Old/New Testament

Asas reformer

15 ^(A) Guds Ande kom över Asarja, Odeds son. ^2 (B) Han gick ut mot Asa och sade till honom: ”Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er. ^3 (C) En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem och utan någon lag. ^4 (D) Men i sin nöd omvände de sig till Herren, Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem. ^5 (E) Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna. ^6 (F) Folk drabbade samman med folk och stad med stad, för Gud förvirrade dem med all slags nöd. ^7 (G) Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön.”

⁸ När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus.

⁹ Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem. Många från Israel hade anslutit sig till honom när de såg att Herren hans Gud var med honom. ¹⁰ De samlades i Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår^[a]. ^11 (H) Av det byte de hade fört med sig offrade de på den dagen åt Herren 700 tjurar och 7 000 djur av småboskapen. ^12 (I) Och de slöt det förbundet att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ. ^13 (J) Var och en som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle bli dödad, liten eller stor, man eller kvinna. ¹⁴ Och de svor eden inför Herren med hög röst, under jubel och till ljudet av trumpeter och horn. ¹⁵ Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.

^16 (K) Kung Asa avsatte också sin mor^[b] Maaka från hennes drottningvärdighet, därför att hon hade satt upp en avgudabild åt Ashera. Asa högg ner hennes avgudabild, krossade den och brände den i Kidrondalen.

¹⁷ Offerhöjderna blev dock inte avlägsnade ur Israel, men Asas hjärta var hängivet Gud så länge han levde. ¹⁸ Han förde in i Guds hus både det hans far och det han själv hade helgat åt Herren: silver, guld och kärl. ¹⁹ Och det blev inget krig förrän i Asas trettiofemte regeringsår.

Juda hotas av Israel

16 ^(L) I Asas trettiosjätte regeringsår^[c] drog Israels kung Basha^[d] upp mot Juda och började befästa Rama^[e] för att hindra att någon kom vare sig från eller till Asa, Juda kung.

^2 (M) Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i Herrens hus och i kungapalatset och sände det till Ben-Hadad^[f], Arams kung som bodde i Damaskus, och lät säga: ³ ”Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig silver och guld. Bryt därför ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred.”

⁴ Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och erövrade Ijon, Dan och Abel-Majim samt alla förrådshus i Naftalis städer.^{[g] 5} När Basha hörde det, avstod han från att befästa Rama och avbröt sitt arbete där.

⁶ Men kung Asa tog med sig hela Juda, och de förde bort ifrån Rama stenar och trävirke som Basha hade använt till att befästa Rama. Med detta befäste Asa Geba och Mispa^[h].

Hananis budskap till Asa

^7 (N) Vid den här tiden kom siaren Hanani^[i] till Asa, Juda kung, och sade till honom: ”Du stödde dig på kungen i Aram och inte på Herren din Gud, och därför har den arameiske kungens här sluppit undan din hand. ^8 (O) Var inte nubierna och libyerna en stor här med vagnar och ryttare i mängd? Men han gav dem i din hand för att du stödde dig på Herren, ^9 (P) för Herrens ögon sveper över hela jorden för att stärka dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom. I detta har du handlat dåraktigt. Därför ska du från och med nu ha ständiga strider.”

^10 (Q) Men Asa blev vred på siaren och satte honom i stockhuset, så rasande var han på honom för detta. Vid samma tid for Asa våldsamt fram också mot andra av folket.

Slutet på Asas regering

^11 (R) Vad som mer finns att säga om Asa, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. ¹² I sitt trettionionde regeringsår fick Asa en mycket allvarlig sjukdom i sina fötter. Men trots sin sjukdom sökte han inte Herren, utan bara läkare. ¹³ Och Asa gick till vila hos sina fäder och dog i sitt fyrtioförsta regeringsår. ^14 (S) Man begravde honom i den grav han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Man lade honom på en bädd som man hade fyllt med väldoftande kryddor av olika slag, konstmässigt beredda, och tände ett väldigt bål till hans ära^[j].

^27 (A) Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. ^28 (B) Far, förhärliga ditt namn!"

Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen." ²⁹ Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom. ^30 (C) Jesus svarade: "Den rösten kom inte för min skull, utan för er. ^31 (D) Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut. ³² Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig." ³³ Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

^34 (E) Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid^[a]. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson^[b]?" ^35 (F) Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. ³⁶ Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.

Judarnas otro

³⁷ Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom. ³⁸ Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad?^{[c] 39} Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt:

⁴¹ Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom.

^42 (G) Ändå var det många som trodde på honom, även bland rådsherrarna. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. ^43 (H) De älskade människors ära mer än äran från Gud.

^44 (I) Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig. ^45 (J) Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. ^46 (K) Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. ^47 (L) Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. ^48 (M) Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen. ^49 (N) Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. ⁵⁰ Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig."