Old/New Testament
Sanherib hotar Jerusalem
32 (A) Sedan Hiskia i trohet hade utfört detta kom Sanherib[a], kungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.
2 När Hiskia såg att Sanherib kom för att anfalla Jerusalem, 3 rådgjorde han med sina furstar och sina tappra män om att täppa till vattnet i de källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom med det. 4 Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, för de sade: ”Varför ska de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?”
5 (B) Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut[b], befäste Millo[c] i Davids stad och tillverkade skjutvapen och sköldar i stor mängd. 6 Och han tillsatte krigsbefäl över folket och kallade dem samman till sig på den öppna platsen vid stadsporten, uppmuntrade dem och sade: 7 (C) ”Var frimodiga och starka! Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom. 8 (D) Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren vår Gud, och han ska hjälpa oss och föra våra krig.” Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.
9 Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lakish[d], sände sina tjänare till Jerusalem, till Juda kung Hiskia och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga: 10 ”Så säger Sanherib, kung av Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem? 11 Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren vår Gud ska rädda oss undan den assyriske kungens hand. 12 (E) Är det inte Hiskia som har avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: Inför ett enda altare ska ni tillbe, och på det ska ni tända offereld? 13 (F) Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand? 14 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder förintat har haft någon gud som förmått rädda sitt folk ur min hand? Men ni menar att er Gud förmår rädda er ur min hand. 15 Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud kunna befria er ur min hand!”
16 Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia. 17 Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: ”Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand.”
18 (G) Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska[e] för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden. 19 (H) Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.
20 (I) Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. 21 (J) Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land[f]. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen[g] med svärd av sina egna söner.
22 Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor. 23 Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia, och efter detta växte Hiskias anseende hos alla hednafolk.
Hiskias sjukdom och härlighet
24 (K) Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk[h]. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken. 25 Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem. 26 (L) Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.
27 Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. 28 Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor. 29 Dessutom byggde han städer och fick en mängd får och kor. Gud hade gett honom mycket stora rikedomar. 30 (M) Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt[i], väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig. 31 (N) Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.
Hiskia dör
32 (O) Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i ”Profeten Jesajas, Amos sons, syner[j]”, i boken om Judas och Israels kungar. 33 Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.
Manasse kung i Juda
33 (P) Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år[k] i Jerusalem. 2 (Q) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. 3 (R) Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade brutit ner. Och han reste altaren åt baalerna och gjorde asherapålar, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara. 4 (S) Han byggde altaren i Herrens hus. Det var om detta hus som Herren hade sagt: ”I Jerusalem ska mitt namn vara för evig tid.” 5 Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. 6 (T) Han lät sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och utövade teckentyderi, svartkonst och trolldom, skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon, så att han väckte hans vrede.
7 (U) Avgudabilden som han gjort ställde han in i Guds hus om vilket Gud hade sagt till David och hans son Salomo: ”I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid. 8 Jag ska inte mer låta Israel vandra bort från det land som jag har bestämt åt era fäder, om de bara håller fast vid och följer allt jag befallt dem efter den lag och de stadgar och föreskrifter som de har fått genom Mose.” 9 Men Manasse förledde Juda och Jerusalems invånare, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren hade utrotat för Israels barn.
10 (V) Herren talade till Manasse och hans folk, men de gav inte akt på hans ord. 11 (W) Då lät Herren den assyriske kungens arméer[l] komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel. 12 Men när han nu var i nöd, bönföll han inför Herren sin Gud och ödmjukade sig djupt för sina fäders Gud. 13 (X) Och när han bad så till honom, bönhörde Herren honom och lyssnade till hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem som kung. Då insåg Manasse att det är Herren som är Gud.
14 Han byggde en yttermur till Davids stad väster om Gihon i dalen, fram till ingången till Fiskporten och runt omkring Ofel och gjorde den mycket hög. Sedan tillsatte han befälhavare i alla befästa städer i Juda. 15 Han avlägsnade de främmande gudarna och avgudabilden från Herrens hus, liksom alla de altaren som han hade byggt på det berg där Herrens hus stod, och i Jerusalem, och han kastade ut dem utanför staden. 16 Sedan upprättade han Herrens altare och offrade gemenskapsoffer och tackoffer på det och uppmanade Juda att tjäna Herren, Israels Gud. 17 (Y) Folket offrade ändå på höjderna, men bara åt Herren sin Gud.
18 (Z) Vad som mer finns att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i Herrens, Israels Guds, namn, det står i Israels kungars krönika. 19 Om hans bön och hur han blev bönhörd, om all hans synd och trolöshet och om de platser där han byggde offerhöjder och ställde upp asherapålar och gjutna bilder, innan han ödmjukade sig, är skrivet i Hosajs krönika. 20 Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom där han bodde. Hans son Amon blev kung efter honom.
Amon kung i Juda
21 (AA) Amon var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade två år[m] i Jerusalem. 22 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans far Manasse hade gjort. Han offrade åt alla de avgudabilder som hans far Manasse hade tillverkat, och han dyrkade dem. 23 Men han ödmjukade sig inte inför Herren, så som hans far Manasse hade gjort, utan han hopade skuld på skuld. 24 (AB) Och hans tjänare sammansvor sig mot honom och dödade honom hemma i hans hus.
25 Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till kung efter honom.
Jesus inför översteprästen
19 Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och hans lära. 20 (A) Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet där alla judar samlas. Jag har inte talat i hemlighet. 21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt."
22 När Jesus sade detta, gav en av tjänarna som stod där honom ett slag i ansiktet och sade: "Ska du svara översteprästen på det sättet?" 23 Jesus svarade: "Har jag sagt något som är fel, så säg vad som är fel. Men om jag talar sanning, varför slår du mig?" 24 Då skickade Hannas honom bunden till översteprästen Kaifas.
Petrus förnekar Jesus igen
25 (B) Simon Petrus stod och värmde sig. Då frågade de honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." 26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den vars öra Petrus hade huggit av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" 27 Petrus nekade än en gång – och strax gol en tupp.
Jesus inför Pilatus
28 Från Kaifas förde de sedan Jesus till pretoriet[a]. Det var nu tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att inte bli orena utan kunna fira påsken[b]. 29 Pilatus[c] kom därför ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" 30 De svarade: "Hade han inte varit en brottsling skulle vi inte ha överlämnat honom till dig." 31 (C) Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att avrätta någon[d]." 32 (D) Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt när han angav på vilket sätt han skulle dö.
33 (E) Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla in Jesus och frågade: "Så du är judarnas kung?" 34 Jesus svarade: "Säger du det av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" 35 Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude? Ditt folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?"
36 (F) Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." 37 (G) Pilatus sade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Därför är jag född och därför har jag kommit till världen, för att vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." 38 Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?"
Med de orden gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. 39 (H) Men ni har en sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag ska frige judarnas kung åt er?" 40 Då skrek de åter: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en upprorsman[e].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation