Old/New Testament
Den som syndar ska dö
18 Herrens ord kom till mig:
2 (A) ”Vad menar ni med att bruka detta ordspråk om Israels land:
Fäderna har ätit sura druvor,
och barnens tänder blir ömma?
3 Så sant jag lever, säger Herren Gud, ni ska inte längre ha orsak att använda detta ordspråk i Israel. 4 (B) Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar ska dö. 5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, 6 (C) om han inte håller offermåltid på bergen och inte lyfter sin blick till Israels hus avgudar, om han inte kränker sin nästas hustru eller kommer vid en kvinna som har sin månadsblödning, 7 (D) om han inte förtrycker någon utan ger tillbaka den pant han har fått för skuld, om han inte rånar någon utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne, 8 (E) om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, 9 om han lever efter mina stadgar och håller mina föreskrifter, så att han gör det som är rätt och gott, då är han rättfärdig och ska förvisso få leva, säger Herren Gud.
10 Men om han får en son som blir en våldsman som spiller blod eller gör något av detta mot en broder 11 (F) som han själv inte gjorde, ja, till och med håller offermåltid på bergen, kränker sin nästas hustru, 12 förtrycker den behövande och den fattige, rånar, inte ger tillbaka pant, lyfter blicken till avgudar, begår vidriga ting, 13 (G) ockrar och tar oskälig ränta – skulle en sådan få leva? Han ska inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, därför ska han förvisso dö. Hans blod ska komma över honom.
14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: 15 Han håller inte offermåltid på bergen, han lyfter inte blicken till Israels hus avgudar, han kränker inte sin nästas hustru, 16 han förtrycker inte någon, han kräver inte pant, han rånar inte utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne, 17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – då ska han inte dö genom sin fars missgärning utan ska förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han ska dö i sin missgärning.
19 Men ni frågar: ’Varför ska inte sonen bära på sin fars missgärning?’ Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför ska han förvisso få leva. 20 (H) Den som syndar ska dö. En son ska inte bära sin fars missgärning, och en far ska inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet ska vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet ska vara hans egen.
21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då ska han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått ska då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat ska han få leva. 23 (I) Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren Gud. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.
24 (J) Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort ska han dö.
25 (K) Ändå säger ni: ’Herrens väg är inte rätt.’ Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort ska han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, ska hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, ska han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: ’Herrens väg är inte rätt!’ Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta?
30 (L) Därför ska jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren Gud. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte ska få er på fall. 31 (M) Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren Gud. Vänd därför om, så får ni leva.”
Sorgesång över Israels kungahus
19 Stäm upp en sorgesång över Israels furstar 2 (N) och säg:
Vilken lejoninna var inte din mor!
Hon låg bland lejon,[a]
hon födde upp sina ungar
bland unga lejon.
3 (O) En av sina ungar[b] födde hon upp
till ett kraftigt lejon.
Han lärde sig ta rov,
han åt människor.
4 (P) Men hednafolken fick höra
om honom.
Han blev fångad i deras grop,
och de förde honom
med krok i nosen
till Egyptens land.
5 (Q) När lejoninnan såg
att hon fick vänta förgäves,
att hennes hopp blev om intet,
tog hon en annan av sina ungar[c]
och gjorde honom till
ett kraftigt lejon.
6 Han gick omkring bland lejonen,
ja, han blev ett kraftigt lejon.
Han lärde sig ta rov
och att äta människor.
7 Han kränkte deras änkor
och ödelade deras städer.
Landet och allt som fanns där
greps av förfäran
vid ljudet av hans rytande.
8 Då kom folken upp mot honom
från länderna runt omkring.
De bredde ut sitt nät över honom,
och han blev fångad
i deras grop.
9 (R) Sedan satte de honom i en bur,
med krok i nosen[d],
och förde honom till Babels kung
och satte honom i säkert förvar,
för att hans röst inte mer
skulle höras bort till Israels berg.
10 (S) Din mor är som en vinstock
i din vingård,[e]
planterad vid vatten,
fruktbar och rik på skott,
för där fanns mycket vatten.
11 Den fick starka grenar,
användbara till härskarspiror,
och stammen växte hög,
omgiven av lövverk,
så att den syntes
genom sin ståtliga växt
och sin rikedom på rankor.
12 (T) Men den blev uppryckt i vrede
och kastad till marken,
östanvinden förtorkade
dess frukt.
De starka grenarna
bröts av och vissnade,
och elden förtärde dem.
13 Nu är den planterad i öknen,
i ett torrt och törstande land.
14 (U) Eld har gått ut från
en av de yppersta grenarna
och har förtärt frukten.
Ingen stark gren finns kvar,
ingen härskarspira!
Detta är en sorgesång, och den ska användas som sorgesång.[f]
Varning för begär
4 (A) Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er? Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar? 2 Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas[a] men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. 3 (B) Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort det på era njutningar.
4 (C) Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. 5 (D) Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger[b]: "Svartsjukt[c] längtar Anden[d] som han låtit bo i oss?" 6 (E) Men större är nåden som han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.[e]
7 (F) Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er. 8 (G) Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. 9 (H) Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse. 10 (I) Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er.
11 (J) Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare, utan dess domare. 12 En är lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Vem är du som dömer din nästa?
Varningar till de rika
13 (K) Lyssna nu, ni som säger: "I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar." 14 (L) Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. 15 (M) I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det." 16 (N) Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo.
17 (O) Den som alltså förstår att göra det goda men inte gör det, han syndar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation