Old/New Testament

Domsord och löften till Israel

11 ^(A) Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten av Herrens hus, den som ligger mot öster. Och se, vid ingången till porten befann sig tjugofem män. Bland dem såg jag Jaasanja, Asurs son, och Pelatja, Benajas son, ledare bland folket. ² Då sade han till mig: ”Människobarn, det är dessa män som tänker ut ont och ger onda råd här i staden. ^3 (B) Det är de som säger: Det är inte tid att bygga hus. Här är grytan och vi är köttet. ⁴ Profetera därför mot dem, människobarn, profetera!”

⁵ Då föll Herrens Ande över mig, och han sade till mig: ”Säg: Så säger Herren: Detta är vad ni tänker, ni av Israels hus, det som stiger upp i ert sinne känner jag till. ^6 (C) Ni har slagit många här i staden, ni har fyllt gatorna med döda. ⁷ Därför säger Herren Gud så: Kropparna av dem som ni har slagit i staden, de är köttet, och staden är grytan. Men er ska jag föra bort därifrån. ^8 (D) Ni är rädda för svärdet, och svärdet ska jag låta komma över er, säger Herren Gud. ⁹ Jag ska föra er bort härifrån och ge er i främlingars hand, och jag ska hålla dom över er. ^10 (E) Ni ska falla för svärdet. Vid Israels gräns ska jag döma er. Och ni ska inse att jag är Herren. ¹¹ Staden ska inte vara en gryta för er, och ni ska inte vara köttet i den. Jag ska döma er vid Israels gräns. ¹² Och ni ska inse att jag är Herren och att ni inte har följt mina stadgar och inte gjort efter mina bud utan levt efter lagarna hos de hednafolk som bor runt omkring er.”

^13 (F) Medan jag profeterade på detta sätt dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade med hög röst: ”O, Herre Gud, vill du helt göra slut på det som är kvar av Israel?” ¹⁴ Då kom Herrens ord till mig: ^15 (G) ”Människobarn, det är till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nära släktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invånare säger: Håll er borta från Herren. Det är vi som har fått landet till egendom. ^16 (H) Därför ska du säga: Så säger Herren Gud: Fastän jag förde dem långt bort bland hednafolken och spred ut dem i främmande länder, blev jag en tid en helgedom för dem i de länder dit de hade kommit. ^17 (I) Därför ska du säga: Så säger Herren Gud: Jag ska samla er från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och jag ska ge er Israels land.

¹⁸ När de har kommit dit, ska de göra sig av med alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där. ^19 (J) Jag ska ge dem ett och samma hjärta^[a], och en ny ande ska jag lägga i deras bröst. Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, ^20 (K) för att de ska vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud. ^21 (L) Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina avskyvärda avgudar, ska jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren Gud.”

Herrens härlighet lämnar Jerusalem

^22 (M) Då lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och härligheten från Israels Gud var över dem. ^23 (N) Her­rens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden^[b].

^24 (O) Men Anden lyfte mig upp och i en syn från Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fått se. ²⁵ Och jag talade till de bortförda alla de ord som Herren hade uppenbarat för mig.

Bild av folkets landsflykt

12 Herrens ord kom till mig:

^2 (P) ”Män­niskobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk. ^3 (Q) Människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske ska de då inse att de är ett upproriskt folk. ⁴ För ut ditt bohag på ljusa dagen inför deras ögon, som om du skulle gå i landsflykt. Ge dig i väg på kvällen så att de ser dig, så som landsflyktiga gör. ⁵ Inför deras ögon ska du göra en öppning i väggen och föra ut bohaget genom den. ^6 (R) Lyft sedan upp det på axeln inför deras ögon och för bort det när det har blivit mörkt. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, för jag gör dig till ett tecken för Israels hus.”

⁷ Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, som om jag skulle gå i landsflykt. På kvällen gjorde jag med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit mörkt förde jag ut mina saker genom den och bar dem på axeln inför deras ögon.

⁸ Nästa morgon kom Herrens ord till mig: ⁹ ”Människobarn, har inte Israels hus, detta upproriska släkte, frågat dig: Vad är det du gör? ¹⁰ Svara dem då: Så säger Herren Gud: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus som är i staden.

¹¹ Säg: Jag är ett tecken för er. Såsom jag har gjort, så ska det gå dem. De ska vandra bort i landsflykt och fångenskap. ^12 (S) Fursten som de har i­bla­­­n­d sig ska lyfta upp sin börda på axeln och dra ut i mörkret. Man ska göra en öppning i väggen och ta sig ut genom den. Fursten ska täcka över sitt ansikte så att han inte ser^[c] landet. ^13 (T) Jag ska breda ut mitt nät över honom, och han ska bli fångad i min snara. Jag ska föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte ska se, och där ska han dö.

^14 (U) Alla som är omkring honom för att hjälpa honom och alla hans ­trupper ska jag skingra för vinden, och jag ska låta svärdet dra ut efter dem. ¹⁵ De ska inse att jag är Herren när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder. ^16 (V) Men några få av dem ska jag låta bli kvar efter svärd, svält och pest, för att de ska kunna berätta om alla de avskyvärda ting de gjort för de folk som de kommer till. Då ska de inse att jag är Herren.”

¹⁷ Herrens ord kom till mig: ^18 (W) ”Män­niskobarn, ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med fruktan och oro. ^19 (X) Säg till folket i landet: Så säger Herren Gud om Jerusalems invånare i Israels land: De ska äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med skräck. Landet ska bli plundrat på allt som finns där på grund av våldet från alla som bor där. ²⁰ De städer som är bebodda ska läggas öde och landet ska bli en ödemark. Ni ska då inse att jag är Herren.”

²¹ Herrens ord kom till mig: ^22 (Y) ”Män­niskobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna? ^23 (Z) Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Jag ska göra slut på det ordspråket, så att man inte mer ska använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna ska fullbordas.

²⁴ Inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar ska mer finnas i Israels hus, ^25 (AA) för jag, Herren, ska tala. Det ord jag talar ska ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar ska jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren Gud.”

Profetian uppfylls snart

²⁶ Herrens ord kom till mig: ²⁷ ”Männi­skobarn, se, Israels hus säger: Synen han ser gäller dagar långt borta, han profeterar om avlägsna tider^[d]. ²⁸ Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Inget av det jag har sagt ska dröja längre. Det ord som jag talar ska gå i uppfyllelse, säger Herren Gud.”

De falska profeterna fördöms

13 Herrens ord kom till mig:

^2 (AB) ”Människobarn, profetera mot Israels profeter som profeterar. Säg till dem som profeterar efter sitt eget hjärta: Hör Herrens ord! ^3 (AC) Så säger Herren Gud: Ve över de dåraktiga profeter som följer sin egen ande utan att ha sett något! ⁴ Som rävar bland ruiner är dina profeter, Israel. ^5 (AD) Ni har inte trätt fram i rämnorna och byggt upp muren omkring Israels hus, så att det kan bestå i striden på Herrens dag. ^6 (AE) De har haft lögnaktiga syner och falska spådomar. De säger: ’Så säger Herren’. Men Herren har inte sänt dem, och ändå hoppas de att deras ord ska gå i uppfyllelse. ⁷ Var det inte falska syner ni såg och lögnaktiga spådomar ni uttalade när ni sade: ’Så säger Herren’, fastän jag inte hade talat något sådant?

⁸ Därför säger Herren Gud så: Efter­som ni talar falskhet och ser lögnaktiga syner är jag emot er, säger Herren Gud. ^9 (AF) Min hand ska drabba profeterna som ser falska syner och spår lögn. De ska inte få plats i mitt folks församling och inte tas upp i förteckningen över Israels hus och till Israels land ska de inte komma. Ni ska då inse att jag är Herren Gud. ^10 (AG) Just därför att de leder mitt folk vilse när de säger: ’Allt är väl’, trots att allt inte är väl, och eftersom de, när någon bygger en mur, bestryker den med vit kalk, ^11 (AH) därför ska du säga till dessa vitkalkare att muren ska falla. Ett slagregn ska komma, och ni hagelstenar, ni ska falla, ja, en stormvind ska bryta lös! ¹² Och se, när muren har fallit, ska man då inte säga till er: Var är nu vitkalkningen som ni strök på?

¹³ Därför säger Herren Gud så: Jag ska i min vrede låta en stormvind bryta lös, och i min harm låta ett slagregn komma, och i min vrede hagelstenar, så att muren förstörs. ¹⁴ Jag ska riva ner muren som ni vitkalkade och jämna den med marken, så att grunden ligger bar. När den faller, ska ni gå under därinne. Och ni ska inse att jag är Herren. ¹⁵ Jag ska tömma ut min vrede över muren och över dem som har vitkalkat den, och så ska jag säga till er: Muren finns inte mer och inte heller de som vitkalkat den, ¹⁶ de ­profeter i Israel som ­profeterade om Jeru­salem och såg syner om att allt var väl, fast allt inte var väl, säger Herren Gud.

¹⁷ Och du, människobarn, vänd ditt ansikte mot ditt folks döttrar, som profeterar ur sina egna hjärtan. Profetera mot dem och säg: ¹⁸ Så säger Herren Gud: Ve de kvinnor som syr bindlar^[e] till alla handleder och gör slöjor till alla huvuden för att snärja själar! Ni vill snärja mitt folks själar men behålla er själva vid liv! ^19 (AI) För några nävar korn och några bitar bröd vanärar ni mig bland mitt folk, genom att ni dödar människor som inte ska dö och låter människor leva som inte ska leva. Ni ljuger för mitt folk, som gärna lyssnar på lögn.

²⁰ Därför säger Herren Gud så: Se, jag är emot era bindlar som ni snärjer själar med som fåglar, och jag ska slita dem från era armar. Jag ska befria de själar som ni har fångat som fåglar. ²¹ Jag ska slita sönder era slöjor och befria mitt folk ur er hand, och de ska inte mer vara ett byte för er. Då ska ni inse att jag är Herren. ^22 (AJ) Genom era lögner har ni gjort den rättfärdige modlös, honom som jag inte vill bedröva, men ni har styrkt den ogudaktige så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv. ²³ Därför ska ni inte mer se falska syner och utöva spådom, utan jag ska befria mitt folk ur er hand. Och ni ska inse att jag är Herren.”

Hälsning

1 ^(A) Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare. Hälsningar till de tolv stammarna i förskingringen^[a].

Glädje i prövningen

^2 (B) Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. ^3 (C) Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. ^4 (D) Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning^[b], så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.

^5 (E) Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. ^6 (F) Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. ⁷ En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, ^8 (G) splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.

⁹ En ringa broder ska berömma sig av sin höghet, ^10 (H) men en rik av sin ringhet, för han ska vissna bort som en blomma i gräset. ^11 (I) Solen går upp med sin brännande hetta så att gräset vissnar, blomman faller av och dess skönhet försvinner. Så ska den rike vissna bort mitt i sin strävan.

^12 (J) Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. ¹³ Ingen som blir frestad^[c] ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. ^14 (K) Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. ^15 (L) När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. ¹⁶ Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

^17 (M) Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far^[d], som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. ^18 (N) I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt^[e] bland dem han har skapat. ^19 (O) Detta vet ni, mina älskade bröder.

Ordets hörare och görare

Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala och sen till vrede, ²⁰ för en människas vrede leder inte till det som är rätt inför Gud. ^21 (P) Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och har makt att frälsa era själar.

^22 (Q) Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. ²³ Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. ²⁴ När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. ^25 (R) Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag^[f] och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör.

^26 (S) Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd. ^27 (T) Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.