Old/New Testament
10 Döda flugor får
parfymerarens olja
att stinka och jäsa.
Så uppväger liten dårskap
både vishet och ära.
2 Den vise har sitt hjärta åt höger[a],
men dåren har sitt hjärta åt vänster.
3 (A) På alla sina vägar är dåren utan vett,
och han säger till alla
att han är en dåre.
4 (B) Om en furste blir vred på dig,
så lämna inte din plats,
för saktmod förhindrar stora synder.
5 Det finns ett ont
som jag har sett under solen,
ett misstag som kommer
från den som har makten:
6 (C) Att dårskap sätts på höga poster
och framstående män
på obetydlig plats.
7 Jag har sett slavar till häst
och furstar till fots som slavar.
8 (D) Den som gräver en grop
faller själv däri,
och den som river en mur
blir biten av en orm.
9 Den som flyttar på sten
blir skadad av sten,
och den som klyver ved
blir skadad av trä.
10 Den som inte slipar eggen
när järnet blir slött
måste använda mer kraft.
Men vishet leder till framgång.
11 (E) Om ormen hugger
innan den blivit tjusad
har ormtjusaren ingen nytta
av sin konst.
12 (F) Ord från den vises mun
är välgörande[b],
men dåren förtärs
av sina egna läppar.
13 Början på hans tal är dårskap
och slutet svår galenskap.
14 (G) Dåren är rik på ord,
men ingen människa
vet vad som ska ske.
Vem kan säga en människa
vad som kommer efter henne?
15 Dårarnas möda tröttar ut dem.
Inte ens till staden hittar de vägen.
16 (H) Ve dig, du land
vars kung är ett barn[c]
och där furstarna festar
redan på morgonen!
17 Lyckliga land
vars kung är son till ädla män
och där furstarna har fest
vid rätt tid,
för att få styrka[d]
och inte för att dricka.
18 Av lättja förfaller husets bjälkar,
och av försumlighet
regnar det in genom taket.
19 (I) Fest ordnar man för att roa sig
och vin ger glädje åt livet,
och pengar kan ge allt detta.
20 (J) Inte ens i din tanke
ska du förbanna en kung,
och inte ens i ditt sovrum
ska du förbanna den rike,
för himlens fåglar bär ditt tal
och de bevingade för vidare
vad du har sagt.
Du kan inte se in i framtiden
11 (K) Sänd ditt bröd över vattnet[e],
för med tiden
får du det tillbaka.
2 (L) Dela vad du har i sju delar, ja, åtta,
för du vet inte vilken olycka
som kan drabba landet.
3 När molnen blir fulla
tömmer de sitt regn över jorden,
och faller ett träd
mot söder eller norr
så ligger det på platsen
där det föll.
4 Den som spejar efter vind
får aldrig så,
den som ser efter moln
får inget skörda.
5 (M) Liksom du inte vet vart vinden far
eller hur benen bildas[f]
i moderlivet,
så förstår du inte heller Guds verk,
hur han gör alltsammans.
6 Så din säd om morgonen
och låt inte din hand
vila om kvällen,
för du vet inte vad som lyckas bäst,
det ena eller det andra
eller om båda är lika bra.
7 Ljuset är ljuvligt,
och det är gott för ögonen
att se solen.
8 Om en människa får leva många år,
bör hon glädja sig under dem alla
och minnas
att det blir många mörka dagar.
Allt som kommer är förgängligt.
Ungdom och åldrande
9 (N) Du som är ung,
gläd dig i din ungdom,
låt ditt hjärta ha det gott
i din ungdoms dagar.
Vandra ditt hjärtas vägar,
följ det dina ögon ser.
Men tänk på att för allt detta
kommer Gud att kalla dig
till doms.
10 Låt sorgen[g] vika ur ditt hjärta
och håll det onda borta
från din kropp.
För ungdomstiden
och blomstringstiden
är förgänglig.
12 (O) Tänk på din Skapare
i din ungdoms dagar,[h]
innan de onda dagarna kommer
och åren då du säger:
”De ger mig ingen glädje” –
2 innan solen och ljuset
och månen och stjärnorna
förmörkas
och molnen kommer åter
efter regnet,
3 (P) då husets väktare darrar
och de starka männen[i] sviker,
då malerskorna[j] slutat mala
eftersom de blivit så få
och spejarna[k] har det mörkt
i sina gluggar,
4 då båda portarna
mot gatan[l] stängs till
och ljudet från kvarnen försvagas,
då man vaknar av fågelsång
och sångens alla döttrar
sänker rösten,
5 då man är rädd för var backe
och farorna på vägen,
då mandelträdet[m] blommar,
gräshoppan släpar sig fram
och kaprisknoppen[n] saknar kraft,
då människan går till
sin eviga boning
och gråtarna går omkring
på gatan,
6 innan silvertråden brister
och guldskålen slås sönder,
innan krukan vid källan krossas
och hjulet går sönder
vid brunnen,
7 (Q) då stoftet vänder åter
till jorden det kom från
och anden vänder åter
till Gud som gav den.
8 (R) Förgängligt, förgängligt!
säger Predikaren.
Allt är förgängligt!
Slutord
9 (S) För övrigt var Predikaren en vis man som ständigt undervisade folket[o]. Han övervägde, utforskade och författade många ordspråk[p]. 10 Predikaren sökte finna de rätta orden och skriva sanningens ord rakt och rätt.
11 (T) De visas ord är som uddar,
som indrivna spikar
är deras samlade tänkespråk.
De är gåvor
från en och samma Herde.
12 För övrigt, min son,
låt varna dig!
Det är ingen ände
på det myckna bokskrivandet,
och mycket studerande
gör kroppen trött.
Hälsning
1 (A) Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus och Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda. 2 Jag och alla bröderna här hos mig hälsar församlingarna i Galatien. 3 (B) Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus, 4 (C) som har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern efter vår Guds och Fars vilja. 5 Hans är äran i evigheters evighet. Amen.
Inget annat evangelium
6 (D) Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 (E) fast det inte finns något annat. Det är bara några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 (F) Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse[a]. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu igen: om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot, så ska han vara under förbannelse.
10 (G) Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare.
Inte av mänskligt ursprung
11 (H) Jag vill göra klart för er, bröder, att evangeliet som jag har predikat inte kommer från människor. 12 (I) Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
13 (J) Ni har ju hört hur jag betedde mig förr inom judendomen, hur våldsamt jag förföljde Guds församling och försökte utrota den. 14 (K) Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och ivrade än mer fanatiskt för mina fäders stadgar[b].
15 (L) Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd 16 (M) beslöt att uppenbara sin Son i mig[c], för att jag skulle förkunna evangeliet om honom bland hedningarna. Då rådfrågade jag inte genast människor av kött och blod. 17 Jag gick inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien[d] och återvände sedan till Damaskus.
18 (N) Först tre år senare kom jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas[e], och jag stannade hos honom i femton dagar. 19 (O) Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror[f]. 20 (P) Detta skriver jag till er inför Gud, jag ljuger inte. 21 (Q) Sedan reste jag i väg till Syriens och Kilikiens område[g]. 22 Personligen var jag okänd för Kristi församlingar i Judeen, 23 (R) de hade bara hört sägas: "Han som förr förföljde oss förkunnar nu den tro han tidigare ville utrota." 24 Och de prisade Gud för min skull.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation