Old/New Testament
Lovsång för räddning ur dödsfara
116 [a]Jag älskar Herren,
för han hör min röst,
mitt rop om nåd.
2 Han har vänt sitt öra till mig,
hela mitt liv
ska jag åkalla honom.
3 [b]Dödens band omslöt mig,
dödsrikets ångest grep mig,
jag var i nöd och förtvivlan.
4 Men jag åkallade Herrens namn:
"O, Herre, rädda min själ!"
5 [c]Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren bevarar de enkla,
jag var i nöd och han frälste mig.
7 [d]Vänd om till din ro, min själ,
för Herren har varit god mot dig.
8 [e]Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot från fall.
9 Jag ska vandra inför Herren
i de levandes land.
10 [f]Jag tror, därför talar jag,
jag som plågades svårt,
11 [g]jag som sade i min ångest:
"Alla människor sviker[h]."
12 Hur ska jag återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill höja frälsningens bägare
och åkalla Herrens namn,
14 [i]jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk.
15 [j]Dyrbar i Herrens ögon
är hans trognas död.
16 O, Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare,
din tjänarinnas son.
Du har lossat mina band.
17 [k]Åt dig vill jag offra lovets offer
och åkalla Herrens namn,
18 jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk,
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Lova Herren, alla folk
117 [l]Lova Herren, alla hednafolk,
prisa honom, alla folk![m]
2 [n]Väldig är[o] hans nåd över oss,
och Herrens sanning består
för evigt.
Halleluja!
Tacksamhet för Herrens hjälp
118 [p]Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [q]Så ska Israel säga:
evig är hans nåd.
3 Så ska Arons hus säga:
evig är hans nåd.
4 Så ska de
som vördar Herren säga:
evig är hans nåd.
5 [r]I min nöd ropade jag till Herren,
och Herren svarade
och gav mig rymlig plats.
6 [s]Herren är med mig,
jag är inte rädd.
Vad kan en människa göra mig?
7 [t]Herren är med mig,
han är min hjälpare.
Jag ska se i triumf
på dem som hatar mig.
8 [u]Det är bättre att fly till Herren
än att lita till människor,
9 [v]det är bättre att fly till Herren
än att lita till furstar.
10 Alla hednafolk omringade mig,
men i Herrens namn
avvärjde jag[w] dem.
11 De omringade mig
och inringade mig,
men i Herrens namn
avvärjde jag dem.
12 De omringade mig som bin,
men slocknade som eld i törne.
I Herrens namn
avvärjde jag dem.
13 De stötte mig hårt
för att få mig på fall,
men Herren hjälpte mig.
14 [x]Herren är min styrka
och min lovsång,
han blev min frälsning.
15 [y]Fröjderop om frälsning
hörs i de rättfärdigas hyddor:
"Herrens högra hand
gör mäktiga ting!
16 Herrens högra hand upphöjer[z],
Herrens högra hand
gör mäktiga ting!"
17 [aa]Jag ska inte dö,
utan leva och förkunna
Herrens gärningar.
18 Hårt har Herren tuktat mig,
men han utlämnade mig inte
åt döden.
19 [ab]Öppna för mig
rättfärdighetens portar,
jag vill gå in genom dem
och tacka Herren.
20 Detta är Herrens port,
de rättfärdiga går in genom den.
21 Jag tackar dig
för att du svarade mig
och blev min frälsning.
22 [ac]Stenen som husbyggarna
förkastade
har blivit en hörnsten.[ad]
23 Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
24 [ae]Detta är dagen
som Herren har gjort,[af]
låt oss jubla och glädjas i dag[ag]!
25 O, Herre, fräls[ah]!
O, Herre, ge framgång!
26 [ai]Välsignad är han
som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus.[aj]
27 [ak]Herren är Gud,
och han gav oss ljus.
Ordna er i högtidsled
med lövrika kvistar
fram till altarets horn.[al]
Äktenskapligt samliv
7 När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna. 2 Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. 3 Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. 4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.
5 Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. 6 Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning. 7 (A) Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.
Råd till ogifta
8 Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag. 9 (B) Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.
Om skilsmässa
10 De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man –[a] 11 skiljer hon sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man – och en man får inte överge sin hustru.
12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. 13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. 14 Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga.
15 Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva i frid. 16 För hur vet du, hustru, om du kommer att frälsa din man? Och hur vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?
Stå kvar i kallelsen
17 Men var och en ska leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom[b]. Det föreskriver jag i alla församlingar. 18 Blev någon kallad som omskuren ska han inte ändra på det[c]. Har någon blivit kallad som oomskuren ska han inte låta omskära sig. 19 (C) Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation