Previous Prev Day Next DayNext

Old/New Testament

Each day includes a passage from both the Old Testament and New Testament.
Duration: 365 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Jesaja 43-44

Israels oförtjänta räddning

43 (A) Men så säger nu Herren,

    han som har
            skapat dig, Jakob,
        han som har format dig, Israel:
    Var inte rädd,
        för jag har återlöst dig,
    jag har kallat dig vid namn,
        du är min.
(B) Om du går genom vatten
        är jag med dig,
    eller genom strömmar
        så ska de inte dränka dig.
    Om du går genom eld
        ska du inte bli svedd,
            lågan ska inte bränna dig.
(C) För jag är Herren din Gud,
        Israels Helige, din Frälsare.
    Jag ger Egypten till lösen för dig,
        Nubien och Seba[a] i ditt ställe.
Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
        högt aktad och älskad av mig,
    ger jag människor i ditt ställe,
        folk i stället för ditt liv.
(D) Var inte rädd, för jag är med dig.
    Jag ska hämta dina barn från öster
        och samla dig från väster.
(E) Jag ska säga till länderna i norr:
        "Ge hit!"
    och till södern:
        "Håll dem inte tillbaka!
    För hit mina söner fjärran ifrån
        och mina döttrar
            från jordens ände,
(F) var och en som är uppkallad
        efter mitt namn
    och som jag skapat till min ära,
        som jag format och gjort."

(G) För ut det blinda folket
        som ändå har ögon,
    och de döva som ändå har öron.
(H) Alla hedningar kommer tillsammans
        och folken samlas.
    Vem bland dem förkunnade detta
        och lät oss höra om det
            som har skett?
    Låt dem föra fram sina vittnen
        så att de kan få rätt.
    Låt dem höra, så att de kan säga:
        "Det är sant."
10 (I) Ni är mina vittnen, säger Herren,
        och min tjänare som jag utvalt,
    för att ni ska känna mig och tro mig
        och förstå att Jag Är.
    Före mig blev ingen Gud formad,
        efter mig ska ingen komma.
11 (J) Jag, jag är Herren.
    Förutom mig finns ingen frälsare.
12 Det är jag som har förutsagt
        och frälst och förkunnat,
    ingen främmande gud ibland er.
        Ni är mina vittnen, säger Herren,
            och jag är Gud.
13 (K) Jag Är, redan från första dagen.[b]
        Ingen kan rädda ur min hand.
    När jag vill göra något,
        vem kan då hindra det?

14 (L) Så säger Herren,
        er återlösare, Israels Helige:
    För er skull sänder jag bud till Babel
        och bryter ner alla bommarna,
    och kaldeernas jubel
        förvandlas till jämmer.[c]
15 Jag är Herren er Helige,
        Israels skapare, er kung.
16 (M) Så säger Herren,
    han som gjorde en väg i havet,
        en stig i väldiga vatten,
17 han som förde ut vagnar
    och hästar dit,
        en mäktig krigshär.
    Där blev de liggande,
        de reser sig aldrig mer.
    De utplånades,
        de släcktes som en veke.

18 Tänk inte på det som har hänt,
        bry er inte om det som var förr.
19 (N) Se, jag gör något nytt.
    Redan nu visar det sig.
        Märker ni det inte?
    Jag ska göra en väg i vildmarken
        och strömmar i öknen.
20 Markens djur ska ära mig,
        schakaler och strutsar,
    för jag förser vildmarken med vatten
        och öknen med strömmar,
    så att mitt folk, mina utvalda,
        kan dricka.
21 Det folk som jag format åt mig
        ska höja mitt lov.

22 Men du Jakob har inte kallat på mig,
        du Israel har tröttnat på mig.
23 Du har inte kommit till mig
        med dina brännofferfår
    eller ärat mig med dina slaktoffer.
    Jag har inte gett dig arbete
        med matoffer
    eller möda med rökelse.
24 (O) Du har inte köpt kalmus[d] åt mig
        för pengar
    eller mättat mig
        med dina slaktoffers fett.
    I stället har du gett mig arbete
        med dina synder
    och möda med dina missgärningar.

25 (P) Jag, jag är den som utplånar
        dina brott för min egen skull,
    dina synder minns jag inte mer.
26 (Q) Påminn mig,
    låt oss gå till rätta med varandra,
        tala så att du kan få rätt.
27 Redan din stamfar syndade
        och dina talesmän gjorde uppror
            mot mig.
28 Därför har jag vanhelgat
        helgedomens ledare,
    överlämnat Jakob till förintelse
        och Israel till hån.

Det sanna Israel och den ende Guden

44 Men hör nu,

    du min tjänare Jakob,
        du Israel som jag har utvalt.
(R) Så säger Herren som skapade dig,
    han som formade dig i moderlivet
        och som hjälper dig:
    Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
        du Jeshurun[e] som jag har utvalt.

(S) För jag ska utgjuta
    vatten över det som törstar
        och strömmar över det torra.
    Jag ska utgjuta
        min Ande över dina barn,
    min välsignelse
        över dina avkomlingar,
(T) så att de växer upp
        bland det gröna gräset,
    som pilträd vid vattenbäckar.
Då ska en säga: "Jag tillhör Herren",
        en annan åberopa Jakobs namn,
    en tredje skriva: "Herrens egen"
        på sin hand
    och använda Israel som ärenamn.

(U) Så säger Herren, Israels Kung,
        och hans Återlösare,
            Herren Sebaot:
    Jag är den förste, och jag är den siste.
        Utom mig finns ingen Gud.
(V) Vem är som jag?
    Låt honom berätta och lägga fram
            för mig vad som har hänt
        sedan jag insatte folket för evigt,
    och berätta vad som ska komma
        i framtiden.
(W) Var inte rädda eller förskräckta.
    Har jag inte låtit er höra om det
        och förkunnat det
            för länge sedan?
        Ni är mina vittnen.
    Finns det någon annan Gud än jag?
        Nej, det finns ingen annan klippa,
            jag vet ingen.

Det dåraktiga med avgudar

(X) Alla som tillverkar avgudar är tomhet,
        deras kära gudar kan inte hjälpa.
    Deras vittnen ser inget
        och förstår inget,
    därför kommer de på skam.
10 (Y) Vem vill forma en gud
        och gjuta en bild
    som inte kan hjälpa honom?
11 (Z) Se, hela deras sällskap
        ska komma på skam.
    Konsthantverkarna är ju själva
        bara människor.
    Låt dem alla samlas och träda fram.
        Då ska de alla komma på skam
            i skräck.

12 Smeden tar sitt verktyg
        och bearbetar smidet i glöden,
    han formar det med hammare
        och bearbetar det
            med kraftig arm.
    Blir han hungrig
        förlorar han sin kraft,
    dricker han inte vatten
        blir han matt.
13 (AA) Träsnidaren spänner ut
        sitt måttband
    och gör märken på trästycket
        med sitt ritstift.
    Han formar det med stämjärn
        och märker ut det med passaren.
    Han gör det till en mansbild,
        en vacker människogestalt
            att sättas i ett hus.

14 Man fäller cedrar åt sig
    och tar stenek och vanlig ek
        och väljer[f] åt sig
            bland skogens träd.
    Man planterar lärkträd,
        och regnet får dem att växa.
15 Detta har människorna till bränsle.
    Man tar av veden
        och värmer sig med den,
    man tänder på den
        och bakar bröd.
    Men man tillverkar också
        en gud och tillber den,
    man gör träet till en gudabild
        och faller ner för den.
16 Hälften av träet
        bränner man upp i eld,
    över hälften lagar man kött att äta,
        steker sin stek och äter sig mätt.
    Sedan värmer man sig och säger:
        "Gott, jag är varm!
            Jag njuter av brasan."
17 Men av det som är kvar
        gör man en gud, en gudabild.
    Man faller ner för den och tillber,
        Man ber till den och säger:
    "Rädda mig, för du är min gud!"
18 (AB) Dessa människor vet ingenting
        och förstår ingenting,
    för deras ögon är stängda
        så att de inte ser,
    och deras hjärtan
        så att de inte fattar.
19 Ingen tänker efter i hjärtat,
        har vett eller förstånd att säga:
    "Hälften brände jag upp i eld,
        på kolen bakade jag bröd
            och stekte kött och åt.
    Skulle jag nu göra resten
        till en avskyvärd avgud?
    Skulle jag falla ner
        för en träbit?"
20 Den som lever av aska
        är förledd av ett vilselett hjärta,
    så att han inte kan rädda sin själ
        eller tänka:
    "Är det inte lögn,
        detta i min högra hand?"

21 (AC) Tänk på detta, Jakob,
        du Israel, för du är min tjänare.
    Jag har format dig,
        du är min tjänare.
    Israel, du blir inte bortglömd av mig.
22 (AD) Jag har utplånat dina brott
        som ett moln,
    dina synder som en sky.
    Vänd om till mig,
        för jag har återlöst dig.
23 (AE) Jubla, ni himlar,
        för Herren har gjort det!
    Höj glädjerop, ni jordens djup,
        brist ut i jubel, ni berg,
            du skog med alla dina träd,
    för Herren har återlöst Jakob,
        han visar sin härlighet i Israel.

Jerusalem ska bli bebott

24 (AF) Så säger Herren din återlösare,
    han som format dig
        sedan moderlivet:
    Jag, Herren,
        är den som har gjort allt,
    den som ensam har spänt ut himlen
        och brett ut jorden.
    Vem var med mig?
25 (AG) Jag är den som tillintetgör
    lögnprofeternas tecken
        och gör spåmännen till dårar,
    som låter de visa komma till korta
        och gör deras kunskap
            till dårskap,
26 men bekräftar sin tjänares ord
    och fullbordar sina
        sändebuds råd.
    Jag är den som säger om Jerusalem:
        "Det ska bli bebott"
    och om Juda städer:
        "De ska byggas upp,
            jag ska resa upp deras ruiner."
27 (AH) Jag är den som säger till havsdjupet:
    "Bli torrt!
        Jag ska torka ut dina strömmar."
28 (AI) Jag är den som säger om Koresh[g]:
    "Han är min herde,
        han ska fullborda allt jag vill.
    Han ska säga om Jerusalem:
        Det ska byggas upp,
    och till templet:
        Din grund ska bli lagd på nytt."

1 Tessalonikerbrevet 2

Apostelns tjänst i Tessalonike

(A) Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. (B) Tidigare hade vi, som ni vet, lidit och blivit misshandlade i Filippi[a]. Men genom vår Gud fick vi mod att predika Guds evangelium för er trots hård kamp. (C) Vår predikan kommer inte ur villfarelse, orena motiv eller dolda avsikter. (D) Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan.

(E) Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. (F) Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, (G) även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk[b]. I stället uppträdde vi kärleksfullt[c] bland er. Som när en mor[d] sköter om sina barn (H) ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss.

(I) Bröder, ni minns ju hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och rent vi uppträdde bland er troende. 11 Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er, som en far sina barn, 12 (J) och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, som kallar[e] er till sitt rike och sin härlighet.

13 (K) Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror. 14 (L) Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna[f], 15 (M) som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor 16 (N) när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått.[g] Men vredesdomen har till slut kommit över dem.

Längtan att besöka tessalonikerna

17 (O) Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er – bara till det yttre, inte till hjärtat – har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få se era ansikten. 18 Vi har verkligen önskat få komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – men Satan har hindrat oss.[h] 19 (P) Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation