Old/New Testament

Vashti trotsar kung Ahasveros

1 ^(A) På Ahasveros^[a] tid – den Ahasveros som regerade över hundratjugosju provinser från Indien till Nubien^[b] – ² då kung Ahasveros satt på sin kungatron i Susas borg^[c], hände följande: ³ Under sitt tredje regeringsår^[d] ordnade han ett gästabud för alla sina furstar och tjänare. Persiens och Mediens befälhavare, hans förnämsta män och furstarna i provinserna var samlade hos honom. ⁴ Under hundraåttio dagar lät han dem se sin kungliga härlighet och rikedom, sin stora glans och prakt.

⁵ När de dagarna var över ordnade kungen ett sju dagar långt gästabud för allt folk som fanns i Susas borg, från den störste till den minste, i den inhägnade trädgård som hörde till kungapalatset. ⁶ Draperier av linne, bomull och mörkblått tyg var uppsatta med vita och purpurröda snören i ringar av silver på vita marmorpelare. Soffor av guld och silver stod på ett golv med inläggningar av grön och vit marmor med pärlglänsande och svart sten. ^7 (B) Dryckerna sattes fram i guldkärl. Inget var det andra likt, och kungligt vin fanns i mängd så som det anstår en kung. ⁸ När man drack gällde den regeln att ingen fick tvingas, för kungen hade befallt alla sina hovmästare att de skulle rätta sig efter vars och ens önskan. ⁹ Samtidigt ordnade också drottning Vashti^[e] ett gästabud för kvinnorna i kung Ahasveros kungliga palats.

¹⁰ Den sjunde dagen, när kungens hjärta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bizzeta, Harbona, Bigta, Abagta, Zetar och Karkas, de sju hovmän som tjänstgjorde hos kung Ahasveros, ¹¹ att de skulle föra in drottning Vashti inför kungen med kunglig krona på huvudet. Han ville låta folken och furstarna se hennes skönhet, för hon var vacker att se. ¹² Men drottning Vashti vägrade komma när kungen genom sina hovmän befallde henne det. Då blev kungen mycket vred, och vreden brann inom honom.

^13 (C) Kungen frågade då de vise män som förstod sig på tiderna. Kungens ärenden brukade nämligen läggas fram för alla som var kunniga i lag och rätt. ¹⁴ Vid sin sida hade han Karsena, Setar, Admata, Tarshish, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien som var kungens närmaste män och som hade främsta platsen i riket. ¹⁵ Han frågade dem: ”Vad ska man enligt lagen göra med drottning Vashti, eftersom hon inte har gjort som kung Ahasveros befallde genom hovmännen?”

¹⁶ Memukan svarade inför kungen och furstarna: ”Det är inte bara mot kungen som drottning Vashti har handlat illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla kung Ahasveros provinser. ¹⁷ Det drottningen har gjort kommer att sprida sig till alla kvinnor och leda till att de föraktar sina män och säger: Kung Ahasveros befallde att man skulle föra in drottning Vashti inför honom, men hon kom inte. ¹⁸ Redan idag kommer furstinnorna i Persien och Medien, när de får höra vad drottningen har gjort, att säga samma sak till alla kungens furstar, och det kommer att bli förakt och förbittring utan ände. ^19 (D) Om kungen finner för gott, låt då ett kungligt påbud gå ut och låt det skrivas in i Persiens och Mediens lagar så att det inte kan ändras, att Vashti aldrig mer får komma inför kung Ahasveros. Och kungen bör ge hennes kungliga värdighet åt någon annan som är bättre än hon. ²⁰ När kungens förordning som han utfärdar blir känd i hela hans rike, så stort det är, kommer alla kvinnor att visa aktning för sina män, från den störste till den minste.”

²¹ Kungen och furstarna tyckte förslaget var gott, och kungen gjorde som Memukan hade sagt. ^22 (E) Skrivelser sändes till alla kungens provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, med innebörden att varje man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks språk.

Ester blir drottning

2 ^(F) Efter en tid, när kung Ahasveros vrede hade lagt sig, tänkte han åter på Vashti och vad hon hade gjort och vad som beslutats om henne. ² Då sade de unga män som var i tjänst hos kungen: ”Man borde söka upp unga och vackra, orörda kvinnor åt kungen. ³ Och kungen skulle utse ämbetmän i sitt rikes alla provinser och låta dem samla alla dessa unga vackra kvinnor till kvinnohuset i Susas borg och överlämna dem åt kungens hovman^[f] Hegaj, som har tillsynen över kvinnorna. Där kan de få skönhetsbehandling. ⁴ Den unga kvinna som vinner kungens gillande kan då bli drottning i Vashtis ställe.” Det förslaget tyckte kungen var gott, och man gjorde så.

⁵ I Susas borg fanns då en judisk man som hette Mordokaj^[g]. Han var son till Jair, son till Shimei, son till benjaminiten Kish,^{[h] 6 (G)} som hade förts bort från Jerusalem med de fångar som tvingades följa med Juda kung Jekonja^[i] när han fördes bort av Babels kung Nebukadnessar. ⁷ Mordokaj var fosterfar åt Hadassa,^[j] det vill säga Ester^[k], hans farbrors dotter, för hon hade varken far eller mor. Den unga kvinnan var välväxt och mycket vacker. Efter det att hennes far och mor dött hade Mordokaj adopterat henne som sin egen dotter.

⁸ När kungens befallning och förordning blev känd och många unga kvinnor samlades i Susas borg och överlämnades till Hegaj, blev också Ester hämtad till kungens hus och överlämnad till Hegaj som hade tillsynen över kvinnorna. ⁹ Flickan behagade honom och vann hans välvilja. Därför skyndade han att ge henne de skönhetsmedel och den mat hon skulle ha. Dessutom gav han henne sju tjänsteflickor, utvalda från kungens hus, och han flyttade henne och hennes tjänsteflickor till den bästa delen av kvinnohuset.

¹⁰ Ester hade inte nämnt något om sitt folk och sin släkt, eftersom Mordokaj hade förbjudit henne att göra det. ¹¹ Mordokaj gick varje dag fram och tillbaka utanför gården till kvinnohuset för att få veta om Ester hade det bra och vad som hände med henne.

¹² I tur och ordning gick de unga kvinnorna in till kung Ahasveros, sedan de under tolv månader hade genomgått vad som var bestämt för dem. Så lång tid tog nämligen deras skönhetsbehandling: sex månader med myrraolja och sex månader med väldoftande kryddor och andra skönhetsmedel för kvinnor. ¹³ När den unga kvinnan skulle gå in till kungen fick hon ta med sig allt hon ville från kvinnornas hus till kungens hus. ¹⁴ På kvällen gick hon in, och nästa morgon fick hon återvända till ett annat kvinnohus för att stå under uppsikt av kungens hovman Saasgaz, som hade ansvaret för bihustrurna. Hon fick inte komma in till kungen igen, om han inte hade fattat sådant tycke för henne att hon blev kallad till honom vid namn.

¹⁵ Och när turen att gå in till kungen kom till Ester, dotter till Abihajil som var farbror till Mordokaj som adopterat henne, begärde hon ingenting annat än det som kungens hovman Hegaj, kvinnovaktaren, rådde henne till. Alla som såg Ester tyckte om henne. ¹⁶ Hon blev hämtad till kung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde månaden^[l], det är månaden Tebet, i hans sjunde regeringsår.

¹⁷ Kungen älskade Ester mer än alla de andra kvinnorna, och hon vann hans gunst och välvilja mer än alla de andra unga kvinnorna. Han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vashtis ställe. ¹⁸ Och kungen ordnade ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare, ett gästabud till Esters ära. Han beviljade skattelindring åt sina provinser och delade ut gåvor som det anstår en kung.

Mordokaj räddar kungens liv

¹⁹ När man för andra gången samlade ihop unga kvinnor satt Mordokaj i kungens port. ^20 (H) Ester hade inte nämnt något om sin släkt eller sitt folk, precis som Mordokaj hade sagt åt henne. Ester gjorde som Mordokaj hade sagt, liksom när hon var under hans vård.

²¹ I de dagarna, medan Mordokaj satt i kungens port^[m], blev Bigtan och Teres, två av de hovmän hos kungen som höll vakt vid porten, så förbittrade på kung Ahasveros att de sökte efter tillfälle att döda honom^[n]. ²² Mordokaj fick veta det och berättade det för drottning Ester, och hon förde det vidare till kungen på Mordokajs vägnar. ^23 (I) Saken undersöktes och man fann att det var sant. Hovmännen blev båda upphängda på trä. Detta nertecknades i krönikan, i kungens närvaro.

Ananias och Safira

5 Men en man som hette Ananias sålde med sin hustru Safira en egendom ² och smusslade sedan undan en del av betalningen, med hustruns vetskap. Han bar fram resten och lade det vid apostlarnas fötter.

^3 (A) Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? ⁴ Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud." ⁵ När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. ⁶ De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.

⁷ Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. ⁸ Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för det beloppet." ⁹ Då sade Petrus till henne: "Varför kom ni överens om att fresta Herrens Ande? Se, de som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också." ¹⁰ Och plötsligt föll hon död ner vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. ¹¹ Stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde om det.

Tecken och under genom apostlarna

^12 (B) Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. ¹³ Ingen av de andra vågade ansluta sig till dem, men folket talade väl om dem.

^14 (C) Och ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor. ^15 (D) Man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi. ¹⁶ Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Apostlarna inför Stora rådet

^17 (E) Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga saddukeernas parti, fylldes av avund^{[a] 18} och grep apostlarna och satte dem i allmänt häkte. ^19 (F) Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem och sade: ^20 (G) "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv^[b]!" ²¹ När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa.

När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till häktet för att hämta apostlarna.^[c]