Old/New Testament
I djup ångest
13 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Hur länge, Herre?
Ska du glömma mig för evigt?
Hur länge ska du
dölja ditt ansikte för mig?
3 (B) Hur länge ska jag ha oro i min själ
och ångest i mitt hjärta
dag efter dag?
Hur länge ska min fiende
triumfera över mig?
4 Se mig, svara mig,
Herre min Gud!
Ge mina ögon ljus
så att jag inte somnar in i döden.
5 (C) Låt inte min fiende säga:
"Jag besegrade honom!"
eller mina ovänner jubla
när jag vacklar.
6 (D) Men jag litar på din nåd,
mitt hjärta jublar
över din frälsning.
Jag vill sjunga till Herren,
för han är god mot mig.
De gudlösas dårskap
14 [a](E) För körledaren. Av David.
Dåren säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."
Onda och vidriga
är deras gärningar,
ingen finns som gör det goda.
2 (F) Herren blickar ner från himlen
över människors barn
för att se om det finns
någon som förstår,
någon som söker Gud.
3 (G) Men alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda.
4 (H) Förstår de ingenting,
alla dessa förbrytare
som äter mitt folk som bröd
och inte åkallar Herren?
5 (I) Där grips de av skräck,
för Gud är med
de rättfärdigas släkte.
6 (J) Ni hånar den svages råd[b],
men[c] Herren är hans tillflykt.
7 (K) O att det från Sion
kom[d] frälsning för Israel!
När Herren gör slut
på sitt folks fångenskap,
då ska Jakob jubla
och Israel glädjas.
Herrens krav på rättfärdighet
15 (L) En psalm av David.
Herre, vem får vara i ditt tält?
Vem får bo på ditt heliga berg?
2 (M) Den som lever rent
och handlar rätt
och talar sanning av hjärtat –
3 (N) den som inte förtalar
med sin tunga,
som inte gör sin nästa illa
och inte drar skam över
sin granne,
4 (O) den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som
vördar Herren,
som inte bryter sin ed
även om det smärtar,
5 (P) som inte ockrar med sina pengar
eller tar mutor mot den oskyldige.
Den som handlar så
ska aldrig någonsin vackla.
Upplopp i Efesos
21 (A) När detta var över bestämde sig Paulus i anden[a] för att resa genom Makedonien och Achaia och sedan till Jerusalem. Han sade: "När jag har varit där måste jag också besöka Rom." 22 (B) Han sände två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus[b], till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.
23 (C) Vid den tiden bröt det ut ett stort upplopp med anledning av Vägen. 24 En silversmed som hette Demetrius tillverkade Artemistempel[c] i silver vilket gav hantverkarna stora inkomster. 25 Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sade: "Herrar, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten. 26 (D) Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar. 27 Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet."
28 När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: "Stor är efesiernas Artemis!" 29 (E) Hela staden kom i uppror, och folket rusade alla på en gång till teatern[d]. De släpade med sig Gaius och Aristarchus, två makedonier som var Paulus följeslagare. 30 Paulus ville gå in till folket men hindrades av lärjungarna. 31 Några rådsherrar[e] som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern. 32 Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
33 Några ur hopen förklarade för Alexander[f] vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket. 34 Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!"
35 Men stadssekreteraren lugnade folket och sade: "Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som fallit från himlen[g]? 36 Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat. 37 Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna. 38 Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra. 39 Och är det något mer ni vill ta upp, så ska det avgöras i den lagliga folkförsamlingen. 40 Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror[h]. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet." Med dessa ord upplöste han folksamlingen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation