Old/New Testament
21 (A) Joshafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.
Joram blir kung i Juda
2 Joram hade bröder, söner till Joshafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Shefatja. Alla dessa var söner till Joshafat, Israels kung. 3 Deras far gav dem många gåvor i silver och guld och andra dyrbarheter, dessutom befästa städer i Juda. Men kungadömet gav han åt Joram, eftersom han var den förstfödde. 4 När Joram hade tagit över sin fars kungadöme och stärkt sin ställning dödade han alla sina bröder med svärd, liksom några av Israels furstar.
5 (B) Joram var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år[a] i Jerusalem. 6 Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab[b]. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 7 (C) Men Herren ville inte fördärva Davids hus, på grund av det förbund som han hade slutit med David. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.
8 (D) I hans tid avföll Edom[c] från Juda välde och satte en egen kung över sig. 9 Då drog Joram dit med sina befälhavare och alla sina vagnar. Han bröt upp på natten och slog edomiterna, som hade omringat honom, och befälhavarna över deras vagnar. 10 Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna[d] från Jorams välde, därför att han hade övergett Herren, sina fäders Gud. 11 Också han uppförde offerhöjder på bergen i Juda och förledde så Jerusalems invånare till trolöshet och förförde Juda.
12 Och det kom ett brev till honom från profeten Elia där det stod: ”Så säger Herren, din fader Davids Gud: Du har inte vandrat på din far Joshafats vägar eller på Juda kung Asas vägar, 13 utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder, dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du. 14 Se, Herren ska straffa ditt folk, dina barn och dina hustrur och allt du äger med en stor olycka. 15 Och du ska själv drabbas av en sjukdom i dina inälvor, tills dina inälvor efter en tid faller ut till följd av sjukdomen.”
16 Och Herren eggade upp mot Joram filisteerna och de araber som bodde nära nubierna[e]. 17 De drog upp mot Juda och bröt in där och förde bort alla dyrbarheter som fanns i kungapalatset, dessutom hans söner och hustrur, så att han inte hade kvar någon av sina söner utom Joahas,[f] sin yngste son. 18 Sedan slog Herren honom med en obotlig sjukdom i inälvorna. 19 (E) Och efter en tid, när två år hade gått, föll hans inälvor ut till följd av sjukdomen och han dog i svåra plågor.
Hans folk tände inte något bål till hans ära, så som de hade gjort efter hans fäder. 20 (F) Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. Han gick bort utan att någon saknade honom, och man begravde honom i Davids stad, men inte i kungagravarna.
Ahasja blir kung i Juda
22 (G) Jerusalems invånare gjorde Ahasja, Jorams yngste son, till kung efter honom, för alla de äldre sönerna hade blivit dräpta av det rövarband som hade kommit med araberna till lägret. Så blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda. 2 Han var tjugotvå år[g] när han blev kung och han regerade ett år[h] i Jerusalem. Hans mor hette Atalja, Omris dotter[i]. 3 Också han vandrade på samma väg som Ahabs hus, eftersom hans mor förledde honom till att leva ogudaktigt. 4 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort, för efter hans fars död tog han sina rådgivare därifrån, till sitt eget fördärv. 5 (H) Det var också deras råd han följde när han drog ut tillsammans med Israels kung Joram, Ahabs son, och stred mot Arams kung Hasael vid Ramot i Gilead.
Men Joram blev sårad av arameerna. 6 (I) Då vände han tillbaka för att i Jisreel läka såren han hade fått vid Rama i striden mot Arams kung Hasael. Och Juda kung Asarja[j], Jorams son, reste ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel eftersom han låg sjuk.
7 (J) Men det var till Ahasjas fördärv som Gud hade bestämt att han skulle komma till Joram. När han väl hade kommit dit, for han med Joram för att möta Jehu, Nimshis son, som Herren hade smort till att utrota Ahabs hus. 8 (K) Så hände det att Jehu, medan han utförde straffdomen över Ahabs hus, träffade på de Juda furstar och de brorsöner till Ahasja som var i Ahasjas tjänst, och han dödade dem. 9 (L) Sedan sökte han efter Ahasja, och de grep honom där han höll sig gömd i Samaria. De förde honom till Jehu och dödade honom. Men de begravde honom, för de sade: ”Han var son till Joshafat som sökte Herren av hela sitt hjärta.” Av Ahasjas hus fanns det sedan ingen som kunde ta över kungadömet.
Atalja tar makten i Juda
10 (M) När nu Atalja, Ahasjas mor, såg att hennes son var död, stod hon upp och utrotade hela kungasläkten i Juda. 11 Men just när kungabarnen skulle dödas, tog kungadottern Joshabeat[k] i hemlighet bort Joash, Ahasjas son, från kungasönerna och förde honom tillsammans med hans amma in i sovkammaren. Där höll Josabeat, kung Jorams dotter, prästen Jojadas hustru – som också var Ahasjas syster – honom gömd för Atalja, så att hon inte dödade honom. 12 Sedan var han hos dem i Guds hus, där han hölls gömd i sex år medan Atalja[l] regerade i landet.
Jesus är vägen till Fadern
14 (A) Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig[a]. 2 I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort[b] för att bereda plats för er? 3 (B) Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. 4 Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."
5 Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" 6 (C) Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far[c]. Nu känner ni honom och har sett honom."
8 Filippus sade: "Herre, visa oss Fadern så räcker det för oss." 9 (D) Jesus svarade: "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Visa oss Fadern? 10 Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar till er säger jag inte av mig själv. Fadern bor i mig och gärningarna är hans verk. 11 (E) Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Och kan ni inte det, tro då för gärningarnas skull.
12 (F) Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern. 13 (G) Och vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. 14 Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.
Jesus lovar sända Hjälparen
15 (H) Om ni älskar mig håller ni fast[d] vid mina bud. 16 (I) Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare[e] som ska vara hos er för alltid: 17 sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er[f]. 18 (J) Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er. 19 (K) Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre. Men ni ska se mig, för jag lever och ni ska leva.
20 (L) Den dagen ska ni förstå att jag är i min Far, och att ni är i mig och jag i er. 21 (M) Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig. Den som älskar mig ska bli älskad av min Far, och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom."
22 (N) Judas – inte Judas Iskariot[g] – frågade: "Herre, hur kommer det sig att du ska uppenbara dig för oss och inte för världen?" 23 (O) Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom. 24 (P) Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Ordet som ni hör är inte mitt, det kommer från Fadern som har sänt mig.
25 Detta har jag sagt er medan jag ännu är kvar hos er. 26 (Q) Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.
27 (R) Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. 28 (S) Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag. 29 (T) Nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni ska tro när det har skett.
30 (U) Jag ska inte säga er mycket mer, för denna världens furste är på väg. Han har ingen makt över mig[h], 31 (V) men världen måste förstå att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig. Res er så går vi härifrån[i].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation