Old/New Testament
Herrens ära och makt
29 (A) En psalm av David.
Ge åt Herren, ni Guds söner,
ge åt Herren ära och makt!
2 Ge åt Herren hans namns ära,
tillbe Herren i helig skrud!
3 (B) Herrens röst hörs över vattnen,
ärans Gud dundrar,
Herren över väldiga vatten.
4 (C) Herrens röst är mäktig,
Herrens röst är majestätisk.
5 Herrens röst knäcker cedrar,
Herren knäcker Libanons cedrar.
6 Han får dem att hoppa som kalvar,
Libanon och Sirjon[a]
som unga vildoxar.
7 Herrens röst klyver luften
med flammande eld,
8 (D) Herrens röst får öknen att bäva,
Herren får Kadesh öken[b]
att bäva.
9 (E) Herrens röst får hindar att föda[c]
och rycker bort skogarnas kläder.
Allt i hans tempel
förkunnar hans ära.
10 (F) Herren tronade
när syndafloden kom,
Herren tronar som kung för evigt.
11 (G) Herren ger styrka åt sitt folk,
Herren välsignar sitt folk
med frid.
Tacksamhet för räddning
30 En psalm, en sång för tempelinvigningen[d]. Av David.
2 Jag vill upphöja dig, Herre,
för du drog mig upp ur djupet
och lät inte mina fiender
triumfera över mig.
3 (H) Herre min Gud,
jag ropade till dig
och du helade mig.
4 (I) Herre, du förde min själ
upp ur dödsriket,
du tog mig levande bort
från dem som går[e] ner
i graven.
5 (J) Lovsjung Herren, ni hans trogna,
prisa hans heliga namn!
6 (K) Hans vrede varar ett ögonblick,
hans nåd hela livet.[f]
På kvällen gästar gråt,
på morgonen kommer jubel.
7 Jag sade i min trygghet:
"Jag ska aldrig vackla."
8 (L) Herre, i din nåd gav du
styrka åt mitt berg,
men du dolde ditt ansikte
och jag blev förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,
till Herren bad jag om nåd:
10 Vad vinner du på mitt blod,
på att jag går ner i graven?
Kan stoftet tacka dig?
Kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre,
och förbarma dig över mig!
Herre, var min hjälpare!
Paulus inför Stora rådet
23 (A) Paulus såg på Stora rådet och sade: "Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete intill denna dag." 2 (B) Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid honom att slå Paulus över munnen. 3 (C) Men Paulus sade till honom: "Gud ska slå dig[a], din vitkalkade vägg! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men du bryter mot lagen[b] när du befaller att de ska slå mig." 4 De som stod bredvid sade: "Förolämpar du Guds överstepräst?" 5 Paulus svarade: "Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet: En ledare för ditt folk ska du inte förbanna."[c]
6 (D) Paulus visste[d] att en del av dem var saddukeer och de andra fariseer, så han ropade i Rådet: "Bröder! Jag är farisé och son till fariseer. Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag står här inför rätta." 7 När han sade detta blev det strid mellan fariseerna och saddukeerna[e], och de församlade splittrades i två läger. 8 (Saddukeerna lär nämligen att det inte finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariseerna erkänner allt detta.) 9 (E) Det blev ett väldigt ropande, och några av de skriftlärda från fariseernas parti reste sig och protesterade högljutt: "Vi finner inget ont hos den här mannen. Tänk om en ande eller en ängel verkligen har talat till honom?"
10 Striden blev så häftig att befälhavaren var rädd att de skulle slita Paulus i stycken, och han befallde vaktstyrkan att gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom till fästningen. 11 (F) På natten stod Herren hos honom och sade: "Var frimodig! Så som du vittnat om mig i Jerusalem, måste du vittna även i Rom."
Sammansvärjningen mot Paulus
12 (G) När det blev dag gjorde judarna upp en hemlig plan och svor en ed på att varken äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus. 13 Det var mer än fyrtio man som var med i den sammansvärjningen. 14 De gick till översteprästerna och de äldste och sade: "Vi har svurit en ed att inte smaka något förrän vi har dödat Paulus. 15 Nu kan ni tillsammans med Rådet meddela befälhavaren att han ska skicka ner honom till er. Låt honom tro att ni vill undersöka hans sak närmare. Vi står redo att döda honom innan han kommer fram."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation