Old/New Testament
Bildads tredje tal
25 Då tog Bildad från Shua till orda och sade:
2 (A) Herraväldet och fruktan
tillhör Gud,
han som skapar frid
i sin höga himmel.
3 (B) Kan hans skaror räknas?
Över vem går inte hans ljus upp?
4 (C) Hur kan då en människa
vara rättfärdig inför Gud,
eller någon av kvinna född vara ren?
5 (D) Se, inte ens månen skiner klart
och stjärnorna är inte rena
i hans ögon.
6 (E) Hur mycket mindre då människan,
det krypet,
människobarnet, den masken.
Jobs svar på Bildads tredje tal
26 Då tog Job till orda och sade:
2 Vilken hjälp har du inte gett
den maktlöse,
hur har du inte stärkt
den svages arm!
3 Vilka råd har du inte gett
den ovise,
vilket överflöd av klokhet
har du inte lagt i dagen!
4 Med vems hjälp talar du dessa ord,
och vems ande utgår från dig?
5 De avlidna skälver,
likaså djupets vatten
och de som bor där.
6 (F) Dödsriket ligger naket för honom,
avgrunden[a] utan täckelse.
7 (G) Han spänner ut himlen i norr
över det tomma,
han hänger upp jorden på intet.
8 Han samlar upp vatten i sina moln,
och skyarna brister inte
under bördan.
9 Han gömmer sin tron för vår åsyn,
han höljer den med sina skyar.
10 En välvd horisont
har han satt över vattnen
där ljuset gränsar mot mörkret.
11 (H) Himlens pelare skälver,
skrämda av hans tillrättavisning.
12 (I) Med sin kraft stillar[b] han havet,
med sitt förstånd
krossar han Rahab[c].
13 (J) Han andas och himlen blir klar.
Hans hand genomborrar
den snabba ormen.
14 Se, detta är bara en glimt
av hans verk,
det vi hör om honom
är bara en viskning.
Vem kan fatta dånet av hans kraft?
Jobs sluttal (Kap 27-31)
27 Job fortsatte sin framställning. Han sade:
2 (K) Så sant Gud lever,
han som undanhållit mig min rätt,
den Allsmäktige
som har förbittrat min själ:
3 Så länge min ande är i mig
och Guds livsande i min näsa,
4 ska mina läppar inte tala orätt
eller min tunga tala svek.
5 Aldrig ger jag er rätt,
till min död vidhåller jag
min oskuld.
6 (L) Jag håller fast vid min rättfärdighet
och släpper den inte.
Mitt hjärta förebrår mig inte
för någon av mina dagar.
7 Låt min fiende stå som den skyldige,
min motståndare som orättfärdig.
8 (M) För vad har den gudlöse för hopp
när livet skärs av,
när Gud tar hans själ?
9 (N) Kommer Gud att höra hans rop
när nöden drabbar honom?
10 Kan han glädja sig
över den Allsmäktige?
Kan han ständigt åkalla Gud?
11 Jag vill lära er om Guds hand,
den Allsmäktiges tankar
vill jag inte dölja.
12 Ni har ju själva alla sett det,
varför kommer ni då
med tomt prat?
13 Detta är den gudlöses lott hos Gud,
det arv som våldsverkaren
får av den Allsmäktige:
14 (O) Får han många barn
ska de falla för svärd,
hans avkomlingar får inte
mätta sig med bröd.
15 De som undkommer
läggs i graven av pest
och deras änkor gråter inte
över dem.
16 Även om han samlar silver som stoft
och lägger kläder på hög
som lera,
17 (P) så får de rättfärdiga klä sig
i det han har samlat,
och silvret får de oskyldiga dela.
18 Han bygger sitt hus som en mal,
likt en hydda[d] som väktaren
gör åt sig.
19 Rik går han till sängs,
och sedan aldrig mer –
när han öppnar sina ögon
är allt borta.
20 Fasorna griper honom
som vattenmassor,
stormen rycker bort honom i natten.
21 Östanvinden lyfter honom
och han är borta,
den sveper i väg honom
från hans plats.
22 Den vräker sig mot honom
utan förskoning,
han försöker fly för dess kraft.
23 (Q) Den klappar sina händer[e] mot honom
och visslar åt honom
från hans plats.
Petrus fängslas och blir räddad
12 Vid den tiden lät kung Herodes[a] gripa och misshandla några i församlingen. 2 (A) Han lät avrätta Jakob, Johannes bror, med svärd. 3 När han såg att judarna gillade detta, fortsatte han och grep även Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid. 4 Efter gripandet satte han honom i fängelse och lät honom bevakas av fyra vaktskift med fyra man var. När påsken var över tänkte han ställa honom inför folket. 5 (B) Petrus hölls därför kvar i fängelset medan församlingen bad ihärdigt till Gud för honom.
6 Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset. 7 (C) Plötsligt stod där en Herrens ängel, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Skynda dig upp!" Då föll kedjorna från hans händer, 8 och ängeln sade till honom: "Sätt på dig bältet och sandalerna." Petrus gjorde så, och ängeln sade: "Ta på dig manteln och följ mig." 9 Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som hände genom ängeln var verkligt utan trodde att det var en syn han såg.
10 (D) De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom. 11 När Petrus blev sig själv igen sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig från Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig."
12 (E) När han nu insett vad som hänt gick han till Marias hus, hon som var mor till Johannes som kallades Markus[b]. Där var många samlade och bad. 13 Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att öppna. 14 När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade: "Petrus står utanför porten!" 15 De sade till henne: "Du är tokig!" Men hon försäkrade att det var så, och då sade de: "Det är hans ängel." 16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. 17 Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så berättade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Berätta det för Jakob[c] och de andra bröderna." Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats.
18 På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna. Vad hade hänt med Petrus? 19 När Herodes lät söka efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort[d]. Därefter reste han ner från Judeen till Caesarea och stannade där.
Herodes död
20 Herodes låg i bitter fejd med folket i Tyrus och Sidon. Gemensamt uppvaktade de kungen, och när de hade fått över hans kammarherre Blastus på sin sida bad de om fred. De var nämligen beroende av kungens område för sin försörjning.
21 På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud[e], och höll ett tal till dem. 22 (F) Då ropade folket: "Det är en guds röst, inte en människas!" 23 (G) Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar[f] och dog.
SAULUS FÖRSTAMISSIONSRESA (Kap 13:4-14:28)
Barnabas och Saulus sänds ut
24 (H) Guds ord hade framgång och spred sig alltmer. 25 (I) När Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, vände de tillbaka och tog då med[g] sig Johannes som kallades Markus.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation