, säger Herren Gud, med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag sannerligen regera över er. ^34 (S) Med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag föra er ut från folken och samla er från de ­länder dit ni skingrats. ^35 (T) Jag ska föra er in i folkens öken, och där ska jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. ³⁶ Liksom jag dömde era fäder i öknen vid Egyptens land, ska jag också döma er, säger Herren Gud. ³⁷ Jag ska låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band^[c]. ³⁸ Jag ska rensa bort ifrån er dem som är upproriska mot mig och begår överträdelser mot mig. Jag ska föra bort dem ur det land där de nu bor, men in i Israels land ska de inte få komma. Ni ska då inse att jag är Herren.

³⁹ Men hör nu, ni av Israels hus: Så säger Herren Gud: Gå ni och tjäna var och en av er sina avgudar också i fortsättningen, om ni inte vill lyssna på mig! Men vanhelga inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och era avgudar. ⁴⁰ För på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren Gud, där ska hela Israels hus tjäna mig, alla som finns i landet. Där ska jag ta emot dem, där ska jag finna behag i era offergåvor och i förstlingen av era gåvor, vad ni än vill helga.

⁴¹ Som en ljuvlig doft ska jag ta emot er, när jag för er ut från folken och samlar er från de länder där ni har varit skingrade. Jag ska visa mig helig bland er inför hednafolkens ögon. ⁴² Ni ska inse att jag är Herren, när jag låter er komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder. ^43 (U) Där ska ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni ska avsky er själva för allt det onda som ni har gjort. ⁴⁴ Ni ska inse att jag är Herren, när jag handlar så med er för mitt namns skull och inte efter era onda vägar och era skamliga gärningar, ni av Israels hus, säger Herren Gud.”

Profetia mot Södern

⁴⁵ Herrens ord kom till mig: ⁴⁶ ”Män­niskobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder, profetera mot skogslandet söderut. ^47 (V) Säg till sydlandets skog: Hör Herrens ord: Så säger Herren Gud: Jag ska tända en eld i dig, och den ska förtära alla dina träd, både de friska och de torra. Den flammande lågan ska inte kunna släckas, alla ansikten från söder till norr ska bli brända av den. ⁴⁸ Alla människor ska se att jag, Herren, har tänt den. Den ska inte kunna släckas.”

⁴⁹ Jag sade då: ”O, Herre Gud! De säger om mig: Han talar ju i gåtor.”

Herrens svärd

21 Herrens ord kom till mig:

² ”Människobarn, vänd ditt an­sikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna och profetera mot Israels land. ³ Säg till Israels land: Så säger Herren: Se, jag är emot dig och ska dra ut mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig. ⁴ Eftersom jag ska utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig, ska mitt svärd fara ut ur skidan och vända sig mot allt levande från söder till norr. ⁵ Alla ska veta att jag, Herren, har dragit ut mitt svärd ur skidan. Det ska inte sättas tillbaka igen. ⁶ Men du, män­niskobarn, ska sucka så att dina höfter brister. Under bitter smärta ska du sucka inför deras ögon.

^7 (W) När de frågar dig: Varför suckar du?, ska du svara: På grund av ett budskap som har kommit. Alla hjärtan ska förfäras och alla händer sjunka ner. Alla ska tappa modet och alla knän bli som vatten. Se, det kommer, ja, det ska ske! säger Herren Gud.”

⁸ Herrens ord kom till mig: ⁹ ”Män­niskobarn, profetera och säg: Så säger Herren. Säg:

Den babyloniske kungens svärd

¹⁸ Herrens ord kom till mig: ¹⁹ ”Männi­skobarn, märk ut åt dig två vägar där den babyloniske kungens svärd kan gå fram. Låt båda gå ut från ett och samma land^[f]. Gör en vägvisare och sätt ut den på den plats där vägen till staden börjar. ²⁰ Märk ut den väg där svärdet ska gå, dels till Rabba i Ammons land, dels till Juda med det befästa Jerusalem.

²¹ För Babels kung står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar för att bli spådd. Han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern. ²² I sin högra hand får han då lotten ’Jerusalem’. Där ska han sätta upp murbräckor, öppna sin mun till stridsrop, höja sin röst till härskri, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsmur. ²³ Men detta tycks dem vara en falsk spådom. De har ju svurit eder. Men han ska påminna dem om deras missgärning och ta dem till fånga.

²⁴ Därför säger Herren Gud så: Efter­som ni väcker upp minnet av er missgärning, så att era överträdelser har blivit uppenbara och er synd visar sig i allt ni gör, eftersom minnet av er har blivit uppväckt, därför ska ni komma att gripas med våld.

²⁵ Och du dödligt sårade, ogudaktige furste över Israel^[g], din dag kommer då din missgärning har nått sin gräns. ²⁶ Så säger Herren Gud: Ta av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan! Inget ska förbli som det är. Det som är lågt ska upphöjas, och det som är högt ska förödmjukas. ^27 (AB) Ruin, ruin, jag ska göra det till en ruin. Det ska inte vara någonting, förrän han som det rätteligen tillhör^[h] kommer. Honom ska jag ge det.

Svärdet mot Ammons folk

^28 (AC) Människobarn, profetera och säg: Så säger Herren Gud om ammoniterna och om deras hånfulla ord:

³² Du ska bli till mat åt elden,

5 ^(A) Lyssna nu, ni som är rika! Gråt och klaga över de olyckor som ska drabba er. ^2 (B) Er rikedom är rutten och era kläder är malätna. ³ Ert guld och silver rostar, och rosten ska vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter under de sista dagarna. ^4 (C) Nu ropar den lön ni undanhållit arbetarna som skördat era åkrar, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron.^{[a] 5 (D)} Ni har levt i lyx och överflöd på jorden, ni har gött era hjärtan på slaktdagen. ^6 (E) Ni har dömt den rättfärdige^[b] och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er.

I väntan på Herrens ankomst

^7 (F) Ha därför tålamod, bröder, tills Herren kommer. Se hur bonden tåligt väntar på jordens dyrbara skörd tills den fått höstregn och vårregn. ^8 (G) Ha också ni tålamod och styrk era hjärtan, för Herrens ankomst är nära. ^9 (H) Klaga inte på^[c] varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Domaren står för dörren.

^10 (I) Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att lida och vara tåliga. ^11 (J) Vi kallar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut gjorde med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet.

Trons bön

^12 (K) Framför allt, mina bröder: svär ingen ed, varken vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. Låt ert ja vara ja och ert nej vara nej, så drabbas ni inte av domen.

^13 (L) Får någon av er lida, ska han be. Är någon glad, ska han sjunga lovsång. ^14 (M) Är någon bland er sjuk, ska han kalla på församlingens äldste, och de ska be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn. ^15 (N) Trons bön ska bota^[d] den sjuke, och Herren ska resa upp honom. Och har han begått synder, ska han få förlåtelse för dem.

^16 (O) Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan. ^17 (P) Elia var en människa med samma natur som vi^[e]. Han bad en bön att det inte skulle regna, och då regnade det inte över landet under tre år och sex månader. ^18 (Q) Sedan bad han igen, och då gav himlen regn och jorden bar sin gröda.

^19 (R) Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon återför honom, ^20 (S) så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg räddar hans själ från döden och överskyler många synder.