Old/New Testament
Klagan över folkets ogudaktighet
9 (A) O, att mitt huvud
vore en vattenbrunn
och mina ögon en källa av tårar!
Då skulle jag gråta dag och natt
över de slagna
hos dottern mitt folk.
2 (B) O, att jag hade en viloplats i öknen,
så att jag kunde lämna mitt folk
och gå bort från dem,
för de är alla äktenskapsbrytare,
en samling trolösa.
3 (C) De spänner sin tunga som en pilbåge,
lögn och inte sanning
härskar i landet.
De går från illdåd till illdåd,
mig vill de inte veta av,
säger Herren.
4 (D) Var och en ska vara på sin vakt
för sin vän,
ingen kan lita
ens på sin bror,
för varje bror är en listig bedragare[a]
och varje vän går med förtal.
5 (E) Var och en sviker sin vän,
ingen talar sanning.
De lär sina tungor att tala lögn,
de tröttar ut sig med att göra illa.
6 Du bor mitt ibland svek,
i sin svekfullhet vill de inte
veta av mig, säger Herren.
7 (F) Därför säger Herren Sebaot så:
Se, jag smälter dem
och prövar dem,
för vad annat kan jag göra
med dottern mitt folk?
8 (G) Deras tunga är en mördande pil,
deras mun talar svek.
De talar vänligt till sin nästa,
men i hjärtat lägger de fällor
för honom.
9 (H) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett sådant folk som detta?
10 (I) Jag vill gråta och sjunga sorgesång
över bergen,
jag vill höja sorgesång
över betesmarkerna i öknen,
för de är förbrända,
ingen går fram där mer,
och inga läten av boskap
hörs längre.
Både himlens fåglar
och de vilda djuren har flytt,
de är alla borta.
11 (J) Jag ska göra Jerusalem
till ett stenröse,
till en boning för schakaler,
och Juda städer till en ödemark
där ingen bor.
12 (K) Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?
13 Herren svarade: Det är för att de har övergett min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den, 14 (L) utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem.
15 (M) Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 (N) Och jag ska sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem tills jag gjort slut på dem.
Nöden vid Jerusalems undergång
17 (O) Så säger Herren Sebaot:
Se er om och kalla på gråterskor[b]
så att de kommer,
sänd efter kunniga kvinnor,
låt dem komma.
18 Låt dem snabbt stämma upp
en sorgesång över oss,
så att våra ögon rinner av tårar
och vattnet strömmar
från våra ögonlock,
19 för sorgesång hörs från Sion:
”Vilken förödelse
som har drabbat oss!
Vi skäms djupt,
vi måste lämna landet,
för de har rivit våra hem.”
20 Ni kvinnor, hör Herrens ord,
öppna era öron
för ordet från hans mun.
Lär era döttrar sorgesång,
lär varandra klagosång,
21 för döden stiger in
genom våra fönster
och kommer in i våra palats.
Den rycker bort barnen från gatan
och de unga männen från torgen.
22 (P) Säg: Så säger Herren:
Människornas döda kroppar
ligger som gödsel på marken,
som kärvar efter skördemannen,
och ingen samlar upp dem.
23 Så säger Herren:
Den vise ska inte berömma sig
av sin vishet,
den starke inte av sin styrka
och den rike inte av sin rikedom.
24 (Q) Den som vill berömma sig,
han ska berömma sig av
att han har insikt och känner mig:
Att jag är Herren,
som verkar med nåd,
rätt och rättfärdighet på jorden,
för i det har jag min glädje,
säger Herren.[c]
25 (R) Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska straffa alla omskurna[d] som ändå är oomskurna: 26 (S) Egypten, Juda, Edom, ammoniterna, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. För hednafolken är alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
Gud och avgudarna
10 Hör det ord
som Herren talar till er,
ni av Israels hus.
2 (T) Så säger Herren:
Ta inte efter hednafolkens sätt,
låt er inte skrämmas
av tecknen på himlen
därför att hednafolken
skräms av dem,
3 (U) för folkens seder är tomhet.
Man hugger ett träd i skogen,
och hantverkarens händer
formar det med yxan.
4 (V) Man pryder det med silver och guld
och fäster det med hammare
och spik
så att det inte faller omkull.
5 (W) Som fågelskrämmor på ett gurkfält
står de där och kan inte tala.
Man måste bära dem,
för de kan inte gå.
Var inte rädd för dem,
för de kan inte göra något ont,
inte heller något gott.
6 (X) Ingen är som du, Herre.
Du är stor, och stort och mäktigt
är ditt namn.
7 (Y) Vem skulle inte frukta dig,
du folkens kung?
Det anstår dig.
Bland folkens alla visa
och i alla deras riken
finns ingen som du.[e]
8 (Z) Alla är de oförnuftiga
och dåraktiga,
vägledda av tomma trägudar.
9 (AA) Silvret som hamras
hämtas från Tarshish[f]
och guldet från Ufas[g].
Snickarnas och guldsmedernas verk
kläs sedan i blått och purpur[h].
Allt är tillverkat av konstnärer.
10 (AB) Men Herren är den sanne Guden,
han är den levande Guden,
den evige Kungen.
För hans vrede bävar jorden,
och folken uthärdar inte
hans harm.
11 (AC) Så ska ni säga till dem:
De gudar som inte har gjort
himmel och jord
ska utrotas från jorden
och inte finnas kvar
under himlen.[i]
12 (AD) Han har skapat jorden
med sin kraft,
han har grundat världen
med sin vishet
och spänt ut himlen
med sitt förstånd.
13 (AE) När han höjer sin röst,
då brusar himlens vatten,
då låter han regnskyar stiga
från jordens ände.
Han gör blixtar åt regnet
och för ut vinden
ur dess förvaringsrum.
14 (AF) Alla människor står då som dårar,
utan förstånd.
Alla guldsmeder får skämmas
med sina avgudar,
för deras gjutna gudabilder
är bedrägeri,
det finns ingen ande i dem.
15 Tomhet är de,
ett verk som väcker löje.
När straffet drabbar dem
förgås de.
16 (AG) Sådan är inte han
som är Jakobs del.
Han är den som har format allt,
och Israel är hans arvedels stam.
Herren Sebaot är hans namn.
Kommande fångenskap
17 Samla er packning
och lämna landet,
ni som är belägrade,
18 för så säger Herren:
Den här gången slungar jag bort
dem som bor i landet.
Jag ska ansätta dem hårt
så att de känner det.
19 (AH) Ve mig för min skada!
Mitt sår kan inte läkas.
Men jag säger: Detta är min plåga
och jag måste bära den!
20 (AI) Mitt tält är förstört
och alla mina tältlinor är avslitna.
Mina barn har lämnat mig,
de finns inte mer.
Ingen är kvar
som kan slå upp mitt tält
och sätta upp mina tältdukar,
21 (AJ) för herdarna är oförnuftiga,
de söker inte Herren.
Därför har de ingen framgång,
och hela deras hjord har skingrats.
22 (AK) Lyssna, det hörs något!
Se, det kommer!
Ett väldigt dån från landet i norr,
för att göra Juda städer
till en ödemark,
till en boning för schakaler.
Profetens bön
23 (AL) Jag vet, Herre:
Människans väg
beror inte på henne själv,
det står inte i vandrarens makt
att styra sina steg.
24 (AM) Tukta mig, Herre,
men med måtta, inte i vrede,
så att du inte krossar mig.
25 (AN) Ös din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över stammarna
som inte åkallar ditt namn,
för de har slukat Jakob,
slukat och gjort slut på honom
och ödelagt hans boning.”
Juda förbundsbrott
11 Detta ord talade Herren till Jeremia. Han sade: 2 ”Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare. 3 (AO) Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den som inte lyder detta förbunds ord 4 (AP) som jag befallde era fäder den dag jag förde dem ut ur Egyptens land, ur smältugnen. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så ska ni vara mitt folk och jag ska vara er Gud. 5 (AQ) Då ska jag hålla den ed som jag gett era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett.” Jag svarade: ”Ja, amen, Herre.”
6 Herren sade till mig: ”Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem. 7 (AR) För från den dag jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till i dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst! 8 (AS) Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag dem drabbas av allt det jag hade sagt[j] i förbundet som jag befallde dem att hålla, och som de inte höll.”
9 Herren sade till mig: ”En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare. 10 (AT) De har vänt tillbaka till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit förbundet som jag slöt med deras fäder.
11 (AU) Därför säger Herren så: Se, jag ska låta en olycka drabba dem, som de inte ska kunna komma undan. När de då ropar till mig kommer jag inte att lyssna på dem. 12 (AV) Då ska Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa ska inte kunna rädda dem undan olyckan. 13 (AW) För du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många gator[k] som det finns i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud – altaren där ni tänder rökelse åt Baal.
14 (AX) Du ska inte be för detta folk, och inte komma med klagan eller förbön för dem. För jag kommer inte att lyssna på dem när de ropar till mig i sin olycka.
15 Vad har min älskade i mitt hus att göra, när hon gör så många skamliga saker? Kan heligt offerkött avvärja din olycka från dig? Då kunde du jubla. 16 Ett grönskande vackert olivträd med härliga frukter, så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på trädet så att grenarna förstörs. 17 Ja, Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av det onda som Israels och Juda hus har gjort för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal.”
Mordhot mot profeten
18 Herren uppenbarade för mig
så att jag fick veta det,
du lät mig se vad de hade för sig.
19 (AY) Själv var jag som ett oskyldigt lamm
som förs bort för att slaktas,
jag visste inte att de tänkte ut
onda planer mot mig:
”Vi ska fördärva trädet
med dess frukt,
vi ska utrota honom
ur de levandes land
så att ingen mer
minns hans namn.”
20 (AZ) Men Herren Sebaot
är en rättvis domare
som prövar hjärtan och njurar.
Låt mig få se din hämnd på dem,
för jag har lagt fram
min sak för dig.
21 (BA) Därför säger Herren så om Anatots män[l], som vill ta ditt liv och säger: ”Profetera inte i Herrens namn, om du inte vill dö för vår hand!” 22 Därför säger Herren Sebaot så: Se, jag ska straffa dem. Deras unga män ska dö för svärd och deras söner och döttrar ska dö av svält. 23 Ingen ska bli kvar av dem, för jag ska låta olycka drabba Anatots män när straffets tid kommer.
6 (A) Alla som bär slaveriets ok ska anse sina herrar värda all respekt, så att Guds namn och läran inte smädas. 2 De som har troende herrar ska inte se ner på dem för att de är bröder, utan tvärtom tjäna dem så mycket villigare eftersom de som tar emot deras goda tjänst är troende och älskade. Så ska du undervisa och förmana.
Sann och falsk gudsfruktan
3 (B) Om någon sprider andra läror och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och den lära som hör till gudsfruktan, 4 (C) så är han högmodig och okunnig och har en sjuklig lust att diskutera och strida om ord. Sådant leder till avund, bråk, förtal, misstankar 5 (D) och ständiga strider mellan människor med fördärvat sinne som har tappat bort sanningen när de menar att gudsfruktan ska ge vinst.
6 (E) Men gudsfruktan förenad med förnöjsamhet är verkligen en stor vinst. 7 (F) Vi har ju inte fört något med oss in i världen, och inte heller kan vi ta med oss något härifrån. 8 (G) Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det.
9 (H) De som vill bli rika råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. 10 (I) Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.
11 (J) Men du gudsman, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. 12 (K) Kämpa trons goda kamp, grip det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att avge den goda bekännelsen inför många vittnen.
13 (L) Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som vittnade för Pontius Pilatus med den goda bekännelsen: 14 (M) bevara budskapet rent och oförfalskat till vår Herre Jesu Kristi ankomst, 15 (N) som den salige, ende Härskaren ska låta oss få se när tiden är inne. Han är kungarnas Kung och herrarnas Herre, 16 (O) han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.
17 (P) Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. 18 (Q) Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig. 19 (R) Då samlar de åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.
20 (S) Käre Timoteus, bevara det som har anförtrotts dig. Och vänd dig bort från det oandliga, tomma pratet och invändningarna från det som kallas kunskap utan att vara det[a]. 21 Vissa har kommit bort från tron genom att bekänna sig till den kunskapen. Nåden vare med er.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation