Old/New Testament
Fortsättning av föregående psalm
10 (A) Herre, varför stannar du på avstånd
och döljer dig i nödens tider?
2 (B) De gudlösas högmod
plågar[a] den förtryckte.
Låt dem fångas i de onda planer
de har smitt,
3 för den gudlöse skryter
över sina själviska begär,
han välsignar den girige
och föraktar Herren.
4 (C) I sitt högmod
söker han inte Gud[b],
i alla hans tankar
finns ingen plats för Gud.
5 (D) Han har ständig framgång
på sina vägar,
dina domar går högt
över hans blick,
han fnyser åt alla sina fiender.
6 Han säger i sitt hjärta:
"Jag vacklar inte,
mig drabbar aldrig
någon olycka."
7 (E) Hans mun är full av förbannelse,
svek och förtryck,
under hans tunga
finns ondska och olycka.
8 Han ligger på lur vid gårdarna,
han vill döda den oskyldige i smyg,
hans ögon spanar
efter den olycklige.
9 (F) Han lurar dold
som ett lejon i sitt snår,
han lurar för att gripa den svage,
han griper den svage
och drar in honom i sitt nät.
10 (G) Han hukar sig ner, han ligger på lur,
och de olyckliga faller i hans klor.
11 (H) Han säger i sitt hjärta:
"Gud glömmer,
han har dolt sitt ansikte,
han ser det aldrig."
12 Res dig, Herre!
Gud, lyft din hand,
glöm inte de svaga!
13 (I) Varför får den gudlöse förakta Gud
och säga i sitt hjärta
att du inte ställer till svars?
14 (J) Du ser det,
du ser olycka och sorg
för att ta det i din hand.
Den olycklige lämnar sig åt dig,
du är den faderlöses hjälpare.
15 (K) Bryt den ondes och gudlöses arm,
gör upp med hans gudlöshet
tills du inte ser den mer!
16 (L) Herren är kung
i evigheters evighet,
hedningar försvinner
ur hans land.
17 Du hör de förtrycktas längtan,
Herre,
du styrker deras hjärtan,
du vänder ditt öra till dem
18 (M) för att ge den faderlöse
och förtryckte rätt.
Människor komna av jord
ska aldrig mer sprida skräck.
Förtröstan på den Rättfärdige
11 För körledaren. Av David.
Till Herren tar jag min tillflykt.
Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som en fågel till bergen[c]!
2 (N) Se, de gudlösa spänner bågen,
de lägger sin pil på strängen
för att skjuta i mörkret
mot dem som har ärliga hjärtan.
3 När grundvalarna raseras,
vad kan då den rättfärdige göra?"
4 (O) Herren är i sitt heliga tempel,
Herrens tron är i himlen.
Hans ögon ser,
hans blickar prövar
människors barn.
5 (P) Herren prövar den rättfärdige,
men hans själ hatar den gudlöse
och den som älskar våld.
6 (Q) Han ska låta glödande kol och svavel
regna över de gudlösa,
en glödhet vind
är bägaren de får dricka,
7 (R) för Herren är rättfärdig,
han älskar rättfärdighet.
De ärliga ska se hans ansikte.
Klagan över växande ondska
12 För körledaren, till sheminít.[d]
En psalm av David.
2 (S) Fräls, Herre!
De fromma är borta,
de trofasta är försvunna
bland människors barn.
3 (T) De ljuger för varandra,
de talar med hala läppar
och dubbelt hjärta.
4 (U) Herre, utrota alla hala läppar
och tungan som talar stora ord,
5 (V) dem som säger:
"Med vår tunga har vi makt,
våra läppar är med oss.
Vem är herre över oss?"[e]
6 (W) "De svaga förtrycks
och de fattiga klagar –
nu griper jag in", säger Herren,
"jag ska ge frälsning
åt den som längtar efter det[f]."
7 (X) Herrens ord är rena ord,
silver luttrat i degel av jord,
renat sju gånger.
8 Du, Herre, ska bevara dem,
du ska för evigt beskydda dem[g]
från detta släkte.
9 Runt omkring går gudlösa fram,
när det usla hålls högt
bland människors barn.
Paulus i Efesos
19 (A) Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesos efter att ha rest genom inlandet. Där träffade han några lärjungar, 2 (B) och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?" De svarade honom: "Nej, vi har inte ens hört att det finns en helig Ande." 3 (C) Han frågade: "Vilket dop blev ni då döpta med?" De svarade: "Med Johannes dop." 4 (D) Paulus sade: "Johannes döpte med omvändelsens dop och sade åt folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus." 5 När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn, 6 (E) och när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade. 7 Tillsammans var det omkring ett dussin män.
8 (F) Sedan gick han till synagogan och förkunnade frimodigt under tre månaders tid. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. 9 (G) Men några förhärdade sig och ville inte tro utan talade illa om Vägen[a] inför hela församlingen. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig och höll sedan samtal varje dag i Tyrannus hörsal. 10 Detta pågick under två års tid[b] så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.
11 (H) Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer. 12 (I) Man tog till och med dukar och plagg som rört vid hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.
13 (J) Några kringvandrande judiska andeutdrivare försökte sig också på att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: "Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar!" 14 Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst[c], som gjorde så. 15 (K) Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?" 16 Och mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla[d] och misshandlade dem så svårt att de flydde ur huset, nakna och blodiga.
17 (L) Detta blev känt för alla i Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat. 18 Många av dem som hade blivit troende kom nu och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. 19 Åtskilliga av dem som hade utövat magi[e] samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer[f]. 20 (M) Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation