Old/New Testament
Den trognes underbara arv
Bevara mig, Gud,
för jag flyr till dig.
2 (B) Jag säger till Herren:
"Du är min Herre,
jag har inget gott utom dig.
3 De heliga i landet, de härliga,
hos dem har jag all min glädje."
4 (C) De som jagar efter andra gudar
får många sorger.
Jag offrar inte deras
dryckesoffer[b] av blod,
jag tar inte deras namn
på mina läppar.
5 (D) Herren är min lott
och min bägare,
du tryggar min arvedel.
6 (E) En ljuvlig lott har tillfallit mig,
ett underbart arv har jag fått.
7 Jag prisar Herren som ger mig råd.
Även mitt inre förmanar mig
om natten.
8 (F) Jag har alltid Herren för ögonen.
Han är vid min högra sida,
jag vacklar inte.[c]
9 (G) Därför gläds mitt hjärta
och jublar min ära.[d]
Även min kropp får vila trygg,
10 (H) för du lämnar inte
min själ åt dödsriket,
du låter inte din Helige
se förgängelsen.
11 (I) Du visar mig livets väg.
Jag mättas av glädje
inför ditt ansikte,
av ljuvlighet på din högra sida
för evigt.
Oskyldigt förföljd
17 (J) En bön av David.
Herre, hör en rättfärdig sak!
Lyssna till mitt rop,
vänd ditt öra till min bön.
Den kommer inte
från falska läppar.
2 (K) Från dig kommer min dom,
dina ögon ser vad som är rätt.
3 (L) Du prövar mitt hjärta,
du utforskar det om natten,
du rannsakar mig
men finner inget.
Ingen ond tanke
går ut ur min mun.[e]
4 Vad människor än gör
aktar jag mig för
de våldsammas vägar
genom dina läppars ord.
5 (M) Mina steg går stadigt
på dina stigar,
mina fötter stapplar inte.
6 Jag ropar till dig, för du, Gud,
kommer att svara mig.
Vänd ditt öra till mig
och hör mina ord!
7 Visa din underbara nåd,
du som med din högra hand
frälser dem som flyr till dig
från sina förföljare.
8 (N) Bevara mig som din ögonsten,
beskydda mig
i dina vingars skugga
9 från de gudlösa
som vill förgöra mig,
från mina dödsfiender
som omringar mig.
10 (O) De stänger sitt förhärdade hjärta,
de tar stora ord i sin mun.
11 (P) Nu är de runt mig var vi än går,
de siktar med sina ögon
för att slå mig till marken.
12 (Q) De liknar ett rovlystet lejon,
ett ungt lejon som ligger på lur.
13 Res dig, Herre!
Gå emot honom, slå ner honom!
Rädda min själ med ditt svärd
från den gudlöse,
14 (R) med din hand från människorna,
Herre,
från denna världens människor
som har sin del i detta livet.
Du fyller deras buk
med dina gåvor,
de har söner i mängd
och lämnar sitt överflöd
till sina barn.
15 (S) Men jag ska få se ditt ansikte
i rättfärdighet,
jag ska mättas av din åsyn
när jag vaknar.
I Makedonien och Grekland
20 (A) När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och tröstade och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl och begav sig till Makedonien[a]. 2 Han reste genom det området och talade många uppmuntrande ord till bröderna. Därefter kom han till Grekland[b], 3 (B) där han blev kvar i tre månader.
När han sedan skulle avsegla mot Syrien hade judarna planerat ett attentat mot honom, och han bestämde sig då för att resa tillbaka genom Makedonien. 4 (C) Med honom följde Sopater, Pyrrhus son, från Berea, Aristarchus och Secundus från Tessalonike, vidare Gaius från Derbe och Timoteus samt Tychikus[c] och Trofimus[d] från Asien. 5 Dessa reste i förväg och väntade på oss[e] i Troas, 6 medan vi själva seglade ut från Filippi efter det osyrade brödets högtid. Fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.
I Troas
7 (D) Den första dagen efter sabbaten[f] var vi samlade för att bryta brödet. Paulus talade med dem som var där, och eftersom han skulle resa nästa dag fortsatte han att tala ända till midnatt. 8 Det fanns många lampor i rummet på översta våningen där vi var samlade. 9 I fönstret satt en ung man som hette Eutychus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen. När man lyfte upp honom var han död.
10 (E) Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: "Var inte oroliga. Hans själ är kvar." 11 Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Han fortsatte att tala länge, ända till gryningen, och gick sedan vidare. 12 De förde hem den unge mannen levande, och de blev mycket uppmuntrade.
Från Troas till Miletos
13 Vi andra gick i förväg ombord på skeppet och seglade mot Assos, där vi skulle hämta upp Paulus. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen. 14 Så snart han mötte oss i Assos tog vi honom ombord och kom sedan till Mitylene. 15 Därifrån seglade vi ut nästa dag och nådde fram i höjd med Chios. Dagen därpå lade vi till vid Samos och efter ytterligare en dag kom vi till Miletos. 16 Paulus hade nämligen bestämt sig för att segla förbi Efesos för att inte bli uppehållen i Asien. Han skyndade vidare för att om möjligt kunna vara i Jerusalem på pingstdagen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation