Old/New Testament
Sofars andra tal
20 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Mina tankar tvingar mig att svara,
jag är så upprörd.
3 Kränkande tillrättavisning
måste jag höra,
men mitt förstånds ande
ger mig svar.
4 Vet du inte att det alltid varit så,
ända sedan människan
sattes på jorden,
5 (A) att de gudlösas jubel är kortvarigt,
att den gudlöses glädje
varar ett ögonblick?
6 (B) Även om hans förhävelse
stiger mot himlen
och hans huvud når till molnen,
7 så förgås han dock för alltid
som sin egen träck.
De som såg honom ska fråga:
”Var finns han?”
8 (C) Likt en dröm flyger han bort
och ingen finner honom,
han jagas i väg
som en syn om natten.
9 (D) Ögat som såg honom
ser honom aldrig mer,
hans plats får inte återse honom.
10 (E) Hans barn måste gottgöra de fattiga,
hans händer återlämna
hans rikedom.
11 Hans ben var fulla
av ungdomskraft,
men de ska ligga i stoftet
med honom.
12 Även om ondskan är söt i hans mun
och han gömmer den
under tungan,
13 även om han är rädd om den
och inte vill förlora den
utan förvarar den i sin mun,
14 så förvandlas hans föda i hans inre
och blir till ormgift
inom honom.
15 Den rikedom han slukat
måste han kräkas upp,
Gud driver ut den ur hans buk.
16 Ormgift ska han suga i sig,
giftormens tunga ska döda honom.
17 Inga bäckar får han se,
inget flöde av honung
och gräddmjölk.
18 (F) Han måste återlämna
vad han tjänat,
han får inte njuta av det
eller glädjas åt den rikedom
han vunnit,
19 (G) för han slog och övergav de ringa,
han rövade åt sig hus
som han inte hade byggt.
20 Han känner ingen ro i sitt inre,
han kan inte rädda sig
genom sina ägodelar.
21 Inget kom undan hans glupskhet,
därför ska hans framgång
inte bestå.
22 Mitt i sitt överflöd
ska han drabbas av nöd,
lidande av alla slag
ska möta honom.
23 (H) När han fyller sin buk
ska Gud sända sin vredes glöd
över honom,
och den ska träffa honom som regn.
24 (I) Flyr han för vapen av järn
ska kopparbågens pilar
genomborra honom.
25 Drar han ut pilen från sin rygg
och den blanka udden
ur sin galla,
då drabbar honom dödsångest.
26 (J) Djupt mörker väntar
på hans ägodelar.
En eld som ingen blåser på
ska förtära honom,
den ska ödelägga
det som finns kvar i hans tält.
27 Himlarna visar hans skuld
och jorden reser sig mot honom.
28 Allt i hans hus drivs bort
som forsande vatten
på vredens dag.
29 (K) Det är vad den gudlösa människan
får av Gud,
den lott Gud har bestämt.
Jobs svar på Sofars andra tal
21 Då tog Job till orda och sade:
2 Lyssna noga på mina ord,
låt det vara trösten ni ger mig.
3 (L) Visa mig tålamod så att jag får tala,
och när jag har talat kan du håna.
4 Är det en människa jag grälar på?
Varför skulle jag inte vara otålig?
5 (M) Se på mig och häpna,
sätt handen för munnen.
6 När jag tänker på det
blir jag förskräckt,
rysningar griper min kropp.
7 (N) Varför får de gudlösa leva,
bli gamla och växa i kraft?
8 De ser sina barn leva trygga hos dem
och har sina avkomlingar
för ögonen.
9 Deras hus står trygga utan fasor,
Gud drabbar dem inte med sitt ris.
10 Deras boskap lyckas alltid para sig,
deras kor kalvar utan missfall.
11 (O) Sina minsta släpper de ut
som en hjord,
deras barn dansar omkring.
12 De sjunger till tamburin och harpa
och jublar till musik av flöjt.
13 De lever sina dagar i välmåga,
och i frid far de ner till dödsriket.
14 (P) De sade till Gud: ”Låt oss vara!
Vi har ingen lust
att lära känna dina vägar.
15 (Q) Vem är den Allsmäktige
att vi skulle tjäna honom?
Vad skulle vi vinna
på att åkalla honom?”
16 (R) Se, deras framgång
ligger inte i deras egen hand.
De gudlösas rådslag
är fjärran från mig.
17 Hur ofta slocknar
de gudlösas lampa?
Hur ofta drabbar dem olycka,
plågor som Gud i vrede
tilldelar dem?
18 (S) Hur ofta blir de som halm för vinden,
som agnar som stormen för bort?
19 (T) Ni säger:
”Gud sparar hans straff
till barnen.”
Låt honom straffa honom själv,
så att han får känna det.
20 (U) Låt den gudlöse få se sitt fall
med egna ögon,
låt honom få dricka
den Allsmäktiges vrede.
21 Frågar han efter sin familj
när han är borta,
när hans månaders antal är slut?
22 (V) Kan någon lära Gud förstånd,
han som dömer över de högsta?
23 Den ene dör i sin krafts dagar,
helt sorglös och trygg.
24 Hans kärl är fulla av mjölk,
och märgen i hans ben
har bevarat sin saft.
25 Den andre dör med bedrövad själ,
utan att ha smakat det goda.
26 (W) Tillsammans ligger de i stoftet,
med förruttnelsens maskar
över sig.
27 Se, jag känner era tankar
och era lömska planer mot mig.
28 Ni frågar:
”Vad blev det av stormännens hus,
av tälten där de gudlösa bodde?”
29 Har ni inte frågat dem som har rest,
lyssnar ni inte
till deras vittnesbörd?
30 Den onde skonas på olyckans dag,
han räddas undan vredens dag.
31 Vem säger honom rakt i ansiktet
hur han lever,
vem straffar honom
för vad han har gjort?
32 När han har förts till graven
vakar man vid gravkullen.
33 Dalens mylla är ljuvlig för honom,
alla människor följer honom
och otaliga har gått före honom.
34 (X) Hur tom är inte trösten ni ger mig.
Era svar är bara bedrägeri.
24 Dagen därpå kom de till Caesarea. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. 25 När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad. 26 (A) Men Petrus reste honom upp och sade: "Stå upp! Jag är också bara en människa."
27 Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där. 28 (B) Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. 29 Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"
30 Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig 31 och sade: Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. 32 Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet. 33 Då skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."
Petrus tal
34 (C) Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 (D) utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. 36 (E) Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, 37 (F) och ni känner till det som har hänt[a] i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: 38 (G) hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. 39 (H) Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem.
De hängde upp honom på trä och dödade honom, 40 men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – 41 (I) inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. 42 (J) Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. 43 (K) Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."
Hedningarna tar emot Anden
44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, 46 (L) eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud.
47 (M) Då sade Petrus: "Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?" 48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation