Old/New Testament

Abia blir kung i Juda

13 ^(A) I kung Jerobeams artonde regeringsår blev Abia kung över Juda, ² och han regerade tre år^[a] i Jerusalem. Hans mor hette Mikaja^[b], Uriels dotter, från Gibea. Abia och Jerobeam låg i krig med varandra. ³ Abia började kriget med en här av tappra krigsmän, 400 000 utvalda män. Men Jerobeam ställde upp till strid mot honom med 800 000 utvalda tappra stridsmän.

⁴ Abia steg upp på berget Semarajim^[c] i Efraims bergsbygd och sade: ”Hör mig, Jerobeam och hela Israel! ^5 (B) Skulle ni inte veta att det är Herren, Israels Gud, som har gett kungadömet över Israel åt David för evig tid, åt honom själv och hans söner, genom ett saltförbund?^{[d] 6 (C)} Men Jerobeam, Nebats son, Davids son Salomos tjänare, reste sig och gjorde uppror mot sin herre. ⁷ En skara löst folk slöt sig till honom, onda människor som blev för starka för Rehabeam, Salomos son. Rehabeam var ung och ängslig och kunde därför inte stå emot dem. ^8 (D) Och nu menar ni er kunna stå emot Herrens kungadöme som tillhör Davids söner, eftersom ni är en stor skara och har hos er de guldkalvar som Jerobeam gjorde till gudar åt er. ^9 (E) Har ni inte drivit bort Herrens präster, Arons söner, och leviterna och själva gjort er präster, så som andra folk gör? Vem som än kommer med en ungtjur och sju baggar för att bli prästvigd får bli präst åt de gudar som inte är gudar.

¹⁰ Men vi har Herren till vår Gud, och vi har inte övergett honom. De präster som gör tjänst inför Herren är Arons söner, och leviterna sköter tempeltjänsten. ^11 (F) De offrar åt Herren varje morgon och varje kväll brännoffer och väldoftande rökelse. Och de ordnar med bröd på bordet av rent guld och med den gyllene ljusstaken, så att lamporna på den lyser varje kväll, för vi håller vad Herren vår Gud har befallt oss att hålla. Men ni har övergett honom. ^12 (G) Och se, Gud är med oss, i spetsen för oss, och vi har hans präster med larmtrumpeterna för att blåsa till strid mot er. Ni Israels barn, strid inte mot Herren, era fäders Gud, för ni kommer inte att lyckas.”

¹³ Men Jerobeam hade låtit omringa dem och lagt ett bakhåll för att falla dem i ryggen. Så stod de nu mitt emot Juda män och hade sitt bakhåll bakom dem. ¹⁴ När Juda vände sig om och såg att de hade fiender både framför sig och bakom sig ropade de till Herren och prästerna blåste i trumpeterna. ¹⁵ Därefter höjde Juda män ett härskri, och när de gjorde så lät Gud Jerobeam och hela Israel bli slagna av Abia och Juda. ¹⁶ Israels barn flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand. ¹⁷ Sedan vållade Abia och hans folk ett stort manfall bland dem, så att 500 000 av Israels unga män blev slagna. ¹⁸ Alltså blev Israels barn kuvade vid den tiden, men Juda barn var starka, för de stödde sig på Herren, sina fäders Gud. ¹⁹ Abia förföljde Jerobeam och erövrade dessa städer från honom: Betel med underlydande orter, Jeshana med underlydande orter och Efron^[e] med underlydande orter. ²⁰ Sedan förmådde Jerobeam ingenting mer så länge Abia levde. Och Herren slog honom så att han dog.

²¹ Men Abia stärkte sin makt. Han tog sig fjorton hustrur och blev far till tjugotvå söner och sexton döttrar. ^22 (H) Vad som mer finns att säga om Abia, om hans bedrifter och annat som rör honom, det är skrivet i profeten Iddos utläggning.

14 ^(I) Abia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa^[f] blev kung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år^[g].

Asa blir kung i Juda

^2 (J) Asa gjorde det som var gott och rätt i Herren sin Guds ögon. ^3 (K) Han avlägsnade de främmande altarna^[h] och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner asherapålarna. ⁴ Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden. ^5 (L) Ur alla Juda städer tog han bort offerhöjderna och solstoderna.^[i] Och riket hade lugn under hans tid.

⁶ Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde inte något krig under dessa år, för Herren hade gett honom ro. ⁷ Han sade därför till Juda: ”Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor.”

Så byggde de och hade framgång. ⁸ Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.

⁹ Men nubiern Sera^[j] drog ut mot dem med en här på tusen gånger tusen man och trehundra vagnar, och han kom ända till Maresha. ¹⁰ Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresha^[k]. ^11 (M) Då ropade Asa till Herren sin Gud: ”Herre, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre vår Gud, för vi stöder oss på dig, och vi har kommit hit i ditt namn mot denna skara. Herre, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot.”

^12 (N) Och Herren lät nubierna bli slagna av Asa och Juda så att de flydde. ¹³ Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar.^[l] Av nubierna föll så många att ingen av dem kom undan med livet, för de blev nergjorda av Herren och hans här. Och folket tog ett stort byte. ^14 (O) Sedan intog de alla städer runt omkring Gerar, eftersom fruktan för Herren hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, eftersom det fanns mycket att plundra i dem. ¹⁵ Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem.

Jesus blir smord i Betania

12 Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. ² Där ordnade de en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. ³ Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta nardusolja^[a] och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.

⁴ Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: ⁵ "Varför sålde man inte den oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" ⁶ Det sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och brukade ta för sig av det som lades i kassan som han hade hand om. ⁷ Jesus sade då: "Låt henne vara. Hon har sparat^[b] den till min begravningsdag. ^8 (A) De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid^[c]."

^9 (B) En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda. ¹⁰ Då bestämde sig översteprästerna för att döda även Lasarus, ¹¹ eftersom många judar lämnade dem för hans skull och trodde på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem

^12 (C) Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem, ^13 (D) tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna^[d]! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels kung!" ¹⁴ Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, som det står skrivet:

^16 (E) Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom.

¹⁷ Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade nu om detta, ¹⁸ och många kom ut och mötte honom därför att de hörde att han hade gjort detta tecken. ¹⁹ Då sade fariseerna till varandra: "Ser ni att ni inte kommer någon vart? Hela världen springer ju efter honom."

Jesus förutsäger sin död

²⁰ Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker^[f]. ²¹ De kom nu till Filippus, som var från Betsaida^[g] i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." ²² Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.

^23 (F) Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. ²⁴ Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. ^25 (G) Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist^[h] i den här världen ska bevara det^[i] till evigt liv. ^26 (H) Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.